Det talade ordet gäller.
Ett Sverige som växer - i en värld som krymper
Anförande av Jan Björklund vid Folkpartiets partiråd
i Uppsala den 30 maj 2010
De smög sig sakta fram till huset, kastade in bensinflaskorna och tände på.
Tre dagar tidigare hade husets ägare Lars Vilks hållit en föreläsning på universitetet här i Uppsala. 20 minuter in i föreläsningen tvingades livvakterna gripa in och polisen fick använda pepparspray.
Diskussionen nu handlar inte om huruvida Vilks konst är bra eller dålig, fin eller ful, djup eller andefattig. Det har inte med den här saken att göra.
Lars Vilks har provocerat islamister och det utmanar. Men Lars Vilks har all rätt att uttrycka sina åsikter precis som hans kritiker har samma rätt – men ingen har rätt att tysta någon annan med våld.
I debatten antyds att Vilks delvis får skylla sig själv. Men det är ett synsätt som vi liberaler inte kan acceptera.
Vårt försvar för yttrandefrihet är kompromisslöst.
- ¤ -
En rödgrön regering ska kräva att USA avvecklar alla sina militära baser utomlands. Detta meddelades i veckan som gick.
Säkerhetspolitiska experter har redan varnat för att detta synsätt vore mycket farligt om det genomfördes. Om Sverige intar den positionen skulle vi riskera att omedelbart marginaliseras i världspolitiken och i Europa.
Nordkorea hotar nu Sydkorea med krig. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men vi vet att den amerikanska närvaron har avskräckt nordkoreanerna i snart 60 år från att göra allvar av sina hot. Taiwan, ni vet den enda kinesiska demokratin som världen har upplevt, har ett ständigt hot mot sig från kommunist-Kina. Fråga en taiwanes vad de tycker om Mona Sahlins nya krav.
Det märkliga är inte att Lars Ohly tycker så här. I valet mellan demokrati och diktatur har han konsekvent valt fel under sitt politiska liv. Det märkliga är att Socialdemokraternas ledning har gått med på det.
Det som de rödgröna vänsterpartierna nu kräver är den mest långtgående omläggningen av svensk utrikespolitik sedan andra världskriget. Ingen annan vettig regering i världen tycker så här.
Men tänk omvänt; fråga Usama bin Ladin eller ayatollorna vad de tycker om Mona Sahlins nya krav. De skulle jubla. Fråga Kim Jong Il vad han tycker om Sahlins krav. Han skulle rösta ja, jag lovar.
Allvarligt talat,
USA är världens viktigaste demokrati. I generation efter generation har USA:s närvaro i världen skyddat även vår egen frihet. Vänsterpartierna vill visa förakt mot USA. Vi borde visa tacksamhet.
- ¤ -
Grekland. Spanien. Portugal. Italien. Irland. Storbritannien. USA. Listan på västländer som nu tvingas göra mycket stora nedskärningar i offentliga utgifter och höja skatterna är lång. Den nya borgerliga alliansregeringen i London har ärvt ett ekonomiskt moras av socialdemokraterna som inte orkat hålla i statens finanser.
Västvärldens länder tittar nu avundsjukt på Sverige. Vi är ett av få länder i Europa som kan diskutera nya skattesänkningar för pensionärer, eller nya satsningar på skolan.
Vi ser nu ljuset i tunneln. Från en absolut bottennivå under den djupaste finanskrisen vänder det nu uppåt igen. Orderböckerna på svenska exportföretag börjar åter fyllas.
Det kanske händer att ni lyssnar på Thomas Östros. Han kommer från nu och fram till valdagen låta som att den djupa kris världen har gått igenom är skapad av den svenska alliansregeringen. På den punkten, kan jag försäkra er, har han fel. Där också.
Jämför Sverige med resten av Europa. Vi bedöms nu ha den starkaste tillväxten i hela Europa. Och vi har Europas lägsta budgetunderskott. Jag tycker man kan vara stolt men inte nöjd.
Min uppmaning till Mona Sahlin och Thomas Östros är idag: Upp med mungiporna! Varför är ni så sura? Kurvorna pekar ju åt rätt håll! Sverige går ur denna kris som Europas starkaste ekonomi.
