Newsmill 090827
Forskningsministern om nobelpristagarens kritik:
Arvid Carlsson ger en felaktig bild av regeringens forskningsproposition
Arvid Carlsson och Krisoffer Hellstrand skriver på Newsmill om regeringens forskningspolitik. Jag välkomnar deras inlägg; svensk forskningspolitik förtjänar en engagerad och livaktig debatt. Arvid Carlsson, Kristoffer Hellstrand och jag delar naturligtvis samma vision - att Sverige ska ha en forskning i världsklass. Men den bild som skribenterna tecknar av regeringens forskningsproposition, som presenterades i oktober 2008, är, enligt min uppfattning, inte korrekt.
Regeringen satsar ytterligare 5 miljarder på svensk forskning. Det är den största resursökningen någonsin. Den största delen går direkt till universitet och högskolor. Det är helt fria fakultetsmedel som universitet och högskolor får fördela precis hur de vill. Forskningsråden (Vetenskapsrådet, Vinnova och andra) får också rejäla resurslyft. Det är medel som utlyses och söks av forskare i fri konkurrens.
Utöver de stora posterna ansåg regeringen att det fanns skäl att införa en tredje finansieringsform - strategiska satsningar. En fristående utvärdering av det svenska systemet för forskningsfinansiering visade för några år sedan att Sverige är dåligt på att göra tydliga kraftsamlingar på forskningsområden och därigenom uppnå internationell excellens. Det tycker regeringen är ett problem och vi har försökt hitta en lösning på det.
De områden där det sker strategiska satsningar har pekats ut av vetenskapssamhället självt. Forskningsråden har sedan gjort utlysningar och forskarnas ansökningar har utvärderats av internationella expertpaneler. De miljöer som kan uppvisa bäst kvalitet har fått medel att utveckla sin forskning.
Regeringen, och jag personligen, är varma vänner till den fria forskningen. Det tycker jag att vi har bevisat. Mitt första beslut som forskningsminister var, till exempel, att föreslå stärkt forskarinflytande i Vetenskapsrådet. Men jag tror att de flesta tycker att det är rimligt att också särskilt prioritera forskningsresurser till områden där det tydligt går att identifiera viktiga samhälleliga utmaningar. Satsningar på forskning om stora folksjukdomar, på forskning kring klimat och miljö och på forskning som har stor betydelse för svensk industri så vi kan behålla företag och jobb i Sverige är jag övertygad har starkt stöd. Och med det största resurstillskottet någonsin till svensk forskning har vi glädjande nog råd att satsa både på nyfikenhetsforskning och på att kraftsamla på viktiga områden.
Tobias Krantz