På europaportalen.se debatteras bl a EU:s nya grundlag. Under mars 2005 hade jag ett intressant replikskifte med Gudrun Schyman, riksdagsledamot och feminist. Att jag och riksdagsledamoten och feministen Schyman har skilda åsikter om EU:s nya grundlag är tydligt. Kenneth Kvist (v) avslutade förtjänstfullt debatten, i en replik på den tidigare partikamraten.
EU-grundlag ett bakslag för jämställdheten
Gudrun Schyman, Europaportalen / 2005-03-08
--- Jag har svårt att ta sådana argument på allvar men jag ska i alla fall berätta varför jag inte vill ha Konstitutionen.
Jag vill inte ha den för att jag har läst den. Jag har sett vad som står både på raderna och mellan raderna, dvs hur de olika fördragstexterna står i makthänseende i förhållande till varandra. Alla paragrafer har inte samma tyngd precis som alla rättigheter inte är lika skyddade.
Jag tror faktiskt att det är få medborgare som har Konstitutionen som lektyr på nattygsbordet, även om detta snåriga aktstycke mycket väl skulle kunna få många att falla i sömn. Sällan har väl så många haft så lite kunskaper om en så stor och avgörande politisk fråga!
En feministisk analys av konstitutionen visar att det finns klara risker för att jämställdheten kommer att ta stora steg tillbaka. Det är ingen överdrift att säga att både form och innehåll är dikterat av män, för män. Män har varit i överväldigande majoritet i den grupp som utfört arbetet och ingenstans ifrågasätts den hierarkiska struktur som bäddar för en starkt centraliserad politisk ledning, förgylld med en ledare som har lärt sig att peka med hela handen.
Den ekonomiska politikens totala överordning, understödd av en stark militärmakt (upprustning anbefalles!) ska öppna för en storslagen liberalisering och privatisering av verksamheter på livets samtliga områden. Samhällets sociala ansvar ska minimeras, staten ska dra sig tillbaka och övervältra ansvaret på den klassiska "familjen", dvs det är kvinnorna som ska ta ansvar för vården och omsorgen av barn och gamla. Den traditionella "kärnfamiljen" ska återupprättas, med mannen som överhuvud och beskyddare av de kvinnor som föder hans barn. Den katolska kyrkan, med sin ärkekonservativa kvinno- och sexualsyn, har för säkerhets skull fått en egen "gräddfil" för inflytande, med en konstitutionellt föreskriven "dialog" (art 51).
Men kvinnors vrede växer. Arbetslöshet, utebliven barnomsorg, försämrad äldrevård, privatiserade välfärdstjänster och bolagiserade mänskliga rättigheter, nonchalansen inför det alltmer sexualiserade samhällsrummet, samhällets provocerande tafattheten inför mäns våld mot kvinnor och den ökande slavhandeln med kvinnors och flickors kroppar, är vardag för många kvinnor.
Därför kräver vi (uppropet har mer än tusen namnunderskrifter, även män, från över 60 organisationer, från alla medlemsländer) en annan politik, andra prioriteringar och andra lösningar. Av detta finns inget i förslaget till Konstitution. Tvärtom - blir förslaget verklighet kommer vi att få se den patriarkala maktordningen permanentad för överskådlig framtid. Klyftan mellan en mansdominerad, maktfullkomlig, politisk elit och alla oss medborgare som vill vara med och forma både vår samtid och våra barns framtid, kommer att växa. Därför kan vi inte acceptera Konstitutionen.
Det som verkligen bekymrar mig, och som borde bekymra Maria Carlshamre också, är att det svenska politiska etablissemanget har lagt locket på när det gäller diskussionen om förslaget till Konstitution!
Den socialdemokratiska regeringen har, tillsammans med den borgerliga oppositionen, bestämt att det är Riksdagen som ska fatta beslutet att godkänna Konstitutionen. Detta utan föregående folkomröstning och utan att frågan varit föremål för debatt i en valrörelse. Den riksdag som alla vet inte är representativ för folkopinionen, vilket visade sig väldigt tydligt när vi hade folkomröstning om EMU, där NEJ-sidan vann, trots att de största partierna (från vänster till höger), alla stora medier och hela näringslivet, propagerade hejdlöst för ett JA, den församlingen ska nu fatta det avgörande beslutet om Konstitutionen, dvs med klar majoritet säga JA! Helt i strid mot den folkliga opinion som säkerligen skulle säga NEJ! Detta är en parodi på demokrati och det är ytterst oroväckande att se hur lättvindigt de stora partierna låter en slags "politisk effektivitet" tränga undan en anständig demokratisk process. Mönstret går igen i hela Europa. Politiken ska helst vara färdigförpackad för förankring uppifrån. Rörelser som kräver förändringar nerifrån ska icke göra sig besvär!