Var lite glada!
- ¤ -
Hittills har Sverige dragit nytta av globaliseringen. Gamla marknader har växt. Nya har öppnats. Våra världsledande företag har kunnat flytta tillverkning till länder med lägre kostnad samtidigt som vi i stor utsträckning lyckats behålla ledning och forskning på hemmaplan.
Men vad ser vi när vi blickar bortom krisen?
Jag ser en tuff konkurrens från nya ekonomiska tillväxtländer.
Jag ser Indien.
Jag ser Kina.
Jag ser en värld där avstånden krymper. Där ny teknik och kommunikation skapar helt nya möjligheter. En röntgenplåt skickas med ett klick till Indien, analyseras där, och snart får patienten i Sverige besked av doktorn.
Jag ser hur globaliseringen lyfter människor ur fattigdom. Men jag ser också att den konkurrensen skapar stora utmaningar för oss. Volvo är kinesiskt, vänj er vid tanken.
Krisen är snart över, men de beslut vi fattar de närmaste åren kommer att avgöra om Sverige blir ett mer eller mindre framgångsrikt land i nästa generation.
Världen krymper. Men Sverige får inte krympa. Tvärtom. Med rätt politik för framtiden kan vi lyfta Sverige. Dagens partiråd ska staka ut vår kurs för framtiden. När världen krymper, ska Sverige växa!
- ¤ -
Vad var det vi sade? Så skrockar nu euro-motståndarna. Mona Sahlin och jag kampanjade tillsammans för svenskt euro-medlemskap i folkomröstningen 2003. Nu verkar hon vilja glömma det.
Men motståndarna har fel.
Den akuta krisen visar att det behövs mer samarbete i Europa, inte mindre.
Våra motståndare säger att länder måste kunna devalvera sig ur kriser. Jag menar att det inte håller. Devalvering betyder att man skickar räkningen till grannländerna. Grekland kan inte låta befolkningen gå i pension i 50-årsåldern, därigenom dra på sig stora underskott och skicka räkningen till oss andra. Det är ohållbart.
Euro-ländernas finansministrar och riksbankschefer möts nu med jämna mellanrum för att stabilisera situationen. Enskilda länder har var och en för sig skapat problem. Samarbetet löser problem. Euron är inte problemet, euro-samarbetet är en del av lösningen.
Det är uppenbart att det behövs ett skarpare finanspolitiskt regelverk i euro-samarbetet. Det är under utarbetande. Ett enskilt land kan inte tillåtas att missköta sin ekonomi så att det får långgående negativa följder för andra länder.
Det som kommer ut efter den här krisen kommer att vara ett euro-samarbete som är ännu starkare, ännu mer effektivt och ännu mer kraftfullt. Då ökar det politiska priset för att stå utanför.
Vår slutsats är entydig: Även vårt land bör vara medlem i euro-samarbetet. Europa behöver mer samarbete. Inte mindre.
- ¤ -
Vilken är Sveriges viktigaste framtidsfråga?
Svaret är skolan. Ingen fråga kommer i närheten av skolpolitiken när det handlar om betydelsen för vårt lands utveckling på längre sikt.
Vi gör nu upp med 40 års flummig skolpolitik. En politik där man har trott att man är snäll om man inte ställer krav på eleverna.
Lärarutbildningen ska göras om med högre krav för att komma in och högre krav för att ta examen. Läraryrket ska legitimeras. Vi ska ha tidigare betyg och fler steg i betygsskalan. Föräldrar i låg- och mellanstadiet där det inte finns betyg ska få skriftliga omdömen om hur eleverna utvecklas. Förskolan ska bli ännu mer lärorik. Fler speciallärare utbildas på nytt. Lärlingsutbildningar och mer fokus på yrkesämnen på yrkesutbildningarna. Fler nationella prov som dels ska hitta de elever som behöver mer hjälp och dels ska göra betygssättningen mer likvärdig. En rätt för föräldrar att överklaga om de är missnöjda med skolans stödinsatser. Mer disciplinära befogenheter till lärarna. Resurserna i högskolan ska fördelas efter kvalitet, inte bara efter hur många som slussas igenom.
