Publicerat i Dagbladet den 10 maj 2010
Trots Skolverkets varning för långvarigt skolk för två år sedan visar även deras senaste rapport att vi fortfarande har ett stort problem med detta.
Så många som 1 650 barn skolkar minst en månad och 150 elever går inte i skolan alls under ett helt läsår utan giltiga skäl. Både Skolverket och Bris varnar för riskerna vad gäller skolket och efterlyser tidiga och tydliga insatser, föräldrars och vuxnas ansvar samt uppföljning!
Orsakerna till varför en grundskoleelev slutar gå till skolan under en längre tid har flera tänkbara och individuella orsaker. Frånvaron kan bero på problem med skolkamrater och mobbning. Problemet kan också ligga hos skolan eller bero på problem i hemmet. Men vilka förklaringarna än är måste vi vara lyhörda och våga agera när elever skolkar.
Vi måste också sätta in åtgärder utifrån elevens behov och perspektiv. Kanske måste vi vuxna sluta se skolket som enbart en ordningsöverträdelse och i stället lära oss att se pro-lematiken bakom frånvaron?
Det är otroligt viktigt med tidiga reaktioner. Det som börjar med en strötimme av skolk kan bli dagar, veckor och månader.
De elever som i långa perioder håller sig borta från skolan gör det säkert inte för att det finns meningsfullare alternativ till skolan. Att vara frånvarande innebär ofta att eleven tappar kontakten med sina klasskamrater och sociala nätverk som kan leda till isolering och ensamhet.
Därför är det så viktigt att vi ser varje frånvarotimme som en signal på att något är fel.
Därför ska det finnas rutiner för att förebygga och förhindra skolk och för uppföljning av frånvaron på ett tidigt stadium. Att barn kan vara borta från skolan ibland under flera månader är ett tecken på att sådana rutiner saknas.
Skolverkets larmrapport visar med önskvärd tydlighet hur slappa rutiner slår mot de allra svagaste eleverna.
Framförallt de långtidsskolkande eleverna förlorar på att skolan inte reagerar. Skolverkets rapport borde vara en väckarklocka för skolan och inte minst för föräldrarna.