Gudrun Schyman, riksdagsledamot, feminist
Schyman borde veta bättre
Amelie Tarschys Ingre (fp), Europaportalen / 2005-03-09
Jag välkomnar att Gudrun Schyman numera är positiv till det svenska EU-medlemskapet. Att hon tycker att vi tillsammans med de andra medlemsländerna kan göra vårt hem på jorden till en bättre plats.
Den nya konstitutionen - som just nu är ute på remiss till 198 remissinstanser runt om i Sverige – är visserligen ingen kioskvältare. Men den är läsvärd, speciellt del I som innehåller bl a unionens mål, visioner och befogenheter. Som exempel kan nämnas art.2:
”Unionen skall bygga på värdena respekt för människans värdighet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden skall vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle där mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män råder.”
Det här är inte den enda gången som jämställdhet betonas i fördraget. Avsevärt oftare och mer kraftfullt än i det nuvarande Nice-fördraget, som fortsätter att gälla om Gudrun Schyman får som hon vill.
När det gäller synpunkterna i sak så föreslår jag att Schyman tittar lite närmare på del II som innehåller stadgan om grundläggande rättigheter.
Dialogen med katolska kyrkan som Schyman hänvisar till ska hållas med alla kyrkor och konfessionslösa organisationer (art. 52), den katolska får ingen särställning. En regelbunden dialog ska också hållas med arbetsmarknadens parter, det civila samhället samt företrädare för kommuner, landsting och regioner (art. 47,48).
De frågor som Schyman helt riktigt lyfter som viktiga för kvinnor - arbetslöshet, barnomsorg och äldrevård - hanteras i Sverige, och det borde Schyman veta. Mycket behöver göras, men det arbetet ansvarar vi för på hemmaplan.
Liksom Schyman tror jag inte att många svenskar eller andra européer har den nya konstitutionen på nattygsbordet men den finns i pocketupplaga, för en billig peng. Den kan läsas på bussen.
I Spanien hade man nyligen folkomröstning. Valdeltagandet blev visserligen lågt men 79% röstade för den nya konstitutionen. Nej-sägarna ansåg att konstitutionen inte gick tillräckligt långt – de ville ha mer EU.
Mina främsta skäl för den nya konstitutionen är att den är öppnare, tydligare – och dessutom läsvärd!
Amelie Tarschys Ingre, ersättare (fp) Europaparlamentet, Ordförande Liberala Kvinnor Stockholms län
Ekonomins överhöghet påverkar kvinnor
Gudrun Schyman, Europaportalen / 2005-03-16
Flera debattörer har reagerat på mitt inlägg på för någon vecka sedan (Europaportalen 8 mars). Amelie Tarschys Ingre tycker att jag borde veta bättre, Åsa Westerlund frågar vad som är bättre med det gamla (Nice) fördraget och Maria Carlshamre fortsätter att tycka att jag ställer mig utanför, när jag inte vill ha konstitutionen.
Att delta i en politisk process genom att framföra kritik mot föreslagna förändringar kan väl rimligen inte vara detsamma som att ställa sig utanför? Vi är medlemmar i EU. Det är väl inget att diskutera! I alla fall gör inte jag det. Det jag vill diskutera är hur det ska se ut - nu och i framtiden. Hur tycker vi att unionen ska utvecklas? Vems intressen ska stå i förgrunden? Hur har det sett ut hittills och hur kommer det att se ut med den föreslagna konstitutionen? Att föra en sådan diskussion är inte att ställa sig utanför. Det är att ställa sig mitt i.
Jag är fullt medveten om att det går alldeles utmärkt att vara feminist (dvs. se den könsmaktsordning där mäns kollektiva överordning förutsätter kvinnors kollektiva underordning, och vilja montera ner den) och samtidigt anse att konstitutionen är bra. Maria Carlshamre är ett exempel på det. Men det går också alldeles utmärkt att vara feminist och samtidigt anse att konstitutionen inte är bra. Jag och många med mig, bl.a. undertecknarna av det Europeiska Feministiska Initiativet, är ett exempel på det.
Vad jag har lyft fram i min kritik är två saker.
1. Ekonomins överhöghet.
Alla paragrafer i konstitutionen har inte samma tyngd. Om man läser noga så framgår det tydligt. I de flesta avsnitten finns hänvisningar till det centrala avsnitt som handlar om att utveckla en ekonomi som fullständigt vilar på idén om fri konkurrens och marknadslösningar. På i princip alla områden.
