Lars Leijonborgs nyhetsbrev 15-2007

Vänner!

Jag har nu avslutat min rundresa till alla Sveriges universitet. Mittuniversitet, med säte i Sundsvall, kom av någon anledning sist. Resan har varit mycket stimulerande. I dag skriver jag om ett par utredningar jag just tillsatt, ett ovanligt möte på Arlanda och några ord om Göran Perssons memoarer. Men allra först några ord om det ekonomiska läget.

Det händer mycket positivt i Sverige just nu. Jobbtillväxten är formidabel. OECD uttrycker sig mycket uppskattande om regeringens sysselsättningspolitik i sin rapport igår. Jag tror att det är helt rätt att vi givit och fortsätter att ge hög prioritet åt åtgärder som får in många nya på arbetsmarknaden. Det ger många chansen till ett bättre liv, det minskar sociala problem och underlättar integration. Just nu ökar antalet arbetade timmar snabbare än produktionen, vilket registreras som sjunkande produktivitet. Normalt skulle det utlösa stor oro eftersom vi vet att det på lång sikt är produktivitetens utveckling som avgör vår levnadsstandard. Men i just detta skede får det betraktas som ett resultat av ett medvetet val. Jag minns att jag hade ett långt, tråkigt avsnitt om detta i ett landsmötestal för några år sedan där budskapet var att med det utanförskap vi har i det svenska samhället är det just nu rätt att prioritera fler i arbetskraften framför högre produktivitet.

Rätt snart måste vi naturligtvis se till att produktivitetsökningen skjuter fart igen – inte genom att färre arbetar utan att många som arbetar gör det effektivare. I det perspektivet är sådant som forskning, utbildning, produktutveckling och innovationsklimat avgörande. Under resten av mandatperioden hoppas jag att regeringen kompletterar fullföljandet av jobbpolitiken med framtidssatsningar i bättre utbildning, mer forskning, effektivare infrastruktur och positivare företagsklimat.

Mitt ansvarsområde i regeringen präglas av sjudande aktivitet och en vital debatt. Universitetskansler Anders Flodströms uttalande om färre universitet, Dan Brändströms resursutredning och mitt eget utspel om större frihet för lärosätena är några exempel. Spännande forskningsresultat kommer fram hela tiden. Förväntningarna på regeringen är höga, vilket mest känns stimulerande. Jag tror vi kommer att kunna leva upp till de flesta, om än inte alla.

Perssons memoarer

Jag har läst Göran Perssons memoarer. De är trevligt skrivna med en lagom blandning av politiska åsikter och anekdoter. Eftersom vi är ungefär jämnåriga finns det en hel del i tidsskildringarna som jag känner igen. En del av åsikterna är rätt förvånande. Redan i början av boken har han till exempel en kraftfull plädering för att Sverige borde ha behållit en statskyrka.

Boken är inte så elak som en del kanske hade väntat sig efter Erik Fichtelius TV-serie. Partivännen Jan Nygren är nog den som drabbas hårdast. Han skildras som girig och principlös. Kanske sitter det som en tagg att Nygren erbjöds partiledar- och statsministerskapet före Göran Persson själv.

Jag får också kritik på några punkter, men det är inte så farligt. Han gillar inte att jag spelat upp ett meddelande från honom på min röstbrevlåda för en journalist på Aftonbladet. Det skulle jag naturligtvis inte ha gjort om det innehållit något känsligt eller viktigt. Det var ett tämligen vardagligt meddelande om hur vi skulle få kontakt, men roande för att det var så "perssonskt" i tonfall, ordvändningar och sättet att tala på utandningar. Därför fick en medresande reporter lyssna på det.

Kritiken mot mig och den politik jag stått för förtas onekligen något av att han på sidan 333 plötsligt avslöjar att han grubblat på om det inte hade varit bättre att samverka med folkpartiet och centern än med miljöpartiet och vänstern. Sanningen är att han sonderade den möjligheten vid minst ett tillfälle under sin statsministertid. Jag minns ett sådant samtal mycket väl. När jag klargjort att regeringssamverkan med socialdemokraterna var något helt inaktuellt för folkpartiet konstaterade han bara: "Jaha, när man inte får den man älskar får man älska den man får" .

Ökad trygghet för studenter

Förra veckan kunde direktiven till en ny studiesocial utredning presenteras – det har dröjt lite längre än jag hoppades. Jag tycker att de på ett tydligt och bra sätt ringar in vad som behöver ses över. Det är fyra delar som utredningen ska titta på:

1. Några konkreta studiestödsfrågor. Det handlar om kopplingen mellan studiestödssystemet och de sociala trygghetssystemen – t ex för studenter som är sjuka mycket eller längre eller studenter som har barn. Studenthälsovård är en annan viktig aspekt att titta på.

2. För det andra några mer långsiktiga frågor hur stödet ska utformas i framtiden för att studenter ska få en skälig levnadsstandard. Även studenternas möjlighet att kombinera studier med arbete ska ses över.

3. För det tredje hur administrationen – som CSN nu har ansvaret för – ska hanteras. Utredningen ska bland annat titta på om en del av CSN:s uppgifter kan övergå i annan regi och också om lånestocken kan föras över till annan regi. Det har prövats i andra länder med gott resultat – både för staten som får in resurser och för studenterna som kan välja vem de vill ska hantera deras lån.

