Se även Eva Eliassons personliga minnen
av Gudrun och K A Andersson - klicka här
K A Andersson, folkpartiets ordförande 1933-34
Redan 1913 blev K A Andersson, 38 år gammal, ledamot i första kammaren. Man skall därvid minnas att på den tiden kunde man inte bli förstakammarledamot förrän vid lägst 35 års ålder.
Vid valet 1917 valdes han så in i andra kammaren, där han satt 1918-19.
K A Andersson var god vän med den liberale partiledaren och statsministern
Nils Edén och var bland dem som beredde marken för Edéns maktposition.
K A Anderssons dotter Inger Öhman, född 1916, berättade vid ett fp-möte den 28 maj 1997 hur hon många gånger under sina första levnadsår suttit i den liberala statsministern Nils Edéns knä.
1920 övergick K A Andersson till första kammaren där han stannade till 1925. Han blev för fjärde gången riksdagsledamot 1931, åter i första kammaren där han kvarstod till utgången av 1933.
Samma år valdes han till ordförande i Sveriges liberala parti.
K A Andersson var en av fyra undertecknare från blivande Danderyds kommun som 1934 stod bakom bildandet av folkpartiet.
De övriga var:
N P Ollén - klicka här
Viktor Petrén - klicka här
Herman Söderbergh - klicka här
Om K A Andersson
Här tecknas ett porträtt av K Andersson av riksdagsman Gunnar Andrén.
En personlig beskrivning ges också av Eva Eliasson, fp-medlem från Stocksund/Djursholm, som personligen kände K A Andersson och hans hustru och i än högre grad dottern Inger Öhman.
Fil dir, byråchef Karl Andreas Andersson var född den 24 februari 1875.
Åren före bildandet av folkpartiet 1934 var han ordförande i Sveriges liberala parti (1933-34) och spelade tillsammans med advokat Eliel Löfgren en central roll i förberedelserna för tillkomsten av folkpartiet.
K A Anderssons bakgrund, utbildning och yrkesverksamhet
K A Anderssons föräldrar var lantbrukarfamiljen Inger Samuelsson och Anders Rutgersson, bosatt i Stenkyrka, Göteborgs och Bohus län.
1899 blev K A Andersson fil. kand. vid universitetet i Uppsala, 1907 fil lic och fil dr. 1907 blev han tillförordnad fiskeriintendent för att två år senare få en ordinarie tjänst i västra distriktet.
År 1918 blev han så byrådirektör å lantbruksstyrelsens fiskeribyrå för att 1925 bli byråchef.
Samma år blev han ledamot i Sveriges hydrografiskabiologiska kommitté.
Till Antarktis på expedition
K A Andersson var zoolog. I denna egenskap deltog han 1901-04 i Otto Nordenskjölds expedition till Antarktis, då fartyget Antartic förolyckades och expeditionen räddades efter två övervintringar.
K A Andersson var också statlig utredare, bl.a. ledamot i kommittéen rörande trawlfiske, i 1925 års flottkommitté och i kommittén för ordningsföreskrifter för fisket, samt av 1933 års fiskerikommission.
Han var vidare svensk delegat i den internationalla havsforskningsnämndens råd,
1919 blev han ledamot i Lantbruksakademien.
1905 gav han ut boken Das Höhere Tierleben, vidare om djurlivet i Antarktis samt om fiskerinäringen.
Familjen
K A Andersson gifte sig 1907 med Gudrun Asp, född i Helsingfors 1882, dotter till Mathilda Wetterhoff och professor Georg Asp - se mer om Gudrun i Eva Eliassons artikel.
Gudrun och K A Andersson fick tre barn:
Torkel, född 1909, död 1990-talet
Åke, född 1911, död 1937 i en drunkningsolycka
Inger, född 1916, död 2000 (?).
Alla barnen tog namnet Stordal, namnet på K A Anderssons födelsegård på Tjörn.
Torkel Stordal var civilingenjör/radioelektroingenjör, anställd inom försvaret. Han fick två söner:
Karl Andreas Stordal, bosatt i Åkersberga
Ola Stordal, som emigerade till Australien.
Åke Stordal fick inga barn före sin tidiga död, vid 26 års ålder.
Inger Stordal utbildade sig till lärare och tjänstgjorde som adjunkt vid Norra Real i Stockholm. Liksom blivande maken Lars Öhman (19xx-19xx), lektor vid lärarhögskolan, var hennes ämnen kemi och biologi.
Inger och Lars Öhman har tre barn:
Åke Öhman, född 1943, ljudtekniker vid Sveriges radio, bosatt i Åkersberga
Klas Öhman, född 1945, bosatt i Kälvesta
Gösta Öhman, född 1947, bosatt i Mälarhöjden
Gudrun Asps föräldrar och uppväxt
Georg Asp var i Helsingfors känd läkare, bl.a. för Svenska Teatern där, medan Gudrun Asps moder Maria, som var frisör (?), var litterärt inriktad.