Den offentliga sektorns andel av ekonomin ska minska på alla områden, undantaget den militära delen. Där ska utgifterna öka. Självklart får detta konsekvenser för välfärdsfrågorna. Både i Europa och här hemma. även om vi beslutar om de frågorna på "hemmaplan", som Amelie Tarschys Ingre skriver, så kommer Sveriges ekonomi (stadsbudget) formas av samma regler som finns i EU. Vi kan tycka att det är bra eller dåligt - men vi kan inte förneka det.
Ett statligt ekonomiskt och politiskt engagemang i välfärdsfrågorna (lag om barnomsorg, politiska beslut om reformer som föräldraförsäkringen, osv) är centrala delar för jämställdheten. Om möjligheten att påverka politiskt minskar, bl.a. med hänvisning till budgetlagar, stabiliseringspakter och konvergenskrav, så förlorar den radikala kvinnorörelsen terräng. I Sverige, i Europa och i världen.
Det är också vad som skett de senaste tio åren. I Sverige, i Europa och i världen. Vilket framhölls med stor tydlighet vid uppföljningskonferensen (till Beijing -95) som hölls i New York för några veckor sedan. Det tar sig naturligtvis olika uttryck i olika delar av världen men det är samma mönster och samma norm.
2. Beslutet om konstitutionen.
Den andra delen i min kritik gäller det faktum att vi i Sverige inte får diskutera frågan innan det ska fattas beslut. Ingen av debattörerna har kommenterat det faktum att den svenska riksdagen ska fatta beslut om konstitutionen innan valet 2006. När, om inte nu, eller i samband med valet, ska vi ha en genomgripande och folkbildande politisk diskussion bland medborgarna om EU: framtid, om inte nu?! Argumentet att konstitutionen skulle vara bättre än Nice-fördraget (Åsa Westlund) kan väl inte vara skälet?
Jag utgår från att ni alla är lika bekymrade som jag över det låga valdeltagandet både i EU-parlamentsvalen och nu senast i den spanska folkomröstningen. Jag utgår från att ni alla ser ett växande problem när klyftan mellan folk och folkvalda växer. Och det är dramatiskt när det gäller EU. Och det kan få dramatiska, icke-demokratiska, konsekvenser. Man behöver inte vara uttalad feminist för att förstå det. Det borde räcka med att man är demokrat.
Gudrun Schyman, riksdagsledamot, feminist
Fördraget reglerar inte offentlig sektor
Amelie Tarschys Ingre (fp), Europaportalen / 2005-03-18
På en viktig punkt har Gudrun Schyman alldeles rätt: det skulle behövas en mycket livligare diskussion om förslaget till nytt EU-fördrag. Det kommer att påverka oss i åratal framöver och måste förstås vändas och vridas på innan riksdagen beslutar.
På en annan punkt har hon däremot alldeles fel. Hon påstår att fördraget går ut på att ge ekonomin ”överhöghet” och att den offentliga sektorn ska minska på alla områden.
Detta är gripet ur luften. Det finns inget i fördraget som reglerar den offentliga sektorns omfång. För övrigt är det väl inte dumt med lite effektivitet även i den offentliga sektorn? Ekonomi är väl inte bara något som karlarna har släpat in.
Alla europeiska länder är i själva verket överens om att vi behöver ett socialt välfärdssamhälle. De allra flesta frågor kring vård, skola, omsorg, socialförsäkringar, familjepolitik och mycket annat kommer precis som hittills att stanna inom medlemsstaterna och hos deras kommuner och landsting. Fördraget är proppfullt av artiklar som inskärper att unionen måste respektera medlemsstaternas egna regler och beslut.
Ska den offentliga sektorn klara sig bra i framtiden behöver vi förstås en stark ekonomi. Då duger det inte att köra de offentliga finanserna i botten. När Gudrun Schyman antyder att feminister bör betrakta budgetlagar, stabilitetspakter, konvergenskrav och liknande som något slags patriarkala tvångströjor är hon ute på tunn is.
Vill vi slå vakt om den offentliga sektorn är det ingen särskilt listig idé att släppa loss inflationen och missköta samhällsekonomin.