4. För det fjärde hur studiestödet kan användas som ett verktyg för att öka genomströmningen, till exempel genom en examensbonus eller ett peng-per-poäng-system.

Om utredningen kommer fram till förslag som innebär besparingar, kan dessa resurser användas till att finansiera reformer på området. Det är också viktigt att slå fast att utredningen inte utgör ett hinder för att lägga fram förslag om ändrade belopp i studiestödet redan i nästa budget.

Utredningen blir parlamentarisk, precis som vi utlovade före valet. Regeringen har inte tillsatt så många parlamentariska utredningar hittills och det känns bra att kunna göra det på ett så här viktigt område. Jag ser fram emot slutbetänkandet i mars 2009.

Öka friheten för universitet och högskolor

Att öka lärosätenas självständighet var ett viktigt vallöfte för Allians för Sverige. I våras ändrade vi högskolelagen, så att universitet och högskolor fick ökade möjligheter att påverka sina styrelsers sammansättning.

Men det var bara ett första steg. Förra veckan presenterade jag direktiven för det vi i förberedelsearbetet kallat Frihetsutredningen, dels genom en debattartikel i Dagens Nyheter, dels på en presskonferens. Utredningen ska föreslå hur universitet och högskolor i Sverige ska kunna bli mer autonoma från staten. Du kan läsa debattartikeln här, se presskonferensen på web-tv här och läsa utredningens direktiv här.

I dag är lärosätena formellt statliga myndigheter, men många upplever att den formen är starkt begränsande för den verksamhet som ska bedrivas. Till exempel konstaterar rektorn för Linköpings universitet Mille Millnert i Östgöta-Correspondenten att dagens regelverk inte tillåter att utländska medborgare sitter i universitetets styrelse. Rektorn för Göteborgs universitet Pam Fredman säger till Göteborgs-Posten att det idag är svårt att samarbeta med nya typer av finansiärer, företag eller ens andra lärosäten med andra styrningsformer.

De principiella skälen är dock viktigare än de praktiska. Akademin ska vara en kraft i samhällsutvecklingen som inte är underkastad diktat från den rådande politiska majoriteten eller lydig tjänare åt de förhärskande stämningarna.

Vi är inte ensamma om ambitionen att öka lärosätenas frihet. I land efter land i vår omvärld, bland annat våra grannland Norge, Danmark och Finland, genomförs nu reformer som syftar till ett ökat självbestämmande för universitet och högskolor. EU:s ministerråd antog förra veckan en rekommendation med samma inriktning.

VM-medaljer till svenska ungdomar

För några dagar sedan mötte jag ungdomarna i Yrkeslandslaget när de kom tillbaka från sitt världsmästerskap, World Skills, i Japan. Ute på Arlanda hölls en liten ceremoni när ungdomarna landade. Två tjejer tog brons i hudterapi- respektive floristtävlingarna. Dessutom fick vi 14 hedersmedaljer för goda prestationer, vilket jag tror är något av rekord för Sverige. Det var kul att se ett gäng ungdomar som var stolta över sin yrkesutbildning – en påminnelse om att inte bara akademisk utbildning ska ha hög status i samhället. Jag hoppas att vi kan få tävlingarna till Sverige om några år. Konkurrensen om att få arrangera tävlingen är nästan lika hård som om "riktiga" OS och VM. Tävlingarna i sig är inte huvudsyftet, men jag tror att de kan öka intresset för moderna yrkesutbildningar.

Tack för svar!

I mitt förra nyhetsbrev skrev jag bland annat om att alliansen nu backar från förslaget att spara på förtidspensionärernas framtida ålderspension. Omkring 75 % av er som svarat ansåg att det var rätt av oss att backa, och av kommentarerna att döma är det en betydande andel som ansåg att besparingen var en dålig idé från början."Jag tycker det var bra att regeringen backade men inte för att sossarna tyckte det var fel utan för att vi måste se till att de som verkligen behöver stöd får det. Nästa steg är de sk fattigpensionärerna som verkligen inte har det fett" skriver en rådgivare, och det är en vanligt förekommande synpunkt.

Att införa forskarskolor för lärare har ett brett stöd bland er rådgivare. Nästan 80 % tycker att det är en bra idé. "Äntligen nya karriärvägar för lärare!" utropar en rådgivare. Några uttrycker dock misstro mot kommunernas vilja att vara med och betala. Jag är mindre pessimistisk, från det gensvar jag har fått har detta också ett stort stöd bland skolpolitiker i kommunerna.

Nästan varje rådgivarbrev är det någon som frågar hur jag tar del av svaren. De frågor som har förvalda alternativ får jag sammanställda som stapeldiagram och siffror genom det dataverktyg vi använder. Det går också att se hur ett urval av er har svarat, till exempel efter kön, ålder eller postnummer (men det är mycket sällan någon skillnad i hur olika grupper svarar). Jag försöker läsa igenom alla fritextsvar, men eftersom det kommer flera hundra svar till varje brev är det inte alltid jag hinner det. Någon av mina närmaste medarbetare läser dock alltid igenom alla svar och gör en sammanställning till mig.

Liberala hälsningar

Lars Leijonborg