Publicerad i Jönköpingsposten 2010-02-24
Högskolan i Jönköping är ett föredöme
I morgon torsdag besöker jag Högskolan i Jönköping för att få en närmare inblick i verksamheten. Regeringens politik har som mål att skapa en högskola i världsklass. Vägen dit går genom att premiera kvalitet och akademisk frihet. I många avseenden är högskolan i Jönköping ett föredöme som den nya tidens lärosäte.
Regeringen ska inte bestämma över vilka frågeställningar forskare ska ställa, heller inte detaljer i lärosätenas organisation och verksamhet. Om kreativitet och kvalitet ska frodas behövs luft och rum mellan stat och akademi. Sambandet märks tydligt när man listar världens mest innovativa och konkurrenskraftiga ekonomier: de länder som ger sina akademier självständighet producerar mest och bäst vetenskap i världen.
I Sverige har vi några få exempel på lärosäten som fått gå sin egen väg, däribland högskolan i Jönköping. När den borgerliga regeringen på 1990-talet gjorde högskolan i Jonköping till en självständig stiftelse var det med samma avsikt som vi nu vill föra svensk högskolepolitik. Ett modernt lärosäte måste vara fritt att utforska alla nya möjligheter. På många sätt häller gamla strukturer tillbaka våra högskolor och universitet. Vi har lagar och regler som talar om vad lärosäten kan men kanske framförallt vad de inte kan göra. Regeringen håller just nu på med ett arbete för att fortsätta trenden så att även statliga högskolor och universitet får en mer självständig roll.
Vad högskolan i Jönköping bland annat utvecklat med sin frihet är en hög internationaliseringsgrad. Ett stort utbyte av idéer, studenter och lärare med övriga världen är ett kännetecken hos framstående utbildnings- och forskningsmiljöer: Men samarbete med andra lärosäten år inte tillräcklig. Öppenheten ska också rikta sig till samhället utanför salarna. Högskolan i Jönköping har en styrka genom sin lokala förankring och sitt samarbete med näringslivet, inte minst med företag i länet.
Frihet förutsätter ansvar, och större självständighet måste gå hand i hand med tydliga kvalitetskrav och ett tydligt kunskapsideal. Under en lång tid byggdes den svenska högskolan ut på ett ohållbart sätt. Antalet nya studenter motsvarades inte av mängden tillförda resursen På vissa utbildningar har antalet lärarledda föreläsningar varit allt för få. I och med den djupa lågkonjunkturen ökade efterfrågan på högskoleplatser. Regeringen har därför tilldelat högskolan i Jönköping 750 ytterligare utbildningsplatser, vilket är det tredje största tillskottet bland landets lärosäten. Utbyggnaden har gjorts under förutsättning att lärosätena anser sig kan anta fler studenter med bibehållen kvalitet.
Satsningen på att bygga ut högskolan får inte innebära en fortsättning av den socialdemokratiska regeringens utbildningsfabrik. Inom forskningen har regeringen under mandatperioden påbörjat det största resurstillskottet till svensk forskning någonsin. En ökning görs med fem miljarder kronor med successiv upptrappning under åren 2009-2012. Slår man ihop de offentliga och privata satsningarna på forskning och utveckling i Sverige når de nästan fyra procent av BNP, vilket i OECD:s statistik bara överträffas av Israel. Även här är kvalitet en ledstjärna då fördelningen av resurser till forskningen nu till skillnad från tidigare sker utifrån nationella kvalitetskriterier. Ett allt mer konkurrensutsatt kunskapssamhälle kommer att kräva allt mer av den högre utbildningen och forskningen.
Sveriges och Jönköpings läns chans att möta den globala utmaningen är att satsa på kunskap. Vi ska inte konkurrera med låga löner eller dåliga arbetsförhållanden. I stället minste vårt land ha innovativa och kunniga medborgare. För det krävs en fri akademi med hög kvalitet.
TOBIAS KRANTZ (FP) Högskole- och forskningsminister