Sedan 2006 innehåller socialtjänstförordningen (2006:287) en paragraf som säger att makar, sambor eller registrerade partner, som har beviljats särskilt boende ska beredas plats i samma boende, om de så vill. Det var en välkommen förändring, men långt ifrån tillräcklig, eftersom den inte gäller när bara ena parten har rätt till omsorg.
Äldres rätt till självbestämmande är en röd tråd i folkpartiets äldrepolitik. Den äldre ska ha makten över sitt eget liv också den dag då den egna orken börjar tryta och han eller hon behö-ver mer stöd och hjälp. En viktig del av varje människas självbestämmande är vem man vill dela sitt liv med.
Det är inte ovanligt att äldre makar är olika friska och pigga. Ofta tar den friskare maken ett stort ansvar för att stötta, hjälpa och vårda sin sjuka man eller hustru. Med ett gott stöd från hemtjänst och hemsjukvård och med rätt anhörigstöd kan många äldre par fortsätta leva till-sammans i sitt eget hem. Men ibland blir omsorgsbehoven för stora och den sjukare maken behöver få vård och omsorg i ett särskilt boende för äldre i stället. I många fall tycker makarna själva att den bästa lösningen är att endast den make som har stora vård- och omsorgsbehov flyttar till äldreboendet. Men det kan också vara så att paret inget hellre vill än att fortsätta leva tillsammans.
Det är inte kommunen som ska fatta beslutet om att skilja makar åt. Äldre ska ha rätt att fort-sätta bo tillsammans med sin livskamrat. En förutsättning är förstås att båda makarna vill fort-sätta att bo tillsammans.
Ett antal kommuner har gått i bräschen och fattat politiska policybeslut om parboende också i de fall då enbart den ene maken har omsorgsbehov.
I Göteborg fattade kommunfullmäktige i februari 2008 beslut om riktlinjer som öppnade för makar utan eget biståndsbehov att flytta med till äldreboende. En begränsning finns i
kommunens riktlinjer – möjlighet till parboende gäller normalt inte demens- eller psykogeriat-riska boenden. I policyn framgår även hur lägenheterna skall hanteras om den part som har biståndsbeslut avlider.
Allt tyder på att erfarenheterna från de kommuner som låter äldre par flytta gemensamt till äldreboende är goda. Det handlar inte om många par per kommun och medför därför endast marginella kostnader eller besvär för kommunen att ordna. Men för det enskilda paret handlar det om livskvaliteten och tryggheten under de sista åren i livet.
Med anledning av att det inte skall vara kommunen som skiljer äldre par åt utan att detta skall vara ett fritt val för paret så föreslår jag kommunfullmäktige
- att Sollefteå kommun tar fram en policy över hur vi skall kunna tillmötesgå de ma-kar/sambos, som vill fortsätta bo tillsammans även om enbart den ene är i behov av ett särskilt boende.
- att ge Vård och Äldrenämnden i uppdrag att ta fram ändrade riktlinjer för äldreomsorgen som innebär valfrihet avseende parboende, d v s att äldre par får bo tillsammans i särskilt boende även då den ena parten inte har eget omsorgsbehov.
- att ge Vård och Äldrenämnden i uppdrag att inom ramen för de äldreboenden som finns i kommunen inventera vilka lägenheter som är, eller kan göras, lämpliga för parboende.
- att ge Vård och Äldrenämnden i uppdrag att i den långsiktiga planeringen för äldreboen-de i kommunen beakta behovet av parboende.