Publicerat i ÖA/TÅ den 5 maj 2010
Det var nog många med mig som upprördes av TV-dokumentären ”Hon ville ju inte lyda” den 4 april i år. Av reportaget framgick att det finns en ökad acceptans att vuxna slår sina barn och unga i uppfostringssyfte. Samtidigt ser domstolarna allt mildare på vuxnas våld mot barn. Jag trodde att vi hade kommit längre än så!
Vi i Folkpartiet liberalerna gick i bräschen för förbudet mot aga som infördes1979. Sedan dess har vi i Sverige försvarat barns rättigheter och lyft fram att barnmisshandel är både förbjudet och oacceptabelt. Vi har även arbetat för att samma lag ska införas i EU.
Medvetenheten om att våld i uppfostringssyfte är förödande om barn ska utvecklas till trygga, harmoniska och tillitsfulla vuxna har uppenbarligen minskat. Även om ett barn har varit olydigt eller gjort något galet borde det fortfarande vara självklart att barn tryggt ska kunna vända sig till sina föräldrar utan att riskera att bli bestraffade. Till vilka ska barnen annars vända sig?
Nu ökar anmälningarna om barnmisshandel i Sverige. En del tror att det beror på att allmänheten och personal som har anmälningsskyldighet har en ökad benägenhet att göra anmälningar. Tyvärr tror jag att det också finns andra förklaringar. Familjers sociala situation har de facto stor betydelse. Missbruk, psykisk ohälsa, dålig ekonomi, relationsproblem och stress påverkar familjen. En förälder som mår dåligt har säkert lättare att ta till våld än en välmående förälder som trivs med tillvaron. Kanske har man själv fått stryk som barn och använder samma metoder som sina föräldrar. Våld är kanske ett uttryck för vanmakt? Man tar till våld då orden eller argumenten inte räcker till.
Hösten 2007 lämnade jag in en motion till riksdagen som handlar om behovet att i opinionssyfte anordna en kampanj mot barnaga liknande den som gjordes i samband med att agalagen infördes. Samhället ska ge en klockren signal om att föräldrar kan och ska fostra sina barn utan att använda våld. Vi har alla en skyldighet att se till att våra barn får en barndom utan våld och annan kränkande behandling. Och jag hoppas fortfarande på en landsomfattande kampanj mot barnaga.