Publicerad på DN Debatt den 16 september 2008
Att återupprätta arbetslinjen och bekämpa utanförskapet var Allians för Sveriges viktigaste löfte till väljarna i valet 2006. Vi vann svenska folkets stöd för att göra det mer lönsamt att arbeta, för att få fler att vilja anställa och för att fler företag skulle startas, stanna och växa i Sverige. På så vis ville vi lägga grunden för att fler människor skulle ges möjlighet till eget arbete och en egen lön, men också trygga den svenska välfärden.
Under lång tid tilläts utanförskapet i Sverige växa. Människor flyttades runt mellan åtgärder och ersättningssystem utan stöd eller drivkrafter för att få jobb. I början av 1970-talet var antalet människor som var beroende av olika ersättningssystem runt en halv miljon och under 1980-talet cirka en miljon. Under 2000-talet steg antalet till över en miljon människor. Sysselsättningsproblemen har varit särskilt tydliga bland unga, äldre, kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Denna utveckling klöv Sverige. Den urholkade såväl människors självkänsla som deras framtidstro.
Vi kommer aldrig att acceptera att människor tillåts fastna i långvarig frånvaro från jobb och arbetskamrater och inte ges en rättvis chans att få pröva sina förmågor på arbetsmarknaden. Att minska utanförskapet, som under flera decennier tillåtits växa, och få fler i arbete är därför alliansregeringens främsta mål.
Två år har gått sedan vi axlade regeringsmakten. Vi kan glädjande nog konstatera flera trendbrott i kampen mot utanförskapet. Antalet människor som får utbetalningar från olika ersättningssystem har minskat med cirka 125 000 sedan 2006. Mellan andra kvartalet 2006 och andra kvartalet 2008 ökade antalet sysselsatta med närmare 200 000 personer i åldersgruppen 15-74 år varav 55 000 i åldersgruppen 15-24 år. Särskilt glädjande är att den sedan 35 år trendmässiga ökningen av antalet personer som har sjuk- och aktivitetsersättning bröts under 2007. Rekordmånga har getts möjlighet till arbete. I delar av landet som tidigare mest sett nedläggningar har jobben vuxit till. En tydlig inriktning i politiken för full sysselsättning tillsammans med en god konjunktur har varit viktig för att få fler i jobb.
De mörka moln som hängt över världsekonomin har tätnat under sommaren till följd av tilltagande oro på de internationella finansmarknaderna. Det är i sämre tider som politiken prövas på allvar. En ansvarsfull politik med en tydlig inriktning för fler jobb och fler och växande företag har gjort att Sverige i dag står på en stark grund. Starkare än de flesta andra OECD- och EU-länder. Denna starka grund ska vi värna om och ta som utgångspunkt för att möta sämre tider. Därför är det centralt att fortsatt vårda Sveriges goda statsfinanser.
Uppgiften nu är att lägga förslag som dämpar effekterna av en ekonomisk avmattning. Samtidigt är det nödvändigt att fortsätta stärka Sverige som tillväxtnation genom fler jobb, ytterligare investeringar i framtiden och att förbättra välfärden. Vi kommer därför i höstens budgetproposition att presentera tre reformpaket. Ett för jobb och företagande, ett för att rusta Sverige för framtiden och ett för att förstärka välfärden.
Inom ramen för vårt reformpaket för jobb- och företagande har vi enats om att lägga fram förslag som ytterligare stärker arbetslinjen och ökar arbetskraftsutbudet, liksom förslag som gör det mindre kostsamt att anställa och enklare att driva företag.
Det jobbskatteavdrag som introducerades 2007 och utökades i ett andra steg 2008 är den åtgärd som har störst betydelse i regeringens politik för att öka sysselsättningen. Jobbskatteavdraget innebär redan cirka 1000 kronor i skattelättnad för det stora flertalet som arbetar - löntagare som företagare. I båda dessa steg har syftet varit att sänka trösklarna för inträde på arbetsmarknaden för människor med låga och normala inkomster samt sänka marginalskatterna för människor som redan har ett arbete.
Sammantaget har jobbskatteavdraget tydligt höjt arbetets värde för landets lärare, metallarbetare, sjuksköterskor och alla andra som arbetar. När drivkrafterna att arbeta ökar, betyder det också lägre kostnader för arbetslöshetsförsäkring och socialbidrag, liksom mer skatteintäkter som kan användas för att förbättra välfärden. På det sättet tjänar alla i samhället på att värdet av arbete ökar.
Vår bärande idé är att det ska löna sig att arbeta. Det är viktigt att de som arbetar känner att arbetet ger något tillbaka i plånboken. För att stärka arbetslinjen och bekämpa utanförskapet kommer alliansregeringen nu att föreslå ett tredje steg i jobbskatteavdraget samt sänkt statlig inkomstskatt.
