Historia och religionskunskap är två kulturbärande ämnen. De ger eleverna en allmänbildning och de ger oss en kulturell ram och kulturell identitet. Ämnena hjälper oss att förstå varför vårt land och vår värld i dag ser ut som den gör.

Två kursplaneförslag från experter hos Skolverket i dessa ämnen har väckt en het debatt senaste veckan.

Historia är det enda av alla skolämnen som nu får utökad schematid genom regeringens skolreformer, på grund av att ämnet blir obligatoriskt för alla gymnasieelever.

Skolverket föreslår att äldre historia, bland annat antiken och medeltiden, ska utgå ur ämnet. Jag delar inte den uppfattningen.

Antiken är vaggan för den västerländska civilisationen. Medeltiden är en central tidsepok när Sverige blev Sverige, vår del av världen kristnades, städer byggdes, handel utvecklades, böcker började tryckas. För mig är det otänkbart att historieämnet skulle stympas på ett sådant sätt.

I kursplanen för ämnet religionskunskap föreslår Skolverket att alla världsreligioner ska jämställas i undervisningen. Fram till nu har ordningen gällt att eleverna ska läsa om alla stora religioner, men kristendomen har haft en särställning så att mer tid och fördjupningsstudier har ägnats kristendom än övriga religioner.

Jag menar att Skolverkets ämnesexperter här resonerar fel.

Kristendomen har varit totalt dominerande i vårt land de senaste tusen åren. Hela vår kultur och vårt samhälle har vuxit fram i symbios med den kristna religionen. Det är självklart att kristendomen ska ha en särställning, enligt min mening.

Till den som är orolig för de båda förslagen till kursplaner i dessa båda ämnen kan jag ge ett lugnande besked: förslagen, så som de nu ligger, kommer inte att genomföras så länge jag är utbildningsminister.

I onsdags debatterade jag religionskunskap med Lars Ohly i P1-morgon. Du kan lyssna på debatten här.

Med vänliga hälsningar
Jan Björklund