Huvudanförande vid partiledardebatten

Det talade ordet gäller.

Jan Björklunds huvudanförande vid partiledardebatten den 16 juni 2010

Herr talman!

USA ska lämna alla militära baser utanför sitt eget land. Det är innebörden i den nya svenska officiella utrikespolitiken, om den rödgröna vänstertrojkan vinner höstens val.

Ledande säkerhetspolitiska forskare har redan tagit sig för pannan och varnat för denna ståndpunkt.

Vilka baser är det ni i första hand har tänkt på? Är det de i Sydkorea och Japan som skyddar dessa demokratier från galningarna i Nordkorea? Ett Nordkorea som just nu hotar Sydkorea med krig. Är det de amerikanska baserna i Afghanistan som skyddar oss från Al-Qaida och afghanska kvinnor från talibanerna? Är det de amerikanska baserna i Tyskland och Italien ni vill ha bort; de som gjorde det möjligt att befria Bosnien och Kosovo från den etniska rensning som bedrevs av krigsförbrytarna Milosevic, Karadzic och Mladic?

USA har skyddat oss mot nazism, kommunism och nu mot islamistisk terrorism. De har i generation efter generation under 1900-talet varit den yttersta garanten för att friheten och demokratin har överlevt i Europa. Ni i de rödgröna partierna är så ivriga att få visa ert förakt för USA. Men vi borde inte visa förakt. Vi borde visa tacksamhet!

   - ¤ -

När man lyssnar på oppositionens företrädare så låter det som att det är den svenska alliansregeringen som har skapat den internationella finanskrisen.

Människor är inte så okunniga som ni tror. Väljarna förstår att krisen inte har skapats i Sverige. Människorna bedömer hur regeringen har bemästrat krissituationen.

Tillväxten i Sverige är bland de högsta i hela EU. Sverige bedöms också få det lägsta budgetunderskottet. Vi har en arbetslöshet som ligger under genomsnittet i EU.

Vi ser nu ljuset i tunneln. Krisen närmar sig slutet. Sverige bedöms sammantaget gå ur krisen som Europas kanske allra starkaste ekonomi. Det är alliansregeringens förtjänst.

   - ¤ -

Valdebatten kommer säkert till en del att handla om hanteringen av den akuta krisen. Men det vore synd om debatten slutar där. Vi måste klara av att lyfta blicken och diskutera de kommande årtiondena.

Vänstertrojkans syn på hur Sverige ska lyftas är tydlig: Höjda skatter på arbete. Höjda skatter på företag. Höjda bidrag för att inte arbeta. Närmare hälften av den svenska el-produktionen ska avvecklas. Lägre krav i skolan.

Det är bara det att det är svårt att förstå hur detta leder till ekonomisk utveckling.

Vi kan glädja oss åt att vi snart är igenom krisen. Men det är våra konkurrenter också. En viktig fråga för 2000-talet är:

Ska Sverige spela i elitserien? Eller ska vi nöja oss med gärdsgårdsserien?

Svaret på den frågan avgörs långsiktigt av svensk utbildningspolitik. När man lyssnar på oppositionen kan man tro att det är nivån på A-kassan som avgör Sveriges framtid. Sanningen är att det är nivån på kvaliteten i skolan.

Riksdagen har haft ett högt beslutstempo de senaste två åren när det gäller omläggningen av den svenska skolpolitiken. Ny skollag, ny lärarutbildning, ny gymnasieskola, nytt betygssystem och nya läroplaner.

Många av de reformer vi har beslutat skulle komma att förändras eller rivas upp av en rödgrön regering. I förrgår gick de rödgröna till exempel i taket för att vi vill belöna elever i högstadiet med extra meritpoäng om de läser främmande språk. De förändringar som de rödgröna kräver av den beslutade gymnasiereformen, Gy 11, innebär att hela reformen måste ställas in och skjutas upp.

En viktig del i den nya gymnasiereformen är införandet av svensk lärlingsutbildning.

Sverige har en högre ungdomsarbetslöshet än andra länder. Det beror på att vi saknar lärlingsutbildning. Socialdemokraterna anser att alla ungdomar ska bli högskolebehöriga, och det leder till att skoltrötta ungdomar hoppar av, slås ut, blir arbetslösa och lever på socialbidrag.

I våra grannländer blir många ungdomar lärlingar på en arbetsplats. De får en lärlingsutbildning, ett lärlingsjobb som ofta övergår i ett riktigt jobb. Alla vill inte gå på universitet. Det är bättre med lärlingsjobb än med arbetslöshet.

Att fullfölja den nya svenska kunskapsinriktade skolpolitiken blir därmed ett av de viktigaste skälen för att återvälja alliansregeringen.

   - ¤ -

Lars Ohly föreslår nu skattesänkningar för fotbollsspelare. Så att de väljer Djurgården i stället för något utländskt fotbollslag. Intressant tankegång. Här har Ohly kommit på något. Nivån på skatterna påverkar intresset för att arbeta. Vill vi behålla duktiga människor i Sverige måste det vara tillåtet att tjäna pengar.

Lars Ohly får frågan av journalisten; men om denna princip gäller för fotbollsspelare – kan det vara så att den kanske gäller andra också?

Lars Ohly inser vart tankegången riskerar att leda, och avfärdar snabbt frågan; ”Nej, samhället är ingen fotbollsplan”. Ja, men tack då, för den klargörande informationen.

Jag tycker det är bra om duktiga fotbollsspelare stannar i Sverige. Så jag är med på Ohlys förslag. Men varför skulle det vara viktigare att en fotbollsspelare stannar i Sverige än att Ingvar Kamprad gör det?

Ni drev minst 500 miljarder kronor utomlands med er förmögenhetsskatt, pengar som hade kunnat användas till jobb och investeringar i Sverige, men som nu i stället kom att användas till jobb och investeringar i andra länder.

Med er värnskatt så har Sverige redan nu världens högsta marginalskatter. Men ni tycker att det är otillräckligt. De ska höjas ännu mer.

Det är just detta som nu får till och med Lars Ohly att idka självkritik efter en aha-upplevelse; För nu kan det drabba hans fotbollsklubb, att spelarna flyttar utomlands. Och där minsann borde undantag göras.

Allvarligt talat,
Vi sänker gärna skatten så att framgångsrika fotbollsspelare stannar i Sverige. Men vi vill gå längre än så. Vi borde ha skatter så att alla människor vill stanna i Sverige, antingen de är idrottsmän eller företagare.

   - ¤ -

Låt mig peka ut tre viktiga skiljelinjer mellan regeringsalternativen, som avgör hur framgångsrikt Sverige blir i framtiden.

Ska vi välja arbetslinjen – eller bidragslinjen?
Ska energiförsörjningen utvecklas – eller avvecklas?
Ska vi välja kunskapsskolan – eller flumskolan?

Det är drygt tre månader kvar till valdagen.

Valet borde vara enkelt.