Vänner,
Som jag strax ska berätta så presenterade jag idag vår senaste proposition på högskoleområdet. Det här kommer bli en hektisk vår för mig och mina medarbetare. De olika departementen står i kö för att få lägga fram sina propositioner innan riksdagens så kallade stoppdatumet i mars. På högskole- och forskningsområdet är vi förstås inte sämre, efter dagens proposition kommer flera det lovar jag.
Avgifter och stipendier för utländska studenter
Regeringen lägger nu ett förslag som innebär att det införs avgifter för utomeuropeiska studenter. Läs mer här. De senaste tio åren har antalet utländska studenter på svenska universitet och högskolor tredubblats. Internationaliseringen, liksom studentutbytet är i grunden en tillgång för Sverige. Men den ökade rörligheten medför även kostnader, som får konsekvenser för utbildningssystemet.
Vi inför avgifter av tre skäl.
För det första. Att vi bjuder alla som vill, oavsett om de har möjlighet att själva betala eller inte, på gratis utbildning urholkar finansieringen av den svenska högskolan. Totalt handlar det om cirka en halv miljard varje år som skulle kunna användas till andra angelägna reformer inom högskolan.
För det andra. Svenska studenter som reser utomlands får betala för sig. Då är det också rimligt att utländska studenter som kommer till Sverige betalar det utbildningen kostar.
För det tredje. Det växer fram en global utbildningsmarknad. Drygt tre miljoner studenter per år studerar utomlands. Här måste Sverige kunna konkurrera med kvalitet, inte med gratis utbildning.
Självfallet är ambitionen att det även i framtiden ska finnas många utländska studenter i den svenska högskolan. Samtidigt som avgifter införs kommer vi därför att sjösätta två stipendiesystem. Ett riktar sig till studenter i de länder Sverige har långsiktigt biståndssamarbete med. De ska kunna få både studieavgiften och uppehälle betalt. Det andra riktar sig till särskilt duktiga studenter. Det är strategiskt viktigt för Sverige att få hit de allra vassaste hjärnorna.
Vi vill skapa en svensk högskola i världsklass. I ansträngningarna att göra det ligger naturligtvis även ambitionen att locka till sig de allra bästa studenterna – oavsett nationalitet. Men för att lyckas med det måste vi kunna konkurrera med kunskap. Inte utbildningsrealisation.
Ny lärarutbildning
Dagens proposition är inte den enda den senaste tiden. I torsdags förra veckan presenterade jag och Jan Björklund den ny lärarutbildningen. Samma dag skrev jag också i DN om hur vi reformerar utbildningen för våra blivande lärare.
Ska vi förbättra resultaten i den svenska skolan är en bra lärarutbildning en av de allra viktigaste nycklarna. Tyvärr har de senaste årtiondenas reformer av lärarutbildningen gått i fel riktning. Skolans sociala roll har skruvats upp samtidigt som kunskapskraven tonats ned. En följd av detta är att utbildningens status har sjunkit. Många lärarutbildningar har i dag svårt att fylla sina platser.
Ett viktigt inslag i den nya lärarutbildningen är att vi ersätter dagens lärarexamen med fyra olika examina, förskollärar-, grundlärar-, ämneslärar- och yrkeslärarexamen. Dagens gemensamma examen fungerar dåligt med behoven som finns i skolan. Det är stor skillnad att lära ut olika åldrar vilket också ska avspeglas i olika examen. Ämnesstudierna ökar för alla lärare, något som är viktigt för att öka kunskapsinnehållet i utbildningen. Vad alla blivande lärare ska läsa blir också tydligare reglerat för att på sätt förbättra den dåliga behörighet som idag finns i de ämnen lärare lär ut i.
En annan viktig nyhet i propositionen är att de universitet och högskolor som vill erbjuda den nya utbildningen på nytt kommer att få söka om examenstillstånd hos Högskoleverket. Nuvarande tillstånd kommer inte att förlängas automatiskt. Lärosäten som inte klarar de höga kvalitetskraven kommer att förlora sin rätt att ge lärarutbildningen.
Besök på Linnéuniversitetet
Jag vill avsluta med att berätta om mitt spännande besök i Växjö förra fredagen. Den 1 januari 2010 skapades det nya Linnéuniversitetet när Växjö universitet och Högskolan i Kalmar gick samman. Genom att koncentrera resurser, utöka specialiseringen och att arbeta för mer samverkan bereder vi väg för ett forskarsamhälle i världsklass. Det är den första sammanslagning som i praktiken skett mellan svenska högre lärosäten.
Det är spännande att följa denna utveckling. Jag tror att Växjö och Kalmar är helt i tiden. Den tilltagande konkurrensen på högskolesektorn kräver en stark profilering och en kritisk massa av studenter och resurser. Idag är det inte bara de svenska lärosätena som konkurrerar utan som jag tidigare nämnde så utvecklas hela världen till en global utbildningsmarknad. Jag hoppas och tror att Linnéuniversitetet klarar sig utmärkt i denna utmaning.
Trevlig helg!
Med vänlig hälsning
Tobias Krantz