Det kom ett mail idag, som är mycket angeläget.
----------------------------------------------------------
Med anledning av dom problem som finns på vår förskoleklass i Futurum skulle jag vilja att ni tog del i min noteringar om hur en vanlig dag på förskolan kan vara. Det finns en uppgivenhet i skolan då problemen inte tas på allvar och då de resurser som finns anslagna inte räcker på långa vägar.
Är det så här vi sår för framtiden, då kommer vi också att skörda problem på längre sikt.
=========================================================
Då mina barn upprepade gånger har blivit skadade i skolan och att jag har fått indikationer från lärare, elever, arbetsledare och skolsköterska om att det är mycket oro i klassen beslöt jag att själv närvara en dag i skolan.
Det började med att man ringde in till lektion, dom flesta eleverna satte sig snällt på sina platser, men 2 elever gömde sig under soffan i ett annat rum och kom inte fram trots tydliga instruktioner. Efter ca 25 minuter, så måste läraren själv dra fram eleverna och se till att dom går och sätter sig på sin plats.
Lektionen började med att läraren pratade om vad man får göra och inte göra –vilket är jättebra. Sedan var det högläsning, en av eleverna blev utvisad efter 3 chanser och fick bäras ut ur lektionsalen. Telefonen ringer då och då i klassrummet och andra elever springer förbi och smäller i dörrarna vilket upplevs som störande.
Sedan är det rast. Vi går ut på rast, går runt på rastområdet och tittar, mycket svårt för den som vaktar att följa alla aktiviteter då barnen är utspridda på ett stort område. Hör röster som ropar på kullen, går närmare för att höra vad dom ropar. När jag kommer närmare så undrar jag om jag har hörde rätt jo, dom säger DÖDA DÖDA, MÖRDA MÖRDA det känslan som väcks är samma som när jag såg filmen Flugornas Herre. Mina barn förklarade att dom pojkarna inte gick i deras färg utan i en annan färg. Går därifrån skakad alla nackhår har rest sig. Några minuter senare ser jag en annan pojke jaga och slå några andra barn med en bandy klubba, påtalar det för rastvakten som därefter tar åtgärder.
Rasten närmar sig slutet några av barnen har redan gått in utan lov och trots att man har varit tydlig i intruktionen, därefter blir det fri lek. Min son hade byggt en jätte fin bayblade som en av killarna från en annan klass i förbigående krossad utan anledning och utan reaktion från någon. Plötsligt blir det slagsmål mellan två andra pojkar där den ena har förstört det han har byggt för den andre.
Det blir lunch vi går till matsalen, barnen småbråkar men det stannar där. Vi går ut på rast igen barnen leker och jag hör upprepade gånger orden mörda och döda. Min ena son blir utan förvarning knuffad av en annan pojke så kraftigt att han trillar omkull, löser konflikten själv. Några minuter senare är det en annan grupp med pojkar som slåss, jag går dit, en pojke har tagit den andres mössa. Löser konflikten själv då återigen ingen rastvakt är på plats. När vi kommer in igen så har en flicka har ett stort märke i pannan, en annan av flickorna säger att en av pojkarna tänkter mörda henne. Fröken säger att så säger man bara inte och så börjar vi arbeta med klockan. Efter ett tag är det dags igen för samma elev som på förmiddagen att bli
utvisad igen. Vi fortsätter att arbeta och eleven som blev utvisad kommer tillbaka. Utan förvarning kommer en elev från en annan klass in i klassen och slår pojken som var utvisad hårt så att han börjar storgråta.
Det är rast igen, dom flesta pojkarna leker vid trädet och klättrar. En pojke klättrar så högt och på så dåliga grenar att det finns risk att han faller, säger till och han börjar klättra nedåt. Ur ena ögonvrån ser jag tre pojkar plocka upp tre stora stenar, hör dom säga: vi kastar sten på rastvakten. Ser att dom går emot vakten och döm om min förvåning så kastar dom stenarna mot vakten, trots att vakten uppmanar dom att inte kasta stenarna. Av en händelse blir igen skadad. Reaktionen från rastvakten blir ett lamt, -ni får inte kasta sten. När vi kom in från rasten så nämndes ingenting om detta trots att det i mina ögon var en allvarlig händelse. Att
lyfta en sten och kasta den mot en annan person är allvarligt, speciellt då det inte var fråga om grus utan stora stenar.
Kommer in igen och fortsätter att jobba, strax därefter blir det bråk igen, två elever retar en annan elev så att denne tappar all besinning och börjar skrika, yla och slåss och attakera dom andra. Det behövs nästan två vuxna för att få ut eleven ur rummet. Eleven som blir utvisad kommer återigen in i rummet och försöker återigen få tag på dom elever som har retat honom.
Återigen blir det bråk, skrik och gap med utvisning som följd. I ren frustration skjuter han in en bänk i glasdörren som av ett under inte går sönder. Dom stackars elever som sitter och försöker jobba tycker att det är jobbigt när eleven som blev retad blir sådär arg och berättar villigt om att ibland blir han ännu argare.
Det känns inte längre som jag befinner mig i en skola utan i mardröm. En mardröm som mina barn måste vistas i varje dag. Enligt mina barn var det en ganska vanlig dag i skolan, inte bråkare än vanligt, utan en vanlig dag. Har nu följt utvecklingen i 4 månader och kan inte påstå att det har skett någon märkbar förbättring. Vissa åtgärder har tagits, men det räcker inte på långa vägar. Det behövs mera åtgärder och pengar idag till skolan nu.
Tycker att läraren i klassen har en omöjlig arbetssituation och jag undrar hur länge hon kommer att orka.
Jag vägrar att godta svaret -att vi har inte mera resurser och vi måste hålla budget, vi måste klara oss med dom medel som finns. Det är faktiskt våra barn som det handlar om och det är bråttom.
========================================================
Vi kommer att ta upp detta mail och se vad vi snabbt kan göra för att få rätsida på detta problem och få trygghet i skolan för både lärare och elever.
Kom gärna tillbaka till våra sidor - vi kommer att rapportera hur det går i denna fråga som är så viktig!