Det talade ordet gäller.
Jan Björklunds huvudanförande vid partiledardebatten den 14 januari 2009
Herr talman!
Våra tankar går till barnen. De oskyldiga barnen som blir krigets offer och krigets vittnen. Varje offer för krig är en tragedi.
Världen måste ställa tydliga krav på en vapenvila i Gaza. Säkerhetsrådets uppmaning måste hörsammas. Denna kris kan inte lösas med vapen.
Men det räcker inte med vapenvila. Gazas isolering måste brytas och humanitär hjälp släppas fram för att minska den palestinska befolkningens lidande. Insmugglingen av vapen till Hamas måste stoppas för att hindra ytterligare beskjutning mot Israel.
Båda sidor förtjänar kritik. Det var Hamas som bröt vapenvilan och Hamas skjuter urskillningslöst raketer mot civila samhällen. Israel har rätt att försvara sig, men väpnat försvar måste ske på ett sådant sätt att civila offer undviks.
Långsiktig fred kan bara uppnås genom en tvåstatslösning, en palestinsk stat vid sidan av Israel. Problemet är att Hamas inte vill att Israel ska få existera. Hamas måste gå samma väg som PLO och Fatah och erkänna Israel och ta avstånd från terrorism. I ett fredsavtal kommer Israel att lämna de palestinska områdena, men Israel måste då kunna lita på att dessa områden inte blir baser för terrorism mot Israel.
Bara så kan en fredlig framtid byggas i regionen, där israeler och palestinier kan leva i trygghet sida vid sida.
I Malmö och Helsingborg brinner nu judiska kapell. Att angripa judar blir återigen legitimt i den stämning som piskas upp. Vi ser nu demonstrationståg med hakkors. Men sådana handlingar är helt oacceptabla och måste fördömas å det kraftigaste.
- ¤ -
Herr talman!
Vi står inför en besvärlig lågkonjunktur. Varslen duggar nu tätt, senast från Volvo Lastvagnar. Människor kommer att förlora jobb och ekonomisk trygghet. Vi är bara i början.
Vi har gått igenom besvärliga tider förr. Vi kommer att klara även detta. Det kommer att bli bättre tider igen. Men vi måste förbereda oss på att det blir sämre innan det blir bättre.
Regeringen för nu en mycket offensiv finanspolitik. Runt 40 miljarder kronor satsas i år på nya reformer för jobb och utveckling, både ökade utgifter och sänkta skatter. Först 32 miljarder i budgetpropositionen och därefter ytterligare 8 miljarder i tilläggsbudgeten. Det är 1,3 procent av vår BNP och därmed är Sverige ett av de länder i Europa som nu satsar allra mest. Därutöver stöd, lån och lånegarantier till fordonsindustrin på 28 miljarder. Oppositionens kritik att regeringen är passiv faller platt till marken. Nästan inget jämförbart land i Europa har i dag en mer offensiv ekonomisk politik än Sverige.
Ändå måste vi ha perspektiv på det som nu sker. Aldrig förr har så många människor i världen gått och lagt sig mätta på kvällen som i år 2008. Det beror på det ekonomiska välstånd som har skapats av frihandel, globalisering och marknadsekonomi.
När vänstern önskar att denna kris skulle betyda marknadsekonomins undergång är de både ohistoriska och okunniga. De ekonomiska system som Lars Ohly har drömt om under hela sitt liv har i praktiken alltid lett till fattigdom.
Marknadsekonomin ska inte ersättas av politisk styrning. Men en marknadsekonomi måste kompletteras med politisk styrning. Det är det som kallas socialliberalism.
- ¤ -
Herr talman!
Vi liberaler tror på Europa.
Vikten av europeiskt samarbete har väl aldrig under Sveriges 14 års medlemskap synts så tydligt som nu. Såväl klimatfrågan som finanskrisen visar på betydelsen av samarbete på vår kontinent.
Det är märkligt att samtidigt som svenskarna blir mer positiva till EU och euron, så verkar många politiker bli mer skeptiska. En av Sveriges mest profilerade EU-motståndare ska toppa socialdemokraternas valsedel. Varför? Och varför vill man bli invald i Europaparlamentet om man inte tror på europeiskt samarbete?
Skälen för Sverige att gå över till euron har stärkts ytterligare. I finanskrisens hetaste skede var det den samlade kraften i ett gemensamt agerande från euro-länderna som bidrog till att bromsa upp krisen. Det hade inte varit lika verkningsfullt om länderna hade agerat var för sig. Länder som inte är med i euron hade ett väsentligt mindre inflytande i höstas när vår tids viktigaste ekonomisk-politiska beslut fattades i Europa.
Kronans värde har dessutom sjunkit och börjat fluktuera. Vårt utanförskap kommer sannolikt att ha ett pris i form av förlorade jobb och mindre välfärd än vad vi annars skulle ha haft.
Det är hög tid att återuppta euro-debatten i Sverige. Vi bör sikta in oss på att fråga svenska folket i en ny folkomröstning under 2011.
- ¤ -
Herr talman!
"Sweden’s Test Crisis".
Det är rubriken på en artikel i senaste numret av amerikanska Newsweek. Artikeln handlar om resultaten i den svenska skolan i de internationella undersökningar som kallas Timss. Rubriken anspelar på att Sverige har en kris när det gäller skolresultat.
”Det är en dyster läsning”, kommenterade Skolverkets generaldirektör samma undersökning, som avser resultat i matematik och naturvetenskap.
Inget samhällsområde genomgår en så omfattande totalreformering som det svenska skolväsendet gör nu i år 2009 och de kommande åren. Syftet är högre krav, högre kvalitet, högre ambitioner och högre resultat.
Men det finns ett problem med reformerna. Nästan ingen av de stora reformerna kommer att hinna träda i kraft före 2010 års val. I praktiken så är det den regering som styr Sverige efter valet 2010 som avgör om dessa reformer ska genomföras i verkligheten eller inte.
Därför blir det viktigt att få reda på vad som är oppositionens skolpolitiska alternativ. Jag har därför två frågor till oppositionen:
* Blir det tidigare betyg om ni vinner valet?
* Blir det en fortsatt kunskapspolitik om ni vinner valet, eller blir det en återgång till flumskolepolitik?
- ¤ -
Herr talman!
Mot varandra i svensk politik står nu två tydliga alternativ; det ena en allians av fyra partier, vana att samarbeta med en agenda av långsiktigt och stabilt ansvarstagande. Mot detta ett experiment av rödgröna partier som bara är överens om en enda riktigt viktig fråga; de är emot regeringen. Det är ett magert alternativ.