Men det finns en hake. Många av reformerna kommer att rivas upp eller stoppas om Sverige får en vänsterregering.
De rödgröna verkar överhuvudtaget ganska ointresserade av skolpolitik. De vill helst prata om annat.
När man lyssnar på oppositionen kan man tro att den viktigaste framtidsfrågan för att lyfta Sverige är högre bidrag i a-kassan. Visst behövs det en bra arbetslöshetsförsäkring, men Sveriges framtid avgörs inte av a-kassan, utan av skolan.
Sveriges framtid börjar i klassrummet!
- ¤ -
De rödgröna har presenterat sitt gemensamma budgetalternativ. Den enskilt största skillnaden är att de vill satsa 14 miljarder på ökade bidrag för att inte arbeta.
För att betala detta vill de höja en rad skatter. Den enskilt största skattehöjningen de rödgröna vill genomföra är ungefär 10 miljarder i höjda arbetsgivaravgifter på ungdomar under 26 år.
För att sammanfatta: vänstertrojkan vill alltså höja skatten kraftigt på att ha unga människor anställda för att kunna betala ut högre bidrag för att inte arbeta.
Vänstertrojkan föreslår också återinförande av såväl fastighetsskatt som förmögenhetsskatt. Fyra miljarder ska förmögenhetsskatten inbringa. Hur de ska betalas ska utredas, har de sagt. Sedan pressas de rödgröna på utformningen av dessa skatter; det är en sak som är lustig med deras svar: Ingen ska behöva betala dessa nya skatter. Ingen ska drabbas. Jag är väldigt nyfiken på hur man kan ta in fyra miljarder i skatt utan att någon behöver betala.
Vi hade en förmögenhetsskatt i Sverige fram till 2008. Enligt beräkningar drev förmögenhetsskatten minst 500 miljarder kronor utomlands. Pengar som kunde ha använts till investeringar och jobb i Sverige, användes i stället till investeringar och jobb i andra länder. Fråga Ingvar Kamprad varför Ikea inte längre ägs i Sverige, utan i Nederländerna.
De förmögenheter som inte går att flytta utomlands är fastigheter. Yngre och medelålders familjer har ofta stora lån på sina bostäder. En förmögenhetsskatt blir i praktiken en extra fastighetsskatt för pensionärer i storstadsområden. En riktig pensionärsskatt.
Kilometerskatt är en särskild ny skatt på lastbilstransporter. Men lastbilar kör faktiskt inte runt för nöjes skull. Fundera på hur det går till när mjölken kommer från kossan till glaset. Hur brödet kommer till butiken. Hur träfibrerna kommer från storskogen och blir till barnens skolböcker. Nyttotransporter håller ihop hela vår vardag. Vem tror ni i sista änden får betala de ökade transportkostnaderna för mjölken? Norge och Finland är länder med samma långa avstånd som i vårt land. Det är nog ingen slump att där inte diskuteras någon kilometerskatt.
Vänstertrojkan har förstått att bidrag kan fördelas. Problemet är att de inte har förstått att innan resurser fördelas, så måste de skapas.
- ¤ -
Varför ser ingen vad jag kan?
Frågan växer i huvudet på de ungdomar som efter avslutad utbildning inte har något jobb att gå till. Ansökan läggs till ansökan. Svaret är alltid det samma. Tack för visat intresse, men nej tack. Ibland väcks hoppet när kallelsen till intervju kommer, men någon mer erfaren går alltid före.
Drömmen om att flytta hemifrån slår aldrig in – någon ekonomi för en egen bostad finns inte. Självkänslan bryts sakta ned och visan om studentens lyckliga dagar verkar allt mer ironisk.
Framtidstron bland unga är avgörande för Sveriges framtida välstånd. När unga i Arvika eller Köping tappar hoppet om egen försörjning, så påverkar det hela vårt samhälle. Därför behöver vi vända på varje sten för att komma åt ungdomsarbetslösheten.
