För det första. Djurskyddet är en central fråga för de svenska konsumenterna. Ett gott djurskydd förbättrar produktsäkerheten på det som ska hamna på våra köksbord.
För det andra. Djurskyddet är en fråga om folkhälsa. Sjukdomar som smittar från djur till människa är ett hot vi inte ska ta lätt på. Överanvändning av antibiotika i till exempel grisindustrin kan leda till antibiotikaresistenta bakterier som också påverkar oss. Om vår antibiotika förlorar verkan har vi tappat vårt viktigaste vapen i kampen mot bakterierna.
För det tredje. Ett gott djurskydd är en fråga om varumärke och konkurrenskraft. Gott djurskydd ska vara en konkurrensfördel för svenska producenter som konkurrerar med kvalitet snarare än med låga priser.
Djuren kan inte själva blåsa i stoppvisslan när de behandlas illa. De kan inte anmäla missförhållanden till länsstyrelsen och länsveterinären. Därför måste det finnas andra mekanismer som hjälper oss att uppmärksamma när något går fel. Det är här vi ska lägga krutet. Inte på fler regler och lagar, de finns redan – men på uppföljning och övervakning av efterlevnaden av reglerna. Kännbara sanktioner och ekonomiska incitament är nödvändiga verktyg vi ska sätta in.
På europanivå innebär det att vi jobbar för att EU:s budget har tillräckliga resurser avsatta för kommissionens övervakning och uppföljning – i praktiken uppbyggnaden av ett djurens FBI. I Sverige måste regeringen se till att Länsstyrelserna har resurser nog för att kontrollera det de ska. Det gäller till exempel djurtransporter och gårdsbesök. I längden ska även importerade produkter uppfylla samma djurskydds- och djurhälsokrav som de som EU-producenterna måste följa. EU ska bli världsbäst på djurskydd och bäst i klassen ska Sverige vara. Vår roll som politiker är att se till att de som inte kan höja rösten själva ändå hörs.
Marit Paulsen (FP), Europaparlamentariker
Solveig Hellquist (FP), Riksdagsledamot