Publicerat i Aftonbladet den 2 juni 2010
Folkpartiet: Vi vill stärka de omhändertagna barnens och ungdomarnas rättigheter
De senaste åren har det pågått en debatt om de så kallade barnhemsbarnen som drabbades av övergrepp när de omhändertogs av samhället. Tyvärr visar nu radio¬pro¬gram¬met "Kalibers" granskning att övergrepp och kränkningar av barn i samhällets vård inte tillhör historien - övergrepp sker även i dag.
För att värna de mest utsatta barnen ska rättighetsperspektivet stärkas i de lagar som styr tvångsplacering av barn och ungdomar och FN:s Barnkonvention göras till svensk lag.
Matilda, 15 år, säger i Sveriges Radios program "Kaliber" att det kan dröja veckor mellan tillfällena då de fått gå utomhus. Saga och andra unga flickor, som tidigare i sina liv blivit utsatta för sexuella övergrepp, berättar i samma program att de blivit avklädda inpå bara kroppen med tvång av manlig personal när de placerats i isoleringsrum, så kallad avskiljning. Programmet återger också flera fall där barn, enligt Statens Institutionsstyrelses (SiS) egen dokumentation, kissat eller kräkts på golvet i isoleringsrum som saknar toalett och tvingats att själva torka upp efter sig.
Som personal på SiS ungdomshem skrev (27/5 -10) är deras uppdrag långt ifrån lätt. De tar hand om ungdomar som har så svåra problem att de måste få vård på en låsbar institution. Många har allvarliga utagerande beteendeproblem, missbrukar droger eller är kriminella. För att kunna fullfölja sitt uppdrag har SiS maktbefogenheter gentemot ungdomarna som ingen annan myndighet i Sverige har, bland annat möjlighet att isolera barnen. Med det följer ett särskilt ansvar.
Från januari till november 2009 isolerades barn vid 855 tillfällen på ungdomshemmen. Med tanke på att verksamheten totalt tog hand om knappt 1 500 barn under perioden är det ett rätt stort antal tillfällen.
SiS egen granskning av ärenden i december 2009 visade dess¬utom att allvarliga fel begåtts i samband med avskiljningar. Isolering av barn och ungdomar är alltså inte fullt så oproblematisk som personalen på SiS ungdomshem ger uttryck för.
Barnkonventionen gäller alla barn - också de barn och ung¬domar som beter sig illa. Också ungdomar som vägrar följa regler, respektera vuxna eller till och med slåss. Det är i svåra lägen som rättigheterna i Barnkonventionen ställs på hårdast prov. Och det är för de allra mest utsatta barnen och ungdomarna som det har störst betydelse att vi ser till att rättigheterna i Barnkonventionen efterlevs. Genom att införliva Barnkonventionen i svensk lag skulle skyddet för de mest utsatta barnen öka. Den vanvård och de kränkningar som barnen i "Kaliber" drabbas av är självklart inte förenliga med Barnkonventionen.
SiS har nu stramat upp rutinerna genom riktlinjer för vad som är att betrakta som god omvårdnad på de statliga ungdomshemmen. Alliansregeringen har sedan årsskiftet skärpt tillsynen över den sociala barn- och ungdoms¬vården. Socialstyrelsen har sedan dess ansvaret också för att granska vården på de statliga ungdomshemmen. Det är bra att SiS-cheferna nu har anmält sig själva (27/5 -10) och att Socialstyrelsen tänker göra en samlad tillsyn av samtliga ungdomshem. Men mer behöver göras.
Vi måste som lagstiftare ta vårt ansvar och se över lagen. Barnombudsmannen har påtalat att den nuvarande lagstiftningen för placerade barn är repressiv och inriktad på de begränsningar och tvångsmedel som styr barnens vardag.
Lagen saknar ett tydligt rättighetsperspektiv som utgår från barnets situation och vad ¬barnet har rätt att förvänta sig av vården. Lagen om vård av unga (LVU) och Lagen om sluten ungdomsvård (LSU) måste därför ses över så att rättighetsperspektivet blir tydligare.
Ungdomarnas berättelser från de statliga ungdomshemmen visar att Barnkonventionen inte har fått tillräckligt genomslag i svensk lag. Folkpartiet kräver att Barnkonventionen blir svensk lag, precis som i Norge. Inte minst för att stärka rättigheterna för barn och ungdomar i utsatta situationer.
De barn som omhändertas av samhället tillhör de allra mest sköra. De har ofta svikits av sina föräldrar och drabbats av övergrepp. Dessa barn tas om hand för att få skydd och en värdigare tillvaro. Vi får aldrig acceptera att barnen utsätts för nya övergrepp i samhällets vård.
Erik Ullenhag
Agneta Berliner
Solveig Hellquist