I slutet av september besökte Folkpartiet tre former av äldreboenden i Sollefteå kommun.
Ärebo i Långsele, Graningebyn och Rådomsgården i Helgum.
Vårt intryck av Ärebo var att det var ett välskött äldreboende enligt traditionell kommunmodell. Det som både vi och personalen inte var nöjda med var utemiljön för de dementa och samlingsutrymme för de boende.
Ärebo svarar även för hemtjänstvården samt matdistribution till hushåll i Långsele och Helgum. Inom Ärebo skedde inget arbetsutbyte mellan de som jobbade i huset och de som jobbade på fältet. Om en funktion i huset blir överbelastat av något skäl måste funktionen lösa problemet med egna resurser eller kalla in förstärkningar utifrån. Om alla känner till hur verksamheten bedrivs inom och utanför huset finns en potential som kan minimera behovet av vikarier.
Utanför Ärebo. Sture Törnstam och Daniel Andersson
Nästa stopp blev Rådomsgården, som drivs helt i privat regi och i form av aktiebolag där varje aktie kostade 1000 kr. Här möttes vi av en familjär stämning och hela huset andades trivsel. Vi fick en bra orientering om problemen med kommunen innan man kom igång med verksamheten 1994 och det är nog så i de flesta S-märkta kommuner. Dock skrevs ett avtal mellan kommunen och Rådomsgården om att kommun skulle köpa 16 st platser årligen. Inom kort skall detta avtal förnyas.
Vid starten lånade bolaget 6 miljoner kronor för att rusta upp gården och anpassa den för äldreboende. Idag har detta lån betalats tillbaka till banken och när vi besökte gården var man i färd med att installera jordvärme i syfte att minska energiförbrukningen.
Aktieägarna har under denna 10-årsperiod dessutom erhållit 500 kr i utdelning/aktie.
Det som skiljer ett privat och kommunalt äldreboende är i första hand att den privata driften ej behöver följa kommunens inköps- och förvaltningsavtal utan ständigt handlar varor och tjänster där de är som billigast.
All mat och bröd lagas i Rådomsgårdens kök. Detta skapar goda förutsättningar för att hålla kostnaderna nere.
Närheten till besluten samt delaktigheten i verksamheten har även varit en förutsättning att hålla nere kostnaderna. Personalen täcker alltid upp för varandra. Personalrörligheten är mycket blygsam. Personalen idag är nästan samma som de som var med vid starten.
Sjukfrånvaron är nere under 2 %. Vilken kommunal verksamhet når detta resultat.
Varför tillåter inte kommunen att fler äldreboenden drivs i privat regi är en fråga som man inte kan undgå att ställa sig?
Daniel och Sture utanför Rådomsgårdens entré.
Därefter kom Graningebyn, som byggdes i början av 90-talet. Graningebyn är en samlokalisering av fö-6, fritidsgård, sporthall och äldreboende. I huset finns en gemensam restaurang och bibliotek för skolan, de äldre och allmänheten.
Beträffande vården av de äldre arbetade man annorlunda än i Ärebo. Här sker arbetsutbyte mellan de som jobbar i huset och de som jobbar på fältet. Detta har lett till ett minskat behov av vikarier eftersom personalen kan täcka upp för varandra.
Daniel, Sture och Rosmarie (biståndshandläggare Graningebyn), som lämnade en bra orientering om verksamheten.
En annan skillnad mellan Ärebo och Graningebyn är att Graningebyn är en egen förvaltning med förvaltningschef/rektor i huset. Detta innebär ökade möjligheter till delaktighet och påverkan av beslut som rör verksamheten. I Graningebyn var sjukfrånvaron lägre än på Ärebo.
Ett problemområde är grundskolan. Elevantalet är idag 36 st och födelsestatistiken är inte positiv.
Leif Östberg
Ordf. Folkpartiet i Sollefteå