Jämfört med andra är Sverige ett land där det är svårt för ungdomar att få sitt första jobb. En stor skillnad är att vi inte har lärlingsanställningar. Vi föreslår att ungdomar upp till 23 år ska kunna anställas i en anställningsform – just lärlingsanställning – där man jobbar och lär sig ett yrke samtidigt. Lönen är lägre och anställningstryggheten lägre, och förutsättningen är att det ingår utbildningsinslag. Lönen ska naturligtvis bestämmas genom avtal.
Men även inom gymnasieskolan borde lärlingsutbildningen bli vanligare. Efter alliansregeringens beslut pågår nu ett försök med lärlingsutbildning i skolan. Det finns nu ungefär 8000 ungdomar som går på yrkesprogram i gymnasiet som lärlingar. Två dagar i veckan med teoretiska lektioner, tre dagar på lärlingsjobbet. Efter tre år tar man en yrkesexamen. De besök jag gör runt om i landet visar på att lärlingsutbildningar är en succé. Ungdomar som annars ofta hade hoppat av gymnasiet fullföljer lärlingsutbildningen och lär sig ett yrke.
En av de viktigaste åtgärderna som vi i Folkpartiet anser att Sverige bör göra under kommande fyraårsperiod är att kraftigt öka antalet lärlingar i gymnasieskolan. Om vi avsätter en miljard kronor – en lärlingsmiljard – så kan vi öka antalet lärlingsplatser inom gymnasiet och komvux till upp mot 40 000 lärlingar. Ungdomar som lär sig ett yrke och tar en yrkesexamen.
Detta skulle kraftigt minska avhoppen från gymnasiet och det skulle minska ungdomsarbetslösheten. Alla vill inte plugga vidare på universitet. Detta vore bra för ungdomarna, det vore bra för företagen och det vore bra för Sverige.
Det är ofattbart varför Socialdemokraterna i så många år har motarbetat lärlingssystem.
Det är bättre att ungdomar är lärlingar på arbetsplatser, även med en låg lön, än att de går arbetslösa med socialbidrag.
- ¤ -
Om 18 dagar röstar riksdagen om att avskaffa nybyggnadsförbudet för svensk kärnkraft. Det sker fem år efter att Folkpartiets landsmöte fattade samma beslut och där vi har drivit samhällsdebatten framför oss. Även där var vi först. Tro inte att landsmöten och partiråd är maktlösa.
I vintras var några kärnkraftsreaktorer avstängda. Följden blev att fyra gamla oljekraftverk fick köras igång. Följden blev också att vi importerade stora mängder el från Danmark och Tyskland, främst kol och olja. Följden blev också att elpriserna gick i taket.
Om följden av att stänga av två reaktorer tillfälligt under några månader blir så långtgående, vad blir då följden av att permanent stänga alla 10 de svenska reaktorerna? Det var Tage Erlander, Olof Palme och Ingvar Carlsson som byggde ut den svenska kärnkraften tillsammans med Folkpartiet, Moderaterna, LO och Svenskt Näringsliv. Nu ska Mona Sahlin avveckla kärnkraften ihop med Miljöpartiet, de som redan från början menade att vi borde klarat oss utan de reaktorer vi har haft i 35 år.
Obama gör det. Britterna gör det. Frankrike gör det. Finland gör det. De ersätter gammal kärnkraft med nybyggd. De gör det för klimatets skull. Och för jobbens.
Det är hög tid att Sverige får en modern energipolitik!
- ¤ -
625 000 personer. Det är många människor. 625 000 personer är födda i ett annat land men jobbar och betalar skatt i Sverige. Utan alla dessa invandrare som varje dag går till jobbet, tjänar en inkomst och gör rätt för sig skulle Sverige stanna.
Jag har hittills aldrig träffat någon som invandrat till vårt land som säger: ”Jag vill gärna bli beroende av bidrag, tack så mycket.” Alla man frågar svarar samma sak. ”Jag vill ha ett arbete, komma in i samhället och bygga mig en ny framtid här.”
Ändå fastnar alltför många invandrare alltför länge i bidragsberoende och utanförskap innan de får ett jobb och tillåts försörja sig själva. Förklaringen är att vi har haft en flyktingmottagning och en integrationspolitik som tillåtit människor att passiviseras.
