Vänner,
Det här nyhetsbrevet kommer främst att handla om det stora landet i väst. Förra veckan var jag på studieresa på USA. Jag besökte amerikanska universitet, forskningsfinansiärer, tankesmedjor och forskningspolitiker. Låt mig göra några nedslag.
På måndagen presenterade president Obama sitt förslag till budget för 2011. I sitt tal till nationen veckan före hade han aviserat att han avsåg föreslå en frysning av alla utgifter som inte är militära eller säkerhetsrelaterade. När budgeten väl kom visade det sig att ytterligare ett område klarat sig undan frysningen – nämligen forskning.
Överlag fick forskningsfinansiärerna en ökning av sina anslag med 6 procent. När jag under resten av veckan träffade de största (NIH – National Institute of Health och NSF – National Science Foundation) var de självklart mycket nöjda med förslaget.
Nu återstår att se om presidentens budget tar sig igenom kongressen utan större förändringar.
Vid mitt möte med presidentens vetenskapliga rådgivare John Holdren var han mycket optimistisk. Jag träffade också ordföranden i kongressens forskningsutskott, den demokratiske kongressledamoten Bart Gordon, och även han hade gott hopp. Mest debatt förutspås kring rymdorganisationen NASA:s budget. I budgeten föreslås omprioriteringar som kommer att föranleda diskussion.
Många talar om att med den nya administrationen har det kommit en ny vår för forskningen i USA. De talar då inte i första hand om finansieringen, även om presidenten både genom den senaste budgeten men främst genom den gigantiska engångssatsningen i stimulanspaketet 2009 givit rejäla tillskott till sektorn. Man talar snarare om att klimatet för vetenskap förändrats. President Obama omger sig med vetenskapsmän och han lyssnar på dem. Att energiministern Steven Chu är Nobelpristagare är bara ett exempel.
På onsdagen besökte jag ett forskningsinstitut som ligger ett par mil utanför Washington och heter Janelia Farms. Det är ett verkligt unikt ställe. De får sin finansiering från Howard Hughes-stiftelsen. Som ett av många institut i Hughes-familjen har de byggt upp en miljö som ska utforska en helt ny variant. Deras motto är ”people not projects”. Till skillnad från andra institut finansierar de inte enskilda forskningsprojekt utan anställer forskare de tror på.
Forskarna får femårskontrakt och i princip obegränsad tillgång den till personal och den utrustning de behöver. De har inga direkta krav på sig att producera artiklar eller patent och behöver alltså inte skriva en enda ansökan om anslag efter att de väl anställts på Janelia.
Alla arbetar och bor på området som ligger ödsligt ute i Virginia. De äter måltider i cafeterian och eftersom kaffet är gratis i det gemensamma fiket menar ledningen att den disciplinöverskridande dialogen sker naturligt varje dag. Efter fem år utvärderas forskarnas resultat och kan de visa att de är något stort på spåren får de förnyad finansiering i ytterligare fem år. Anläggningen är relativt ny, så det ska bli oerhört intressant att se vad de första utvärderingarna visar.
På eftermiddagen åkte jag vidare till Baltimore och mötte där på Johns Hopkins University en helt annan verklighet. Johns Hopkins är vetenskapligt mycket högt rankat, men där har de en helt annan förklaring till vad som skapar kvalitet – hårdnackad konkurrens. De dekaner och professorer jag mötte menade att den ständiga kampen om anslag tvingar forskarna att konstant leverera och bevisa att de är värda att satsa på. ”Som anställd här får man knappt en penna betald av universitet, du måste söka anslag”, sade en av dekanerna.
Inte minst besöken på Janelia Farms och Johns Hopkins visar på ett par av den amerikanska forskningsvärldens starka sidor. En är pluralismen – mångfalden i lösningar när det gäller finansiering och strategi. Med de ekonomiska resurser som finns i USA finns det möjlighet att testa alla varianter. Kontrasten mellan uppläggen på Janelia Farms och Johns Hopkins illustrerar att det inte finns en enda lösning för vad som generar bra forskning. Jag kommer därför hem mer övertygad än någonsin om att regeringens forskningspolitik har träffat rätt med förstärkningar både i fasta anslag till universitet och högskolor, förstärkningar av forskningsråden och instituten samt strategiska satsningar.
En annan styrka i det amerikanska akademiska landskapet är viljan och förmågan att verkligen uppmärksamma och satsa på de allra främsta forskartalangerna. Ambitionen att satsa på excellens, och att framstående personliga ansträngningar är centrala, löper som en röd tråd i synen på forskning i USA även om det, som exemplen Janelia Farms och Johns Hopkins ger prov på, kan finnas olika strategier på en rad punkter. Ingen Jantelag här inte!
Under veckan höll jag också ett tal på ett seminarium anordnat av den stora organisationen AAAS (American Association for Advancement of Science). Mitt tal kan du läsa här. Det blev en trevlig tillställning med mängder av intressanta frågor efteråt.
Sammanfattningsvis har det varit en mycket givande vecka. Jag har fått mycket nya idéer. Dessutom är det alltid roligt att höra hur respekterat och välkänt Sverige är på forskningsområdet.
Nu är det full fart här hemma igen. På onsdag anordnar alliansens utbildningspolitiska grupp som jag leder ett seminarium på riksdagen om språk.
På torsdag presenterar jag och Jan Björklund propositionen om den nya lärarutbildningen – en mycket efterlängtad och viktig reform. På eftermiddagen på torsdag ska jag debattera kvalitet i den högre utbildningen med socialdemokraternas Mikael Damberg på ett seminarium som anordnas av Jusek. Veckan avslutas på fredag med ett besök på det nybildade Linnéuniversitetet i Växjö och Kalmar.
Med vänlig hälsning
Tobias Krantz