Dags för en Läsa-skriva-räkna-garanti i lågstadiet

 
Barn som har svårt att lära sig läsa, skriva och räkna måste få hjälp tidigare än idag. Nu dröjer ofta extrainsatserna och sätts in först när eleverna håller på att missa gymnasiet. Att många barn går genom grundskolan utan att kunna läsa ordentligt ökar klassklyftorna. Vi vill därför att en ”Läsa-skriva-räkna-garanti” ska införas i Sollefteå kommun.
Läsa-skriva-räkna-garantin skulle ge alla elever med särskilda svårigheter i svenska och matematik rätt till extra undervisning, vid behov ett individuellt schema med utökat antal timmar undervisning i svenska, läxläsningshjälp, extralektioner på eftermiddagar eller helger och sommarkurser där det behövs. Naturligtvis kan vi inte garantera att alla barn verkligen lär sig läsa, lika lite som en vårdgaranti garanterar att alla blir friska. Men vi kan garantera att ingen som hamnar på efterkälken lämnas i sticket.
En av skolans viktigaste uppgifter är att skapa jämlikhet i meningen att alla ska ha samma förutsättningar inför vuxenlivet oberoende av social bakgrund. Det handlar om att skapa lika möjligheter för alla, en klassisk liberal utgångspunkt. Men skolan idag uppfyller inte det kravet.
Lars Leijonborg redovisade nyligen statistik som visar att klassklyftorna ökar i dagens skola. En analys av slutbetygen från årskurs nio visar att det under de senaste fem åren har skett en relativt stor försämring av resultaten, mätt i andelen elever med tillräckliga betyg för att tas in på gymnasiet. Ur statistiken kan man också få fram föräldrarnas studiebakgrund. Då framträder ett tydligt klassmönster.
 
År 1999 var 3,1 procent av eleverna från hem med studietradition inte behöriga att fortsätta på gymnasiet. Vid avslutningen på våren 2004 var denna siffra 3,3 procent, det vill säga i stort sett oförändrad. Men för elever som kommer från hem utan studietradition, det som förr kallades arbetarhem, var förändringen stor. 1999 var det 18 procent av dessa elever som saknade gymnasiebehörighet, 2004 hade den ökat till 23 procent. En ökning med fem procentenheter på lika många år är en dramatisk förändring.
Ett viktigt skäl tror vi är att lågstadieelever som behöver extra hjälp sällan får den.
• Speciallärarna är avskaffade.
• Lärarutbildningen ger inte lärarna tillräcklig utbildning i att lära barn läsa.
• Skriftliga omdömen är förbjudna om de på något sätt påminner om betyg och det ordnas sällan intensivkurser där de yngsta eleverna ges möjlighet att komma ikapp.
Vi tycker att det är högst rimligt att alla skolbarn i alla fall kan tre saker när de går ut skolan. Läsa. Skriva. Räkna. Men då måste de elever som behöver hjälp få det i rätt tid. Tidiga kunskapskontroller och garanterat stöd när det behövs tror vi är nödvändigt. Inte för de starka elevernas skull, de klarar sig ändå. Men de andra, som inte får samma hjälp och stöd hemifrån, de behöver det här väldigt mycket.
 
Leif Östberg (fp)