På förslag av Nyamko Sabuni flyttas nu ansvaret för integration av nyanlända invandrare från socialtjänsten till arbetsförmedlingen. Jobb i stället för bidrag.
Men mer behöver göras. Tiotusentals invandrare har aldrig fått jobb och därför aldrig kommit in i a-kassan. I stället har de hamnat i ett socialbidragsberoende. För de personer som har socialbidrag och kan arbeta bör samma tydliga jobblinje gälla som för dem som har a-kassa. I flera kommuner har system också införts där krav på motprestation ställts på arbetsföra bidragstagare.
En kommun som valt en tydlig arbetslinje är Folkparti-styrda Landskrona.
Kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg har infört ett system där socialtjänsten tillämpat krav på motprestationer för att få socialbidrag. Alla arbetsföra bidragssökande har varit skyldiga att delta i 30 timmars praktik i veckan. Även i Landskrona har kravet på motprestation minskat bidragsberoendet och gjort att fler fått ett jobb att gå till.
Men socialstyrelsen kritiserar nu Landskrona och menar att några motprestationer på det sättet inte får krävas.
Attityden i Sverige är att invandrare som kommer hit behöver tas om hand och ska ges bidrag. Men vi måste ändra på detta. De allra flesta människor vill stå på egna ben och försörja sig själva.
Det är dags att införa en tydlig jobblinje också i integrationspolitiken.
- ¤ -
”Det är alldeles för lätt att bli rik i Sverige.”
Orden är Ida Gabrielssons. Hon är ordförande i Vänsterpartiets ungdomsförbund. Hon sade detta från talarstolen på Vänsterpartiets kongress i början av maj, och inget uttalande på kongressen möttes av så massiva ovationer som detta.
Fundera ett ögonblick över innebörden i uttalandet. ”Det är alldeles för lätt att bli rik i Sverige.”
Det som styr vänstertänkande är ofta avundsjuka. Det är okej med fattigdom, så länge ingen annan har det bättre. Detta tänkande kräver hård statlig styrning. Om någon arbetar hårt eller sticker upp så ska de tryckas ned. Det är politikens jantelag. Företagande och entreprenörskap ska motarbetas.
Vi liberaler har motsatt synsätt. Människors vilja att hela tiden förbättra sin livssituation är den viktigaste drivkraften för att föra samhällsutvecklingen framåt. Hårt arbete måste löna sig. Ansträngning måste löna sig. Att utbilda sig länge måste löna sig. Att ta ansvar måste löna sig.
Vänsterpartiets synsätt att ”det är för lätt att bli rik i Sverige” vill jag vända på. Jag tycker tvärtom. Det är alldeles för svårt för unga att få sitt första jobb. Det är för svårt att ta sig ur ett utanförskap. Det är viktigare att bekämpa fattigdom än rikedom.
Liberaler,
Det är alldeles för svårt att bli rik i Sverige.
- ¤ -
Ofta berömmer vi svenskar oss själva för att ha starka sociala trygghetssystem. Att skapa en grundläggande trygghet för alla, oavsett inkomst, är djupt rotat i vårt samhällsideal.
Men det finns ett stort hål i vårt skyddsnät. Över en miljon arbetande personer står utan arbetslöshetsförsäkring. Att arbetslöshetsförsäkringen inte gäller alla gör vissa människor i vårt samhälle väldigt sårbara om de faktiskt blir arbetslösa.
En av dem som är mest upprörd över tanken på en allmän arbetslöshetsförsäkring är Wanja Lundby-Wedin. I en radiodebatt med mig i torsdags medgav hon utan omsvep att frivillig facklig a-kassa är bättre därför att LO då har lättare att värva medlemmar.
Hon accepterar alltså att en miljon svenskar saknar skydd vid arbetslöshet för att det stärker hennes egen position.
Vi socialliberaler tycker tvärtom:
Löntagarnas trygghet är viktigare än fackets makt!
- ¤ -
Kvinnliga akademiker i offentlig sektor. Där har ni förlorarna. Förlorarna på löneutvecklingen i Sverige i modern tid.
