Dyster prognos för svensk ekonomi

I dag har regeringen presenterat prognosen för den ekonomiska utvecklingen under kommande år.  Prognosen för arbetslösheten pekar mot tvåsiffriga procenttal om något år.  Statsfinanserna försämras i en rasande takt.

Samtidigt visar prognosen att det kommer att vända så småningom. Redan 2010 märks att bottenpunkten är nådd. 2012 är Sverige ordentligt på banan igen. Osäkerheten är dock stor i alla prognoser.

Jag möter nu många unga människor som undrar över sin framtid. Vi som är lite äldre måste då påminna om att vi har gått igenom kriser förr. Vi kommer tillbaka, vi kommer igenom även detta. Men det blir värre innan det blir bättre.

Detta är en internationell kris. När krisen slog mot Sverige i början på 90-talet var den delvis hemmagjord. Sverige hade misskött sig på 80-talet. Sverige drabbades då hårdare av krisen än andra länder.

Denna gång har Sverige på många sätt skött sig. Sverige genomförde mängder av reformer under 90-talet som stramade upp den svenska samhällsekonomin långsiktigt. Marginalskattereform, nytt pensionssystem, självständig riksbank, inflationsmål, strängare budgetlag, tidig avreglering av telekomsektorn och flera andra reformer.

På 2000-talet har beslut fattats om avskaffande av arvsskatt och förmögenhetsskatt. Kraftiga inkomstskattesänkningar för arbete har genomförts på senare år och bolagsskatten har börjat sänkas.

Ansvarstagande parter på arbetsmarknaden ska inte underskattas. Industriavtalet i slutet av 90-talet var en viktig riktningsgivare.

Allt detta har gjort att vi är bättre rustade nu än vad vi annars skulle ha varit. Men Sverige är ett land beroende av industriexport. Om världsekonomin säckar ihop, kommer kunderna att minska. Exportindustrin får omedelbart problem, som sedan fortplantas in i övriga sektorer i samhället.

"Sätt sprätt på mer statliga pengar! Låt budgetunderskottet växa! Gör som Obama!" säger nu många. De kommer att få rätt, budgetunderskotten kommer nu att växa mycket snabbt. Det finns en stor skillnad mellan USA och Sverige. Våra svenska trygghetssystem börjar ticka ut stora nya utgifter automatiskt när människor blir arbetslösa. Det behövs inga särskilda stimulanspaket för att de offentliga utgifterna ska öka dramatiskt.

I debatten låter det som om A-kassan vore avskaffad, men i statsbudgeten kommer det snart att märkas att så inte är fallet. Dessa s k automatiska stabilisatorer kommer i verkligheten att pumpa ut många nya miljarder från staten in i samhällsekonomin.

Om två veckor lägger vi fram vårpropositionen. Vi har redan tidigare aviserat att vi nu kommer med svar på den begäran på högre statsbidrag som riktats från kommunsektorn. Dagens prognos understryker balansgången; kommunerna får det svårare, samtidigt som statens möjligheter att fylla igen hålen nu blir mindre. Mer konkreta besked ges inom två veckor.

En sak som staten nu kan göra för kommunsektorn är att medge att de sex miljarder i överskott från de senaste åren som finns ackumulerade, får användas i budgeten för t ex 2010. Även om de flesta budgetregler som infördes på 90-talet var kloka, så finns det skönhetsfläckar. Om en kommun går med överskott ett år, borde det vara tillåtet att använda överskottet för att balansera budgeten kommande år. Men i kommunallagen idag stadgas att kommunens löpande intäkter varje år i budgeten måste balanseras mot löpande utgifter. Nackdelen med denna regel är att kommunerna frestas att expandera onödigt mycket goda år, medan nedskärningarna dåliga år blir onödigt stora. Konjunkturens upp- och nedgångar bara förstärks med denna regel.

Sverige får det tufft de närmsta åren. Vi ska vara tacksamma över att vi har skött ekonomin väl de senaste åren. Det innebär att vi trots allt går bättre genom krisen än vad vi annars skulle ha gjort. 
 
Liberala hälsningar,
Jan Björklund