Lars Leijonborgs nyhetsbrev 4 - 2009

Lars Leijonborgs nyhetsbrev 4 - 2009  

  
Idag åker jag till Rom, som en del av ett svenskt statsbesök. Att jag åker med kungaparet är en del av våra ansträngningar att få stöd för att bygga en stor europeisk forskningsanläggning, partikelacceleratorn ESS, i Sverige. Den närmaste månaden kommer två arbetsuppgifter uppta nästan all min tid: Globaliseringsrådets slutrapport och kampanjen för att få ESS till Sverige. De propositioner på mitt område som ska läggas till riksdagen för beslut i vår är nu i stort sett färdiga. Där har ni innehållet i det här brevet: ESS, Globaliseringsrådet och två aktuella propositioner.      

 

I onsdags kom ett intressant brev till utbildningsdepartementet. Det var ställt till forskningsministrarna i ett stort antal europeiska länder. Det kom från Prag och meddelade att den tjeckiska regeringen nu anser att det är hög tid att komma till skott i frågan om en europeisk så kallad spallationskälla för neutronforskning. Det är en framgång för Sverige, som erbjudit värdskap för den anläggningen, att tjeckerna nu organiserar en process som kan leda fram till beslut.

Sedan regeringen hösten 2006 på mitt förslag beslöt att försöka få ESS till Sverige har vi bedrivit en intensiv informationsverksamhet. Inte minst på senare tid har jag gjort ett antal resor i Europa i syfte att få stöd. Det handlar om tio miljarder kronor i utlandsinvesteringar till Sverige. Framför allt handlar det om att Sverige kommer att sättas på den forskningspolitiska världskartan som aldrig förr. Varje år beräknas 5.000 forskare besöka ESS för att under en kortare eller längre period bedriva forskning med hjälp av det ”supermikroskop” anläggningen kan jämföras med.

Vår känsla när vi reser runt i Europa är att det går bra för den svenska kandidaturen. Enligt tjeckerna ska placeringen avgöras vid ett möte på kvällen den 4 maj. Den dryga månad som återstår dit kommer vi från svensk sida att använda till en intensiv slutspurt.

Regeringens Globaliseringsråd tänker avsluta sitt arbete under maj. Förutsättningarna för vår slutrapport har förändrats dramatiskt under arbetets gång. Hårddraget kan man säga att sedan globaliseringsrådet tillsattes har globaliseringen upphört. Världshandeln beräknas minska i år, för första gången sedan andra världskriget. Ett annat sätt att uttrycka saken på är att vi nu tydligare än tidigare sett globaliseringens baksida. Genom att det politiska samarbetet i världen inte varit lika tätt som det kommersiella har det inte funnits effektiva krafter som kunna motverka den ekonomiska härdsmälta vi sett det senaste året.

En uppenbar svårighet för rådet är att flera av de expertrapporter vi beställt in byggt på statistik som samlats in före krisens utbrott.

Ännu en oväntad svårighet är att förhandlingarna om ett nytt huvudavtal på arbetsmarknaden bröt samman. Vi hade räknat med att en del mindre men angelägna förändringar i arbetsrätten skulle kunna komma den vägen. De tre facken och arbetsgivarna är representerade också i Globalsieringsrådet och just nu tvivlar jag på att förutsättningarna att nå konsensus i rådet inte är större än vid förhandlingsbordet.

Men med detta sagt gäller fortfarande att huvudprognosen är att vi ska kunna leverera en slutrapport i maj med ett antal rekommendationer. Men innan vi är där återstår mycket arbete.

 

Sedan fem år tillbaka minskar antalet svenska studenter som pluggar utomlands. Även om minsknngen inte är dramatisk pekar trenden åt fel håll. Vi tror att det skulle vara bra om fler svenska studenter pluggade en termin eler ett läsår utomlands. Därför presenterar vi inom några dagar en proposition som heter ”Gränslös kunskap – högskolan i globalsierignens tid”.

Ett av inslagen är att sastsa mer på lärarutbyte. Det visar sig nämligen att när lärarna har varit en tid på ett utländskt universitet inspirerar de ofta sina studenter att åka samma väg. En viktig faktor för de studentrer som reser ut men inte gör det inom ramen för ett utbytesprogram är att utlandsstudierna får tillgodoräknas vid hemkomsten. Ibland leder lärarnas vistelser vid ett annat lärosäte att just det blir fallet, kanske helt enkelt genom att den svenska läraren på ort och ställe kan konstatera att det som lärs ut hyggligt motsvarar var studenterna skulle ha läst om de varit kvar hemma. 20 miljoner kronor har vi fått loss för det lärarutbytet – det innebär faktiskt att vi de närmaste två åren kan fördubbla antalet svenska högskolelärare som får möjlighet att besöka ett lärosäte utomlands.