Jämför de akademikeryrken där kvinnor dominerar – lärare, socionomer, bibliotekarier – med de akademikeryrken där männen är fler – ingenjörer, ekonomer, advokater. Skillnaden beror i hög utsträckning på att de kvinnliga yrkena finns i offentlig sektor, de manliga i den privata sektorn. När många arbetsgivare konkurrerar om de duktiga medarbetarna förbättras i regel anställningsvillkoren.
Jag förstår att det finns feministiska symbolik-poänger i att driva frågor om kvotering av än det ena och än det andra. Till exempel sammansättningen av bolagsstyrelser. Men i den riktiga världen, där vanliga människor lever, där är uppdelningen av arbetsmarknaden den stora jämställdhetsutmaningen. Men där är vänstertrojkan tyst. Det finns nämligen en sak som de rödgröna partierna tycker är ännu värre än brist på jämställdhet, och det är privata företag.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är en viktig fråga i valrörelsen. Men det är inte vänsterpartiernas förbuds- och kvoteringstankar som är lösningen. Det är att öppna upp hela den kvinnodominerade offentliga arbetsmarknaden för konkurrens och företagande.
- ¤ -
Vi vet att politiskt arbete kräver uthållighet. Folkpartiet var först med att kräva svenskt medlemskap i EU. Till sist gick Sverige med. Vi har kämpat för en ny skolpolitik i 15 år. Nu kommer den. Vi har argumenterat för en ny energipolitik i fem år. Nu kommer den.
Större samhällsförändringar tar tid. Det räcker inte ens med att övertyga ombuden på ett partiråd. Det är medborgarna och opinionen som ska övertygas. Det kräver ihärdighet och uthållighet. Ibland upplever man att man tjatar och tjatar och tjatar. Och när man har upprepat sig själv tillräckligt många gånger för att själv ha tröttnat, då har ändå bara ett fåtal uppfattat vad man har sagt. Då är det bara att kavla upp ärmarna och fortsätta.
Jag vet inte hur många gånger jag har stått på interna Folkpartimöten de senaste tre åren och försökt peppa medlemmarna, när opinionsmätningarna har visat på en rödgrön jätteledning. De ledde med tjugo procentenheter för två år sedan. De ledde på att kritisera oss utan att behöva redovisa något eget. Mitt budskap har gått ur på; vänta till oppositionen presenterar sitt eget alternativ. Då kommer opinionen att svänga.
Det finns de som säger att en borgerlig regering aldrig sitter mer än en mandatperiod. Sen återgår allt till det normala.
Lita inte på opinionsmätningar. Varken de som går upp eller de som går ner. Skillnaden mellan mätningar och valresultat brukar vara stor. Fram till dess att vallokalerna öppnar finns det inget parti som har en enda röst.
Låt detta sporra oss, göra att vi anstränger oss lite mer, lite hårdare. Om 112 dagar ska vi skriva historia tillsammans.
Vi har chansen att bygga Sverige ännu starkare. Vi har chansen att fortsätta de reformer för kunskap, frihet, företagande och ansvar för varandra som den här regeringen har påbörjat.
Vi ska möta väljarna i skolor, på arbetsplatser, på torgen och på nätet. Vi ska klargöra alternativen, berätta för dem varför det är viktigt att förnyelsen av Sverige fortsätter. Varför det är viktigt att Sverige växer. Och hur det kan ske.
Vi har två uttalade mål med vår valkampanj. Alliansregeringen ska bli återvald. Och vi ska ha ett starkare liberalt parti.
Om ni någonsin tvekar att gå ut och dela ut det där extra flygbladet så ska ge er ytterligare ett argument; tänk tanken att vi förlorar valet och att ni ser hur Lars Ohly, Per Gahrton, Marita Ulvskog och Ibrahim Baylan flyttar in i Rosenbad och börjar genomföra sin vänsterpolitik. Blotta tanken borde räcka för att ge den extra energi som behövs.
Vi möts i Almedalen. Vi möts i Marstrand. Vi möts på barrikaderna i augusti och september. Och till sist – om någon tvekar – vi tänker vinna det här valet!
Tack för att ni har lyssnat.