Vid ett tillfälle fick hennes butik i Helsingfors besök av diktaren Carl Snoilsky.
- Kom, ropade hon till sina två söner, så skall ni få träffa Sveriges främste diktare.
Pojkarna kom och utropade:
- Ja, är det Bellman?
- Det är rätt, svarade Snoilsky, Bellman är Sveriges främste diktare.
Mathilda Wetterhoff var medlem (initiativtagare) i en religionsfrihetsförening.
Den miljön påverkade henne starkt. En viktig händelse var också Ibsens pjäs Ett dukkehjem som också påverkade henne starkt.
Hon beslöt att skilja sig från maken, professor Asp.
Ingen av dem gifte om sig, men 1957 berättade Gudrun Asp om det ovanliga i skiljsmässan i ett radioprogram: Ingen annan i Helsingfors hade gjort samma sak vid denna tid.
Mathilda Wetterhoff flyttade till Stockholm med 9-åriga Gudrun och en son. Där kom hon, kommen från svenska överklassen i Finland, att bo i trerummare, skurade golv, gjorde allt själv.
Men till kontaktnätet i Stockholm kom att höra Ellen Key och Anna Whitlock. Gudrun Asp fick börja i Whitlockska skolan där Anna Whitlock bl.a. hävdade att maximiantalet elever per klass skulle vara tolv.
Det är intressant att notera att Anna Whitlocks skola var konfessionslös. Det innebar att man inte behövde ha kristendomsundervisning. För Maria Wetterhof var det naturligt att Gudrun Asp inte skulle ha undervisning i kristendom; hon hade ju själv verkat i religionfrihetsföreningen i Helsingfors. Och så blev det.
Bland lärarna i Anna Whitlocks skola fanns den berömde konservative professorn Gustav Cassel med hustru Johanna. Den senare var populär, maken motsatsen.
Också Ellen Key var lärare i Whitlockska skolan. Gudrun Asp har (1957 i radioprogrammet med redaktören Gertrud Olsson) beskrivit hur Ellen Keys undervisning var roande men framför allt originell för sin tid.
Ellen Key kom ofta stövlande för sent, med uppkavlade kjolar. Vid ett tillfälle låste eleverna in henne i en garderob i klassrummet och släppte inte ut Ellen Key förrän hon lovat berätta vad som hände Henrik VIII:s alla hustrur.
Elsa Beskow, även hon bosatt i Djursholm, var teckningslärare i Whitlockska skolan.
- Gudrun - en känd odåga, karakteriserades K A Anderssons blivande hustru som av Elsa Beskow - men senare menade den berömda tecknaren att det inte varit så farligt med den sak.
I Anna Whitlocks skola gav på 1890-talet inga betyg som i vanliga skolor, förrän i femte årskursen. I stället sändes ett brev med omdömen om eleverna hem till föräldrarna.
Gudrun Asp mindes ännu i slutet av 1950-talet de omdömen om henne som kommit till drygt sex decennier tidigare.
Mathilda Wetterhoff var inte bara bekant med Ellen Key utan också med Selma Lagerlöf. I den ovannämnda radionintervjun från 1957 berättade Gudrun Asp hur Ellen Key en gång tagit med sig Selma Lagerlöf hem till mamma Mathilda Asp - det var efter genombrottet med Gösta Berlings saga - och ville att Mathilda skulle lyssna på när hon läste upp noveller för att bedöma om de var bra nog att trycka.
K A Anderssons barndom
K A Andersson brukade om Tjörn säga att hadet var ”världens vackraste ö”. Han var född i gården Stordal, och de tre barnen Andersson tog också detta gårdsnamn som sitt efternamn.
K A Andersson började i småskolan i slutet på 1870-talet eller början på 1880-talet. På Tjörn fanns vid denna tid inget skolhus, utan småskolan var i verklig mening ambulerande: en vecka i var gård med småskolebarn.
På lördagarna var det fridag såtillvida att barnen fick ledigt för att bära med sig bänkar och annat från en gård till nästa -allt utom kulramen som bars av lärarinnan, sannolikt för att den skadats vid något tillfälle och skulle bli obrukbar om den utsattes för nya yttre skador. Inte sällan var flyttningen förenad med betydande strapatser: stengärdsgårdar och långa sträckor skulle passeras.
K A Anderssons småskollärarinna hetter Kristina, men kallades alltid Krestna. Vilken utbildning hade hon? Troligen hade hon gått igenom någon kortare kurs, men inte mer.
Småskolan i början på 1880-talet på Tjörn bestod i att hjälpligt lära barnen läsa, vidare biblisk historia, man lärde de tio budorden osv. Skolan var tvåårig.
