Frisinnad Tidskrift nr 2, 2010
Den positiva utveckling som Sverige och världen har genomgått under de senaste decennierna beror till stor del på de insatser som har gjorts inom den högre utbildningen och forskningen.
Ett sådant område är informationsrevolutionen eller den elektroniska revolutionen. Många brukar sätta startdatumet för den utvecklingen till 1971. Då inträffade tre viktiga händelser: mikroprocessorn uppfanns, den första miniräknaren lanserades och det första e-postmeddelandet skickades.
Den elektroniska revolutionen har påverkat de flesta mänskliga aktiviteter. Ur svenskt perspektiv finns det särskild anledning att framhålla utvecklingen inom telefonin. Här har svenska civilingenjörer gjort internationellt banbrytande insatser framförallt inom Ericsson och Televerket/Telia. Detta visar värdet på en teknisk utbildning av hög kvalitet. Men också på betydelsen av liberaliseringar. Sverige fick tidigt en mycket liberal telelagstiftning, vilket gav utrymme för den dynamiske entreprenören Jan Stenbeck.
Ett annat område där högre utbildning och forskning haft en stor betydelse är för den hälsorevolution som vi har genomgått sedan 1970-talet.
Hälsotillståndet har blivit allt bättre i Sverige och i världen. Vi lever längre och är allt friskare. När jag föddes 1971 fanns drygt 100 svenskar som var över 100 år. I dag är antalet omkring 1 500. Kvinnor lever i genomsnitt fem år längre än i mitten på 1970-talet. Männen lever sju år längre. Spädbarnsdödligheten har reducerats till en tredjedel.
Svenska företag inom läkemedel och medicinteknik har också flyttat fram sina positioner. Astra tog fram magsårsmedicinen Losec som blev världens mest sålda läkemedel på 1990-talet. Elekta utvecklade en strålkniv för oblodiga operationer och Gambro tog fram allt bättre dialysatorer.
Också inom humaniora och samhällsvetenskap har vetenskapen gjort viktiga framsteg under senare decennier. År 1993 publicerade statsvetaren Robert Putnam Making Democracy Work. I det som har kommit att bli en modern klassiker visade Putnam vilken betydelse det civila samhället – föreningar, kyrkokörer och andra frivilliga sammanslutningar – har både för en väl fungerande demokrati och för ekonomisk tillväxt och utveckling.
Förra året tilldelades Ellinor Ostrom, amerikansk professor i statsvetenskap, Nobelpriset i ekonomi. För snart 20 år sedan kom hennes banbrytande verk Governing the Commons. I sin forskning analyserar Ostrom hur gemensamma resurser ska förvaltas för att vara långsiktigt hållbara. Hennes resultat och slutsatser om bland annat tydliga regler för ansvar och konfliktlösningsmekanismer är högaktuella inte minst i dagens miljö- och klimatdebatt.
Vi lever i en turbulent tid. Sverige och Europa utmanas på den globala ekonomiska scenen av en rad nya aktörer. Om de nuvarande trenderna står sig kommer den värld vi ser om ett par decennier att se dramatiskt annorlunda ut än den som många av oss är vana vid.
Fram till 2025 beräknas världens befolkning öka med 20 procent – 97 procent av den befolkningsökningen förväntas äga rum i Asien. 60 procent av världens befolkning kommer att bo i Asien, knappt sju procent i Europa.
En global medelklass, som omfattar en miljard människor, växer fram. 90 procent av den medelklassen bor i det som vi i västvärlden har vant oss vid att beteckna som utvecklingsländer.
USA och Europa riskerar att tappa sitt ledarskap inom forskning och utveckling. Indien och Kina står idag för tio procent av den samlade forskningen och utvecklingen i världen; om 20-25 år kommer denna andel att vara 20 procent.
Att allt fler länder tar plats i den globala ekonomin är naturligtvis positivt. Fattigdomen trängs tillbaka och fler människor runt om i världen får njuta av välståndets frukter. Men samtidigt innebär den framtid som avtecknar sig en utmaning för oss européer och svenskar. Hur ska vi möta den tuffare konkurrensen?
Jag är övertygad om att utbildning och forskning är avgörande för att vi ska kunna se framtiden an med tillförsikt. Under liberalt ledarskap genomför regeringen därför nu en rad reformer som ska rusta oss inför det som komma skall.
För det första. Vi genomför en historiskt stor forskningssatsning. Under en fyraårsperiod ökar vi successivt anslagen till svensk forskning med fem miljarder kronor – en ökning av anslagen med 20-25 procent. Tillsammans med de privata investeringar som görs är vårt land ett av de mest framstående länderna i världen när det gäller forskningssatsningar.
För det andra. Vi bygger ut den högre utbildningen för att i tider av ekonomisk kris investera i kunskap. Under ett par år utökas antalet platser i högskolan med drygt 10 000. Det ger inte minst unga människor chansen att rusta sin kompetens och stå redo när arbetsmarknaden på nytt vänder uppåt. Till skillnad från socialdemokraterna bygger vi ut högskolan enbart i en takt som tillåter att vi kan klara kvaliteten. Akademisk utbildning måste vara akademisk inte bara till namnet utan också till innehållet.
För det tredje. Vi genomför en efterlängtad studiemedelsreform. Studiemedlen höjdes med 430 kronor per månad vid årsskiftet. Det så kallade fribeloppet höjs kraftigt. Det ska löna sig att arbeta också för studenter. Intresse och fallenhet ska avgöra om människor väljer akademiska studier, inte tjockleken på den egna eller föräldrarnas plånbok
För det fjärde. Vi vidgar den akademiska friheten. Vetenskapliga upptäckter kan inte beordras fram av politiker. Därför utses de högre lärosätenas styrelser numera av universiteten och högskolorna själva, forskarinflytandet i Vetenskapsrådet stärks, de fria forskningsstiftelserna återupprättas, den fria grundforskningen ges rejält utökade ekonomiska resurser och kårobligatoriet avskaffas. Det är ett radikalt principskifte i svensk högskolepolitik. Carl Thams ande svävar inte längre över den svenska akademin.
För det femte. Vi stärker samverkan mellan akademi och näringsliv. En ny mirakelmedicin ska naturligtvis inte bli liggande i en skrivbordslåda på ett universitet; den ska komma till användning.
Därför genomför vi en rad åtgärder för att stärka innovationskraften i svensk utbildning och forskning. Under vårt ordförandeskap i EU lanserade vi begreppet kunskapstriangeln – kopplingen mellan utbildning, forskning och innovation – i syfte att kraftsamla för ökad konkurrenskraft. I Sverige öppnar vi innovationskontor vid flera universitet. Och genom systemet för fördelning av forskningsresurser uppmuntrar vi till ökat samarbete genom att också de offentliga resurserna för lärosätena i viss mån blir beroende av hur mycket externa anslag som de lyckas dra till sig.
Det nya globala landskapet innehåller hinder men mest av allt möjligheter för dem som har viljan att ta sig an dem. Kunskap och entreprenörskap har en gång gjort Sverige till en av världens mest framstående tillväxt- och välfärdsnationer. Sverige kan möta även de nya utmaningar som vi nu står inför. Men för att klara det måste vi klara omställningen mot en kunskapsekonomi som säkerställer ett fortsatt materiellt välstånd. Och även fortsättningsvis stå för en bildningspolitik, som tillfredsställer även det andliga.
Tobias Krantz
Högskole- och forskningsminister (FP)