Men nu håller socialdemokraterna på att hoppa från en galen tunna till en annan. Svensk försvarsindustri behöver ha tillgång till samma former av exportstöd som finns i andra OECD-länder, för att kunna konkurrera om exportkontrakten.
Det som svenska staten idag framför allt tillhandahåller är exportgarantier, där Exportkreditnämnden (EKN) garanterar betalningen av exportaffären. Motsvarande system finns i alla viktigare konkurrentländer. För svensk försvarsexport är en EKN-garanti ofta en förutsättning för att alls kunna konkurrera om viktiga kontrakt. Svensk Exportkredit (SEK), ett statligt bolag, är också en viktig institution för finansieringslösningar vid export. All försvarsmaterielexport måste först ha godkänts av Inspektionen för strategiska produkter (ISP).
Vid en rödgrön valseger vill oppositionen direkt minska försvarsanslagen kraftigt, med två mdr kr. Ännu allvarligare är att V och MP kräver stopp för allt statligt stöd till export av försvarsmateriel.
(MP) framförde i en motion den gångna mandatperioden kravet att ”Den svenska exportstödjande verksamheten måste därför avskaffas” (motion 2006/07:U9). Vänsterpartiets utrikespolitiska talesman, Hans Linde, krävde härom året att regeringen tar initiativ för att ”Sverige i framtiden inte ska utfärda exportkrediter för handel med militär materiel” (skriftlig fråga 2007/08:704).
I det gemensamma rödgröna dokumentet om försvars- och säkerhetspolitiken från i vintras – ”En rättvis värld är möjlig” – har socialdemokraterna valt att ge efter för sina koalitionspartners krav. De rödgröna partierna håller öppet för att V:s och MP:s exportfientliga politik ska få bli verklighet och frågan om export av försvarsmateriel har luddats till: ”En rödgrön regering avser därför att tillsätta en ny krigsmaterielutredning efter valet 2010 vars syfte ska vara att arbeta fram en ny lagstiftning som kan presenteras för riksdagen under mandatperioden.” Ingenting i dessa formuleringar – som säkerligen skulle blir styrande för en ny regering! – tyder på att MP och V har tvingats överge sina ståndpunkter att exportfrämjande genom krediter och kreditgarantier ska stoppas.
En sådan rödgrön politik skulle få dramatiska konsekvenser för sysselsättning och inkomster för de orter och företag som berörs. För att det ska vara möjligt att konkurrera framgångsrikt i större internationella upphandlingar av försvarsmateriel krävs att exportlandet kan erbjuda matchande finansiering.
Ett exempel där exportfinansiering har varit en nödvändig framgångsfaktor är Saabs försäljning av ett luftburet radarsystem till Pakistan. All export av Gripen förutsätter statligt exportstöd. SEK delfinansierade sålunda Sydafrikas köp av Gripenplan. Även EKN har varit involverad i dessa affärer. För att ha en chans att få Brasiliens uppdrag att leverera landets nya stridsflygplan har den svenska offerten matchat erbjudna finansieringslösningar från andra länder.
I Sverige arbetar idag omkring 30 000 personer i försvarsindustrin. Produktionen sker på ett 50-tal orter, bland annat i Örnsköldsvik. Det blir många arbetstillfällen som försvinner om de rödgröna kommer till makten och genomför sina ställningstaganden som stryper Sveriges export av försvarsmateriel.
De som arbetar i de berörda företagen eller bor på de närmast berörda orterna, som Örnsköldsvik, gör rätt i att mycket noga fundera på hur de bör rösta i riksdagsvalet. Men även alla vi som vill ha kvar en försvarsindustri med konkurrenskraftiga förutsättningar för produktion och export bör ifrågasätta om de rödgröna är mogna regeringsansvaret.
Carl B Hamilton, ordförande i riksdagens näringsutskott (FP)
Solveig Hellquist, riksdagsledamot (FP)