Lars Leijonborgs nyhetsbrev 5-2007

I fredags kom ny statistik från Statistiska Centralbyrån, som fick min företrädare som utbildningsminister Leif Pagrotsky att gå i taket. Så som SCB räknar ser det ut som att statens anslag till forskning och utveckling minskar under 2007.

 

Jag förstår om människor som uppskattat vårt budskap om ökade forskningsanslag blir förbryllade av de här siffrorna. I budgeten har vi ökat de forskningsanslag som jag ansvarar för, och det borde mer än kompensera för de minskningar som sker på ett par andra områden, framförallt på försvarets forskning, som redan den förra regeringen beslutade om.

 

Men regeringen och SCB räknar inte riktigt på samma sätt. SCB räknar inte riktigt på samma sätt som sig själva heller för närvarande, eftersom de har ändrat en del definitioner av vad som ska räknas in och inte. Vad som kan se ut som en minskning kan kanske förklaras av att man inte mäter på samma sätt i år som förra året. Jag hoppas få ökad klarhet i det om ett par veckor när de detaljerade siffrorna från SCB kommer.

 

Det SCB:s siffror speglar är att 2007 är ett ”mellanår” när det gäller forskningssatsningar. Den stora ökningen kommer 2008. (En del av den ska jag presentera i Eskilstuna om en liten stund). Vår ökning för 2007 är i storleksordningen 250 miljoner, vilket mer än väl väger upp nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, som forskat en hel del. Men, som sagt: Det kommer mer!

 

USA:s förre vicepresident Al Gore kom på blixtvisit i veckan, och jag fick förmånen att äta lunch med honom, och delta i hans välbesökta seminarium i Kulturhuset. Jag har ännu inte lyckats se hans omtalade film En obekväm sanning, men jag har ju uppfattat budskapet. Han gör en stor insats, när han utnyttjar det kontaktnät och den möjlighet att nå ut som han har som före detta vicepresident till att ringa i larmklockan.

 

Lika viktigt som det är att ta problemen på allvar, är det att inte förtvivla. Rachel Carsons varningar för DDT och andra miljögifter i boken "Tyst vår" resulterade i politiskt agerande som har minskat, om än inte löst, problemen med förgiftning av naturen. Larmen om ozonhål i atmosfären resulterade också i teknisk utveckling och politiska beslut som gjorde att freonutsläppen begränsades kraftigt. Men det kräver både ökad kunskap och politisk handlingskraft att göra något med den kunskapen.

 

Regeringen kommer att satsa betydligt större resurser på forskning om klimatförändringar och nya energilösningar än hittills. Miljö- och klimatforskning kommer att vara ett prioriterat område i den fyraåriga forskningsproposition som regeringen lägger nästa år.

 

Jag tycker också att det är mycket positivt att vi nu på nytt får forska i kärnteknologi, att tankeförbudslagen är upphävd. Allt fler miljövänner runt om i världen håller nu mera med om att kärnkraft är att föredra framför fortsatta utsläpp av växthusgaser. Svenska forskare var en gång i tiden världsledande på kärnteknologi, och nu verkar det ske en nystart på området.

 

Den forskningen kan leda fram till vad som ibland kallas fjärde generationens kärnkraftverk, med en bråkdel av bränsleförbrukningen, där härdsmälta är utesluten. De blir alltså mycket säkrare än dagens kärnkraftverk. Det kommer att ta många år tills vi har den framme, men jag tycker ändå att det är i högsta grad värt att satsa på.

 

Förra veckan sammanträdde regeringens Globaliseringsråd för andra gången. Det var stor uppslutning, och det gläder mig att intresset för globaliseringsfrågor verkar vara stort. Temat för dagen var ”Välfärdsstaten satt under konkurrens”. De båda välkända ekonomerna Richard Baldwin och Hans-Werner Sinn gav sin syn på hur framtidens arbetsmarknads- och utbildningsstrukturer bör göras mer flexibla, för att möta en ständigt accelererande ekonomisk integration. Rådet fortsatte därefter sitt interna arbete i Saltsjöbaden. Vi diskuterade bland annat vad som kan göras för att svenska företag som verkar internationellt ska behålla sina huvudkontor och viktiga verksamheter i Sverige.

 

Du kan läsa mer om Globaliseringsrådet här.

Med liberala hälsningar

Lars Leijonborg