(Efternamnet på Kristina är obekant men K A Andersson vet berätta att lärarinnans bror var kapellpredikant i Fjällbacka.)
Namnet på Jakobs tolv söner
Efter småskolan blev det folkskola. Dit tenterade man, men alla tycks ha blivit antagna. Till inträdesprovet hörde t.ex. frågor som vad Jakobs tolv söner hette.
Kvaliteten på lärarna var också i folkskolan diskutabel. I Bohuslän hände det inte sällan att tjuvar fick bli lärare: Under fängelsetiden gavs de nödtorftig utbildning.
En äldre bror till K A Andersson, yngst av sju syskon, hade fått en sådan lärare vid namn Engblom: först gripen för tjuvnadsbrott, sedan lärare i folkskolan.
K A Andersson fortsatte sedan till folkhögskolan på Tjörn. Det fanns en sådan på den lilla ön redan på 1880-talet.
Enligt K A Andersson 1957 utmärktes folkhögskolan av ”utmärkta lärare, förträffliga.” Läromedlen bestod av böcker och tidningar, prästen i församlingen deltog flitigt i skolans verksamhet.
Gymnasiettiden i Göteborg
K A Andersson började i gymnasiet i Göteborg 15 år gammal, troligen omkring 1890/91.
I Göteborg hade K A Andersson aldrig varit förrän hade började gymnasiet. Han var själv inriktad på att börja i klass sjätte nedre (motsvarande första ringen i gymnasiet) men fick börja i femte nedre i stället.
I gymnasiet i Göteborg gick han fem år, efter att först kort tid ha varit inackorderad hos en släkting bodde han alla åren hos en strykerska på Varvsgatan 4 i Göteborg.
Zoologistudier i Uppsala
K A Andersson och Gudrun Asp träffades i Uppsala, på nyåret 1904 efter det att K A Andersson kommit hem från Antarktis-expeditionen.
Enligt Gudrun Asp ”blev det kärlek vid andra ögonkastet”.
Hon var själv fil.kand i fem ämnen.
K A Andersson tog med sig Gudrun och en kvinnlig kamrat till henne på en studentfest på Göteborgs nation, förmodligen Valborgsmässoafton 1904.
Vid föreläsningar fick kvinnliga studenter vara med, men icke i studentlivet. Den radikala Gudrun Asp och hennes väninna var nämligen de första kvinnliga studenter som fått följa med på en studentfest på en nation. Det blev ett väldigt rabalder och många professorskor ondgjorde sig över det inträffade, som hade skandalkaraktär.
Vid festen medverkade den kände operasångaren ”Lunkan”, utsedd till Hedersledamot i Göteborgs nation. Vid åsynen av de två kvinnorna vände han sig direkt till dem och sjöng O hör Du unga dora.
K A Andersson sade 1957 att festen var trevlig ”men att det blev så lagom roligt efteråt”. ”Rykten gick om att vi varit fulla osv.”
Varför han tog med sig Gudrun Asp och väninna?
”Manlig högfärd, ja, det var det kanske.”
För Ryssland 1914, mot nazismen 1940
K A Andersson och Gudrun Asp läste i Uppsala ungefär samma ämnen och hade likartade politiska åsikter. Det avspeglade sig bl.a. i synen på första världskriget, i ett replikskifte när K A Andersson kom hem från en tjänsteresa när kriget brutit ut:
- Jag håller på Ryssland, klargjorde Gudrun.
- Det gör jag också, svarade K A Andersson.
Att märka är ju då att K A Andersson blivit riksdagsman i första kammaren 1913, invald för Bohuslän.
Under andra världskriget kom familjen Andersson-Asp att verka häftigt mot nazismen, framför allt som medlemmar i den hemliga Tisdagsklubben.
Den var en antinazistisk, hitlerfientlig sammanslutning som verkade 1940-45.
Initiativtagare till Tisdagsklubben var journalisterna Amelie Posse (1884-1957), gift i dåvarande Tjeckoslovaken 1915-49, och Gustaf Stridsberg (1877-1943).
Bland medlemmarna i Tisdagsklubben fanns konstnärer, författare, vetenskapsmän. Bland medlemmarna fanns t.ex. Vilhelm Moberg, Pär Lagerkvist, Ivar Harrie, Nils Ahnlund, Ture Nerman och Anders Örne.
”Vi som var Hitler-hatare hade glädjen att träffas där (i Tisdagskklubben) och kunna se varandra i ögonen”, sade Gudrun Asp i radiointervjun 1957.
Samtidigt fick K A Andersson, som hade valts till riksdagsman första gången 44 år tidigare och skulle leva ytterligare elva år, frågan hur man blir så gammal (han var då 82 år gammal):
- Det är en konst att leva, svarade han, citerande Oscar Wilde.
- Man blir så vis med åren, sade han vidare.
Gunnar Andrén
28 maj 1997