Skolan är en plats för elevers utbildning och utveckling – inte ett glesbygdsprojekt!

Sollefteå kommun har, liksom många andra kommuner i inlandet, en negativ elevutveckling.
Det minskande elevunderlaget, 380 elever de närmaste fem åren, gör det svårt för oss att behålla kommunens skolor och dess verksamhet i sin nuvarande form. Vi måste göra förändringar som stämmer med verkligheten.
Det viktigaste för oss liberaler är att skolan garanterar eleverna bästa möjliga utbildning.

Våra högstadieskolor måste ha ett elevunderlag som ger lärare heltidstjänster i de ämnen de är utbildade för.
Ramsele högstadium kommer om fem år att bestå av lite drygt 40 elever.
Underlaget för heltidstjänster utan ovanliga, ja kanske omöjliga ämneskombinationer blir då litet. Risken finns också att ämnen med få timmar som t ex bild och musik blir ”utfyllnadsämnen”. Timmar man tar på sig för att fylla ut sin tjänst. Det är i allra högsta grad en kvalitetssänkning vi inte kan gå med på. 
Det finns en möjlighet att ha samverkan mellan skolor om lärare. Vi kan erbjuda tjänster med undervisning på flera skolor. Detta har dock sina avigsidor men är värt att undersökas.  
Det ideala måste ändå vara att sträva mot skolor med behörig personal i alla ämnen och heltidstjänster med möjliga ämneskombinationer.

Våra högstadieskolor måste också ha ett så stort antal elever att de upplevs som offentliga miljöer. Eleverna ska i skolan genomgå en socialiseringsprocess. Lära sig hur man uppträder och talar i det offentliga rummet. Blir skolan för liten finns det en risk att den upplevs så familjär så den delen av utbildningen uteblir. Skolan ska vara komplementär, ge det som barnen inte får i hemmet.
Sedan har vi den aspekten att små skolor inte alltid är så tilltalande för ungdomar i högstadieåldern, en tid när man gärna vill möta många nya människor och miljöer. Något som i allra högsta grad är ett led i utvecklingen och helt i sin ordning.

Våra skolpengar måste också i högre grad börja användas till utbildning och mindre till lokaler.
Sollefteå kommun har en lärartäthet på 6,8 lärare per hundra elever. Det är det lägsta i landskapet och långt under rikssnittet på 8,2 lärare/100 elever. Av den totala summan som varje elev kostar per år lägger vi i Sollefteå 41 % till undervisning och 25 % på lokaler. Rikssnittet är 51 % till undervisning, 19 % lokaler.

Att ha som mål att till varje pris behålla skolor trots sviktande elevunderlag kommer med stor sannolikhet att leda till sämre kvalitet på undervisningen.
Ska skolan förutom undervisning ha som funktion att hålla våra byar vid liv måste vi som jag ser det försöka att ändra finansieringen. Glesbygdsverket eller EU s strukturfonder är kanske tänkbara aktörer.
Så länge skolan finansieras på nuvarande sätt så föredrar jag att pengarna går till bästa möjliga utbildning – inte till lokaler.

Vi står alltså inför ett problem som det finns två sätt att hantera.
Stoppa huvudet i sanden och låtsas som om det inte finns eller att se verkligheten som den är, kavla upp ärmarna och göra det bästa av situationen.
 Hur illa verkligheten än är den ändå alltid bättre än alternativet!
Så låt oss kavla upp ärmarna och ta tag i den känsliga frågan om våra skolor och dess sviktande elevunderlag.

 

Marina Gunnarsson
Folkpartiet Sollefteå