Återupprätta bildningsidealet

Kunskapsskolan är viktig för Sveriges förmåga att långsiktig konkurrera i en globaliserad ekonomi, men den är också viktig för att stärka den enskilda människans makt över sitt liv. Detsamma gäller kulturen.

Ett brett, spännande och starkt kulturliv tar tillvara och odlar människors kreativitet, får oss att lära nytt och stärker på så sätt både samhälle och individ. Precis som skolan får kulturen människor och samhällen att växa genom ny kunskap. Kvalificerade konstnärer utforskar samhället, tänjer på gränser och får oss att se på etablerade företeelser med nya ögon.

Kvalitetslitteratur, utmanande film och skickliga konstnärer lär oss mer om vad det är att vara människa. En offensiv borgerlig kulturpolitik tar sin utgångspunkt i denna kunskapsdimension. Vi står för en politik som slår vakt om konstnärlig frihet, som vågar hävda kvalitetskrav och som betonar människans behov av bildning.

Sveriges framtida kultur kan inte ta sin utgångspunkt i ett socialistiskt idéarv. Den mångfald och frihet som behövs för att kulturen och konstnärer ska få utrymme är i grunden en borgerlig tanke. Men lika viktig är insikten att marknaden inte kan bära allt. Kvalitativ och utmanande konst är inte alltid omedelbart lönsam. De borgerliga debattörer som menar att marknaden kan lösa alla kulturpolitiska utmaningar får inte stå oemotsagda av borgerligt sinnade kulturvänner. Inte heller är kulturkonservatism eller kulturpopulism svaret på framtidens utmaningar. Det som behövs är en renässans för det som Expressens kulturchef Karin Olsson nyligen (Expressen 12/8) kallade den bildade borgerligheten, som under stora delar av svensk politisk historia varit kulturens stöttepelare.

Alliansen bör under den kommande mandatperioden inleda ett långsiktigt och strategiskt arbete för att stärka Sverige som kulturnation. Det finns ett antal förändringar som måste ske, låt oss skissa några av dem.

För det första måste det bli tydligt att offentliga medel ska användas till att främja kvalitet. Alla statliga bidrag och anslag till institutioner, kulturskapare och fria grupper ska vara utformade på ett sätt som bidrar till långsiktig kvalitetsutveckling. Särskilda utvärderingsgrupper – med armlängds avstånd från politiken – bör tillsättas på respektive område för att utvärdera kvalitetsaspekter. Både bredd och spets måste finnas, men det som är mest akut just nu är att slå in på en väg som tydligt prioriterar kvalitet. I en tid av kraftigt ökande kulturutbud, inte minst tack vare den digitala tekniken, måste den statliga politiken inriktas på att främja kvalitet.

En andra utmaning är att återupprätta bildningsidealet. När Folkpartiet talar om litteraturkanon och värnar biblioteken så handlar det om att skapa goda villkor för bildningsresor. Klassresor börjar förvisso i skolan, men kan få ny fart i mötet med kvalificerad litteratur, film, konst och musik. Av samma skäl måste stödet till folkbildningsorganisationerna och läsfrämjande vara fortsatt prioriterat.

En tredje utmaning är att skapa goda villkor för kvalificerade konstnärer. Sedan 1974 har distribution och fördelning varit i kulturpolitikens fokus. Att se till så att god konst når alla är fortsatt viktigt, här är den digitala utvecklingen till fantastisk hjälp, men Sverige blir inte en framträdande kulturnation utan framstående kulturskapare. Nu måste vi lägga mer tyngd på att skapa bättre villkor för dem som bidrar med innehållet. Det var rätt att avskaffa konstnärslönerna, men villkoren för kvalificerade konstnärer måste förbättras på andra sätt.

Därför behövs såväl ett frikostigt stipendiestöd, ett nytt bredare filmavtal och en mångfald av finansieringsformer komma på plats. Till detta hör också en upphovsrätt som fungerar på den nya mediemarknaden. Vi måste också tydligare än idag våga ge goda villkor till de riktigt kvalificerade konstnärerna.

Det är hög tid för en långsiktigt och strategisk satsning på att lyfta Sverige som kulturland. Vår slutsats är att kulturpolitiken behöver ta större plats i Sverige och i Alliansens politik framöver. Vi vill berätta om varför en offensiv kulturpolitik är viktig för såväl individ som samhälle.

Jan Björklund (FP)
Partiledare

Christer Nylander (FP)
Kulturpolitisk talesman