Lars Leijonborgs nyhetsbrev 5-2008

2008-04-21

Äntligen har det kommit lite vårvärme, åtminstone i den södra delen av vårt land. När jag var i Ljubljana förra veckan var det full vår. Slovenien är ordförandeland i EU just nu och ett informellt möte med forskningsministrarna hölls i den vackra huvudstaden, som omges av alptoppar. Lunchen serverades i ett av Titos gamla jaktslott. I det här brevet blir det en del om Kina, som vanligt en del om forskning samt något om Globaliseringsrådet.

Högsta FoU-andelen sedan 1994

Regeringen politik är att Sverige behöver mer forskning. Som framgick av vårpropositionen kommer vi att redovisa i den forskningspolitiska propositionen i höst hur den statliga finansieringen ska byggas ut. Men det är viktigt att påpeka att det redan i år sker en kraftig forskningssatsning. Enligt SCB ökar satsningarna på forskning och utveckling i statsbudgeten i år med 1,7 miljarder. Andelen FoU i statsbudgeten 2008 är nu den högsta sedan 1993/94, alltså förra gången det var borgerlig regering. Och då hör det ändå till saken att försvarsforskningen minskat rätt kraftigt i omfattning. (När vi ska köpa mer "från hyllan" till försvaret behöver vi naturligtvis inte lika mycket egen försvarsforskning.)

Du kan läsa SCB:s rapport här.

Gästprofessur i Kina

Statsministerns Asien-resa är avslutad och blev, tycker jag, en stor framgång för honom själv och Sverige. Kontrasten mot Göran Perssons resa för tolv år sedan är slående. Frågor om mänskliga rättigheter hade hög prioritet även om klimatet inför FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn 2009 var huvudfrågan.

Sveriges engagemang för mänskliga rättigheter underströks av offentliggörandet av ett beslut som vi handlagt på utbildningsdepartementet. Det handlar om en gästprofessur i mänskliga rättigheter vid Pekinguniversitetet. Raoul Wallenberg-Institutet, som svarar för verksamheten i Peking, ville ha ett sådant beslut från regeringen. Det var bra att vi hittade en lösning (tillsammans med utrikesdepartementet) lagom till Fredrik Kinabesök, så att han kunde berätta den goda nyheten på plats.

Tröttsam vandringssägen

Apropå Kina och mänskliga rättigheter har ett bisarrt påstående om min inställning fått spridning i socialistiska kretsar.

Helt utan grund påstår några skribenter och bloggare att jag i min rapportering från en Kina-resa 2005 skulle ha tonat ner eller tagit lätt på förtrycket. Felaktigheter i samhällsdebatten är ju inte helt ovanliga, men fakta i detta fall är så lätta att kontrollera att man är förvånad över att felen behöver spridas. Den bok jag skrev finns på många bibliotek och talet jag höll på folkpartiets landsmöte direkt efter återkomsten finns på folkpartiets hemsida. Ändå ska man behöva läsa sådant här:

Jesper Bengtsson skrev i en ledare i Aftonbladet 7 april att "Så fort en svensk politiker passerar den där gränsen på vägen mot Kina försvinner alla inlärda politiska reflexer.

(…)

Det hände Lars Leijonborg, som kom hem från Kina och höll ett svallande anförande vid folkpartiets landsmöte, där han berömde det kinesiska företagsklimatet och entreprenörs¬andan."

Göran Greider är inne på samma spår i Metro 11 april

"Förre folkpartiledaren Lars Leijonborg vallfärdade till och med dit och skrev en bok om landet där han knappt nämnde förtrycket och ännu mindre skrev om hur regimen konsekvent slog ner varje försök att bilda fria fackföreningar. Kina var, för honom, miraklet som kunde inspirera oss tröga svenskar till att anstränga oss litet mer i den globala kapitalismen"

Kajsa Borgnäs anklagar mig i Efter Arbetet för att i min bok ha uppvisat "en stor blind fläck för det pris människor får betala för tillväxten".

Alla läskunniga kan konstatera att det är struntprat. I det landsmötestal 2005 som Jesper Bengtsson hänvisar till konstaterade jag redan i inledningen att "ingenting skulle mer gagna freden och friheten i världen än om kommunistregimen i Kina ersattes av ett demokratiskt styre". Och jag tog upp problemet med att människor tvingas arbeta i "livsfarliga gruvor och fabriker med usel arbetsmiljö". I den bok där Göran Greider och Kajsa Borgnäs påstår att förtrycket inte nämns, ägnar jag ett kapitel åt bristen på demokrati och mänskliga rättigheter, och rovdriften på människor och miljö.

Angreppen från vänsterkanten är egentligen är ganska avslöjande. Mina kritiker verkar inte förmå att hålla två saker i huvudet samtidigt, nämligen dels att Kina genomgår en imponerande ekonomisk utveckling som innebär en utmaning för bland annat Sverige, dels att Kina också har betydande problem, varav diktaturen är det största.

Feldt utreder skatter åt Globaliseringsrådet

Arbetet i Globaliseringsrådet blir alltmera spännande. Expertrapporterna strömmar in och vi har påbörjat diskussionerna om uppläggningen av vår slutrapport, som ska komma under första delen av 2009. Så här beskrev DN:s politiska chefredaktör Niklas Ekdahl igår Globaliseringsrådets plats i regeringens arbete:

"… man måste ge högsta betyg åt alliansregeringens pr-strategi och arbetsfördelning: Fredrik Reinfeldt reser landet runt och lyssnar på folk. Lars Leijonborgs globaliseringsråd spanar utåt och framåt. Maud Olofsson pratar i gång företagandet medan Anders Borg kniper åt om statens penningpung och försöker göra det attraktivt att jobba."

"Spanar utåt och framåt". Det stämmer ganska bra som beskrivning av Globaliseringsrådets uppgift. Och nu har Kjell-Olof Feldt lovat att leda en expertgrupp under rådet om skattefrågorna. Det ska bli mycket intressant att se vad den gruppen vill mata in i rådets arbete när slutrapporten närmar sig.

Tänkvärd Timbro-rapport om "affärer"

Journalisten Stefan Wahlberg har på Timbros uppdrag skrivit en uppsats om mediernas hantering av två politiska affärer, nämligen Sahlin-affären 1995 och dataintrångsaffären 2006. Det är en intressant och tänkvärd rapport, som borde läsas på redaktioner och journalistutbildningar. Tesen är att för få journalister vågar vara "kärringen mot strömmen" när drevet går och att risken för journalistiska haverier då är mycket stor. Utvecklingen under de elva åren mellan de undersökta händelserna har dessutom gått åt fel håll. Dygnet runt-rapporteringen på nätet premierar snabbhet så till den grad att nyhetsvärdering, källkontroll, tänkbara alternativa vinklingar etc får stå tillbaka – i ännu högre grad än 1995. Ibland blir sanningen förlorare.

Rapporten innehåller inga nyheter, men för mig känns det ändå bra att läsa en text som ger den händelse, som fick så ödesdigra konsekvenser för folkpartiet, rimliga proportioner.

Du kan läsa rapporten här.

Till sist…

har jag varit på besök hos Rymdbolaget i Solna och i dess källare fått gå in i det renrum där man bygger två satelliter som ska skjutas upp tillsammans och sedan flyga i formation. De heter Prisma. Plötsligt fick jag en gravyrpenna i handen och möjlighet att skriva något på en metallplatta som ska skickas med ut i rymden, och snurra där i åratal. Vad skriver man då? Något allvarstyngt? "We come in peace". Något mera skämtsamt? "Lost in space"? "May the force be with you"?

Med liberala hälsningar

Lars Leijonborg