Publicerad i Sundsvalls tidning 14 februari 2010
Skolinspektionen har granskat kvalitén i arbetet med trakasserier och kränkande behandling vid 50 grundskolor i landet. Enligt denna granskning har 9 av 10 skolor brister i sina planer mot kränkande behandling. Planerna ska upprättas av elever, föräldrar och skolpersonal tillsammans. Man ska - i korthet - analysera vilka problem som kan uppstå och hur man arbetar för att hitta lösningar om något händer i skolan. I Skolinspektionens rapport finns få men goda exempel på hur man arbetar mot mobbning. Det som kännetecknar dessa skolor är ett väl fungerande värdegrundsarbete, gott ledarskap, elevinflytande och rutiner som följs av all personal. Att elever trivs och känner sig trygga på sina skolor är en självklar förutsättning om barn ska kunna lära sig något.
Men det finns alltför många elever som mobbas. De blir retade för sitt utseende, sina kläder, sitt ursprung eller blir kallade ”hora”, ”bög” eller ”blatte”. Somliga utsätts för fysiskt våld som knuffar, sparkar och slag. Ibland handlar det om mer svåruppfattad mobbning som blickar, viskande, tissel och tassel eller utfrysning. Mobbning förekommer oftast i korridorer, matsalen, omklädningsrummen och på raster - där vuxnas närvaro är låg. Särskilt allvarligt är också att elever ibland upplever sig kränkta av personal. När Barnens Rätt I Samhället (BRIS) presenterade sin årsrapport i februari framkom att mobbning är ett mycket vanligt skäl till att barn hör av sig.
Den 1 april 2006 inrättades Barn- och elevombudet (BEO). En mycket viktig uppgift för ombudet är att ta tillvara barn och elevers rättigheter. Det innebär att BEO utreder anmälningar om kränkande behandling och kan företräda enskilda barn och elever i domstol. Sedan 2006 har ca 60 beslut om skadestånd beslutats. Många skolor har också fått kritik för att man inte gjort tillräckligt för att stoppa kränkningarna.
Alla elever i grundskolan är garanterade 6665 timmar undervisningstid under sin grundskoletid. Under skoltiden ska skolan givetvis ta sitt ansvar för att barnen ska vara trygga i skolan. Men om man räknar elevens vakna tid under ett år kan skolan bara påverka normer, attityder och värderingar under ca 20 % av all tid. Därför bör även andra aktörer och andra vuxna som möter barn involveras i kampen mot mobbning den återstående tiden (80%). Inte minst spelar föräldrarna en viktig roll. Används kränkande uttryck och våld i hemmet eller har föräldrarna fördomar av något slag påverkar det självklart barnen. Arbetet måste därför börja med föräldrarna.
De barn som mobbas i skolan är inte förskonade när skoldagen är slut. Datorn och mobilen har blivit mobbarnas nya vapen, vilket innebär att barn är utsatta även på fritiden. Till detta kan läggas den jargong och respektlöshet som även vuxna ibland visar i serier och ”såpor” som också påverkar barnen. Alltifrån tävlingar där människor slås ut och förnedras till filmer med stereotypa könsroller där övergrepp och kränkningar är vanliga. Självklart påverkas barns attityder och värderingar av detta.
Som liberal värnar jag det fria ordet och bilden. Men jag oroas över att de budskap som sköljs formligen över barn tar får stå oemotsagda. Barn behöver både vägledning och alternativ men tyvärr saknar många vuxna tid för samtal och gemenskap. BRIS har tidigare redovisat att barn saknar vuxna som är fysiskt och mentalt närvarande. Varje barn borde ha rätt till ett fungerande vuxenstöd.
Det är självklart att barn ska känna sig trygga när det går till skolan. Folkpartiet har drivit detta under många år. Mobbare ska kunna stängas av eller tvingas byta skola så att offren kan gå kvar och 40 miljoner kr har satsats på forskning om effektivare åtgärder mot mobbning. Men det räcker inte. Skolan kan inte ensam ta ansvaret för mobbningen och dess konsekvenser. Det är dags att involvera även andra vuxna och andra verksamheter som möter barn i vardagen i kampen mot kränkande behandling.
Solveig Hellquist, (FP) riksdagsledamot