Jag är född och uppvuxen i Björna. Bodde i Örnsköldsvik under gymnasietiden. Tog socionomexamen vid Socialhögskolan i Umeå 1976. Har sedan dess bott i Timrå - förutom i fyra år då jag var Sundsvallsbo. Jag har två vuxna döttrar som bor i Stockholm och i Florens. Perserkatten Valle hör också till familjen. Han bor hos en syster då jag är i riksdagen.
Vad har du jobbat med?
Som ung fick jag arbeta som skogsarbetare, servitris, expedit eller snabbköpskassörska under loven. Har också prövat på att arbeta som hemtjänstassistent, kurator och lärare.
Mellan1976 – 1991 var jag socialsekreterare och arbetade med barn som far illa, missbruk, socialbidrag, familjehem, vårdnadsfrågor och adoptioner. Jag har också varit projektledare för ”Våga Se” under två år. Detta var ett samarbetsprojekt mellan socialtjänst, mödravård, BVC, förskola, skola, fritids, barnpsyk, kultur och fritid och föräldrar och finansierades delvis Socialstyrelsen. Jag har också arbetat som LVM-handläggare* på Länsstyrelsen i Härnösand. Och ansvarade för tillsynen av LSS** när lagen kom. Under två år arbetade jag i Landshövdingens stab med frågor som rörde länets tillväxt och företagande, ungdomsfrågor och integration. Sedan återgick jag till arbetet som socialkonsulent med tillsyn över länets missbrukarvård, socialbidrag och även barnavårdsärenden. År 2002 kom jag in i riksdagen.
(*Lagen om tvångsvård för missbrukare i vissa fall, ** Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade)
Varför blev du Folkpartist?
Därför att jag har en liberal inställning till människan och livet. Liberaler ser varje människa som unik. Var och en har frihet att bestämma över sig själv och sitt eget liv så länge det inte skadar någon annan. Som socialliberal är det en självklarhet att samhället ger stöd och hjälp till människor som behöver det i livets olika skeden. Liberaler drömmer också om en gränslös värld och vi ser oss som världsmedborgare snarare än svenskar och utlänningar. Liberalism handlar om valfrihet, frihet och ansvar, rättigheter och skyldigheter.
Hur kom det sig att du blev politiker?
Jag engagerade mig i Folkpartiets kvinnliga nätverk på 90-talet och anordnade ”Barn går inte i repris” - seminarier under demokrativeckorna i Sundsvall. Vid valet 1998 blev jag invald i Timrå kommunfullmäktige. Socialdemokraterna sattes för första gången i opposition av ”Regnbågsalliansen”. Jag fick uppdraget att vara barn – och utbildningsnämndens ordförande. Ett glatt minne för livet!
Jag fick förtroendet att toppa riksdagslistan vid valen 2002 och 2006. Båda gångerna lyckades jag också komma in i riksdagen. Helt fantastiskt!
Vilka politiska hjärtefrågor har du?
Jobben, företagande och skolan/utbildning är grunden för allt annat. Mina hjärtefrågor handlar annars sociala frågor – särskilt barnfrågor, djurskydd, jämställdhet och integritetsfrågor.
Vilka frågor är viktigast för Västernorrland?
Västernorrland är i akut behov av förändring och framtidstro! Infrastruktur, energipolitik, regionfrågan och Mittuniversitetets roll är centrala frågor för jobben, välfärden och framtiden i Västernorrland.
Vilka intressen har du utanför politiken?
Att påta i min radhusträdgård. Blommor, djur och natur berikar mitt liv.
Musik och filmer är skön avkoppling.
Vad gör dig på gott humör?
Att umgås med mina döttrar och goda vänner. Jag njuter om mina växter överlevt vintern och blommar under våren och sommaren. Positiv respons ger mig alltid extra energi.
Vad blir du bekymrad över?
Föräldrar som inte tar sitt föräldraansvar. Bristen på empati i samhället. Det handlar t ex om barn eller djur som behandlas illa, mobbning i skolan och på arbetsplatser, våldet i hemmet på gator och torg. Jag har svårt att acceptera de fantasibelopp som delas ut i bonusar.
Vad är roligast med riksdagsuppdraget?
Att kunna påverka politiken, i en förvissning om att det går att åstadkomma förbättringar och förändringar som är bra för framtiden. Att möta människor som har ett stort engagemang i alla tänkbara frågor.
Vad är mindre roligt i riksdagsuppdraget?
Politikerförakt gör mig beklämd. Politiker ska ses och bedömas som individer och inte kollektiv. Jag skulle vilja tacka ja till alla inbjudningar jag får och att jag hann besöka fler människor i viktiga verksamheter i länets kommuner. Eftersom men det är inte möjligt. Ibland känns det frustrerande att det tar så lång tid att ändra lagar som uppenbarligen måste ändras.
Kan du ge exempel på lagförändringar du snabbt skulle vilja ha?
De som bryter mot besöksförbud upprepade gånger ska ha fotboja. Personer som har betalningsanmärkningar måste få en chans att komma tillbaka till samhället. Man har ett vuxenansvar även när man skaffar husdjur. Inrätta en ”Lex Valle” som innebär att man ska kastrera och märka sina katter om de inte används för avel.
Finns det något du har gjort i riksdagen som du är speciellt nöjd med?
Jag är nöjd med mina motioner till riksdagen. Den som varit mest framgångsrik handlade om en felaktig valutakurs som gjorde att stora summor stannade kvar i EU. En expert på strukturfonder satte in mig i frågan. Motionen skrevs sedan under av fyra andra ledamöter från olika partier. Valutakursen ändrades så småningom vilket gav Sverige drygt en miljard kronor i kassan. En av de populäraste motionerna handlar om kastrering och märkning av katter. Djurvänner från hela landet hörde av sig och gjorde namninsamlingar. En motion om UD fick också starkt stöd av berörda. Annars är det de sociala frågorna jag lagt ner mest arbete på och har också lyckats påverka Folkpartiets politik i vissa delar.
Har du några drömmar som du vill förverkliga som inte handlar om politik?
Det är många som skriver böcker idag. Jag vill också skriva en bok. Kanske om mina erfarenheter från riksdagsuppdraget. Skulle också vilja återuppta mitt föreläsande om barn och föräldraskap i dagens samhälle i skolor och förskolor. En annan dröm är att kunna spela teater.