Amelie Tarschys Ingre, ersättare (fp) Europaparlamentet, Ordförande Liberala Kvinnor Stockholms län
Konstitutionen öppnar för privatiseringar
Gudrun Schyman, Europaportalen / 2005-03-22
Som svar på mitt senaste inlägg där jag kritiserar ekonomins överhöghet i konstitutionen och diskuterar vad det kan få för konsekvenser för välfärdssektorn i allmän och kvinnor i synnerhet, skriver Amelie Tarschys Ingre (Europaportalen 18 mars); " Detta är gripet ur luften. Det finns inget i fördraget som reglerar den offentliga sektorns omfång."
Jag måste säga att jag blir uppriktigt förvånad över bristen på kunskap om vad som står och inte står i förslaget till konstitution. I Konstitutionen avvecklas begreppet "offentlig sektor" och ersätts med "tjänster av allmänt ekonomiskt intresse" (artikel 96). Det öppnar för utvidgad konkurrensutsättning och privatisering. De företag som får uppdrag "av allmänt ekonomiskt intresse" "ska vara underkastade bestämmelserna i konstitutionen, särskilt konkurrensreglerna" (artikel 166).
Hela del 3 i konstitutionen är ett uttryck för att en viss politisk (nyliberal) ekonomisk och social politik ska "grundlagsfästas". Nödvändigheten av att "liberalisera" den offentliga servicen, konkurrensutsätta och privatisera, är den bärande idén.
Det här kan man naturligtvis tycka olika om men man kan inte förneka det som står.
Amelie Tarschys Ingre kanske tycker att det är en bra utveckling. Jag är av motsatt uppfattning. Det rimliga är naturligtvis att fler får säga sin mening, t.ex. i en folkomröstning!
Gudrun Schyman, riksdagsledamot och feminist
Offentlig sektor ingen orsak till ett nej
Kenneth Kvist (v), Europaportalen / 2005-03-23
Gudrun Schymans (Europaportalen 22 mars) tycks använda en helt egen numrering av konstitutionsfördragets artiklar. Det finns inga artiklar 96 och 166, däremot artiklar numrerade III: 96 och III: 196 men de handlar om helt andra saker än dem Schyman refererar till. Denna senare typ av artikelnumrering (romersk siffra för avdelning och löpande nummer för artikeln inom resp. avdelning) finns i alla versioner av förslaget som utgivits från konventet, liksom i den första svenska från SNS och den som utgivits av 2004 kommittén. Vilken upplaga läser Schyman?
Det är inte så att konstitutionsfördraget som Schyman påstår ”avvecklar begreppet offentlig sektor”. Begreppet offentlig sektor förekommer inte heller i Romfördraget eller andra fördrag som skulle fortsätta att gälla om det skulle bli ett stopp för det förslag vi nu diskuterar.
I artikel III: 6, den sista av tredje avdelningens sex artiklar av inledande allmänna bestämmelse, som kan sägas lägga grundsyftena med avdelningen, behandlas ”tjänster av allmänt ekonomiskt intresse” och att dessa skall följa på grundval av principer som möjliggör för dem att fullgöra sina uppgifter. Dessa principer ska fastställas i europeiska lagar ”utan att det påverkar medlemsstaternas befogenheter att i överensstämmelse med konstitutionen tillhandahålla, beställa och finansiera sådana tjänster”. Detta kan inte tolkas som ”avveckla offentlig sektor”.
I artikel III: 86 återfinns också en bestämmelse om att ”Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse” ska vara underkastade konkurrensreglerna i den mån tillämpningen av dessa regler inte hindrar att de särskilda uppgifterna fullgörs. Denna inskränkning i konkurrensreglernas tillämpning låter Schyman av någon anledning bli att referera. Konkurrensreglerna gör inget ställningstagande till tjänsteföretagens ägandeform.
Inte heller kan denna skrivning vara ett skäl att avslå det nya och vilja ha kvar de gamla fördragen. Skrivningarna återfinns innehållsligt exakt lika i Romfördragets artiklar 81 – 86 och gäller således redan.
Dessutom undantas ”verksamhet som hos medlemsstaten, om än endast tillfälligt, är förenad med utövande av offentlig makt” från etableringsfriheten. Denna artikel III: 24 motsvarar artikel 45 i Romfördraget.
Avdelning III i förslaget är med några undantag exakt detsamma som finns i gällande fördrags skrivningar i samma ämnen. Det förefaller mig vara något märkligt att använda sådana stycken i det nya förslaget, som närmast är direkta avskrifter av det som redan gällt i många år, som skäl att säga nej till det nya förslaget och därmed skäl till att vilja ha kvar det gamla.
Kenneth Kvist (v), suppleant i EU:s framtidskonvent som tog fram förslaget till nytt fördrag.