För de grupper som i dag betalar statlig inkomstskatt, bl.a. många SACO- och TCO-medlemmar, sänks skatten genom att gränsen för att betala statlig inkomstskatt höjs från en månadslönenivå på 28 400 kronor i år till 31 700 kronor nästa år. Detta bidrar till att minska andelen som betalar statlig skatt och sänker för dessa marginalskatten från cirka 51 procent till cirka 31 procent. Därmed stärks drivkrafterna för att arbeta mer, samtidigt som värdet av att satsa på utbildning ökar. Förändringarna i den statliga inkomstskatten innebär också att de skattemässiga villkoren för pensionärer med högre pensioner förbättras. Tillsammans med vårt förslag om förbättringar för både de sämst ställda pensionärerna och breda grupper av pensionärer, innebär den förändrade skiktgränsen att de allra flesta pensionärer får förbättringar nästa år.
Därmed stärks drivkrafterna för att arbeta mer, samtidigt som värdet av att satsa på utbildning ökar. Förändringarna i den statliga inkomstskatten innebär också att de skattemässiga villkoren för pensionärer med högre pensioner förbättras. Tillsammans med vårt förslag om förbättringar för både de sämst ställda pensionärerna och breda grupper av pensionärer, innebär den förändrade skiktgränsen att de allra flesta pensionärer får förbättringar nästa år.
Vidare vill vi förenkla utformningen av jobbskatteavdraget för dem som fyllt 65 år, genom att deras skattereduktion direkt kopplas till arbetsinkomsten. Därmed gynnas också pensionärer med förhållandevis låga arbetsinkomster av jobbskatteavdraget. Det innebär att vi ytterligare stärker drivkrafterna för äldre att stanna kvar i arbetslivet, vilket blir allt viktigare för att möta de demografiska utmaningar Sverige står inför.
Förslagen, som totalt omfattar 15 miljarder kronor, innebär att skatten för löntagare sänks ytterligare. Det gör att hushållen får mer ut av sitt eget arbete och att de får mer över i plånboken, vilket har stor betydelse när konjunkturen dämpas.
Utöver skattelättnader för hushållen satsar regeringen även cirka 16 miljarder kronor på att förbättra villkoren för företagande genom att förstärka drivkrafterna för investeringar och nyanställningar. Det gör vi genom sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt bolagsskatt och regelförenklingar. Förslagen om förbättringar för företagen är till stora delar finansierade genom att vi förhindrar åtgärder vars huvudsyfte är att undvika skatt.
I ett historiskt perspektiv har Sverige beskattat låga inkomster relativt högt. Den genomsnittliga inkomstskatten under den socialdemokratiska regeringen var för t ex ett vårdbiträde 29 procent. Tack vare jobbskatteavdraget sänks genomsnittsskatten för ett vårdbiträde från och med årsskiftet till 23 procent. Bara det tredje steget i jobbskatteavdraget innebär att metallarbetare, vårdbiträden, sjuksköterskor och poliser får över 200 kronor mer kvar av lönen varje månad. Tillsammans med jobbskatteavdragets två första steg innebär detta att cirka 97 procent av alla heltidsarbetande nu får skattelättnader på över 1 000 kronor i månaden, jämfört med 2006. När enskilda människor och familjer får mer kvar i plånboken ökar självständigheten och möjligheterna att bestämma över sitt eget liv.
Få klyftor är så djupa som klyftan mellan den som har ett arbete och den som ofrivilligt ställts utanför. När det lönar sig bättre att arbeta blir det fler i arbete och färre i utanförskap, vilket minskar inkomstspridningen och klyftorna i samhället. Jobbskatteavdraget är alltså en betydelsefull reform med mycket gynnsamma fördelningseffekter. Störst procentuell skattelättnad får den som tjänar minst. Störst hushållseffekter har det för dem som bäst behöver det. På lång sikt gynnar jobbskatteavdraget kvinnor mest.
Arbete stärker Sverige. Varje människas arbetsinsats ger oss möjlighet att satsa på trygghet i välfärden. Varje arbetad timme ger lön för mödan åt var och en, men också resurser till en god välfärd. Varje extra arbetad timme ger högre pensioner åt Sveriges pensionärer.
Arbete och välfärd hänger samman. Arbete ger skatteintäkter, som behövs för att trygga en god välfärd åt alla. Vi har inlett arbetet med att återupprätta arbetslinjen. Nu går vi vidare.
Fredrik Reinfeldt
Maud Olofsson
Jan Björklund
Göran Hägglund