Nyhetsbrev 8 2009

Nyhetsbrev 8 2009

Vänner,

Jag befinner mig just nu på Landsmötet i Växjö. Mycket roligt att se Folkpartiet samlas för att ta viktiga beslut i många svåra frågor. Detta landsmöte är särskilt speciellt eftersom det är nu vi lägger grunden för valet och för att behålla regeringsställningen. Jag tror på en givande debatt och kloka beslut. Läs gärna mitt tal.

I övrigt har jag den senaste tiden hunnit med ett par aktiviteter jag gärna berättar om. 

Forskningen ska bli till guld

Förra veckan beslutade regeringen om medel till innovationskontor vid åtta högre lärosäten i Sverige. Innovationskontoret ska stödja nyttiggörandet av forskningsresultat genom kvalificerad rådgivning inom bland annat patentering, licensiering och kontraktsforskning.

Satsningarna på innovationskontor aviserades i regeringens forsknings- och innovationsproposition förra året. Tillkommit sedan dess har Mittuniversitetet som får 5 miljoner för sitt innovationskontor.

Slår man ihop de offentliga och privata satsningarna på forskning och utveckling i Sverige når de nästan fyra procent av BNP, vilket i OECD:s statistik bara överträffas av Israel. Men ekonomiska resurser för forskning är inte tillräcklig för att ge kunskapsekonomin det uppsving som behövs. I jämförelse med Sveriges stora investeringar i forskning är det dessvärre alltför få forskningsresultat som blir kommersiella och genererar den tillväxt och de fördelar vi vill ha. Att komma till rätta med denna forskningsparadox är av yttersta vikt för vår tillväxt, välfärd och vårt välstånd. Forskning har ett egenvärde men det är också ytterst viktigt att forskningsgenombrott kommer samhället till gagn.

För att åstadkomma detta har lärosätenas uppgifter förtydligats och utvidgats i propositionen genom att lärosätena ska verka för att forskningsresultat vid högskolan kommer till nytta. För att ytterligare förstärka den ambitionen lägger också regeringen 60 miljoner kronor på att upprätta dessa innovationskontor.

I tisdags var jag i Uppsala med anledning av att det svenska ordförandeskapet anordnade en EU-konferens om könsskillnader i utbildningsresultat. Jag fick förmånen att tala och tog då möjligheten att berätta om vad vi gjort och tänker göra för att förbättra jämställdheten i högskolan.

Om vi verkligen vill göra samhället mer jämställt kan utbildningsväsendet helt enkelt inte ignoreras. Varje dag går hundratusentals elever och studenter i skolan. Utbildningssystemet har den viktiga uppgiften att informera och diskutera de grundläggande värden som vårt samhälle vilar på. Det sätt på vilket flickor och pojkar, kvinnor och män, bemöts och bedöms i skolan och högskolan bidrar till deras uppfattning om könsskillnader. Detta kommer på lång sikt påverka deras beteende på arbetsplatsen, i deras personliga relationer men också deras utbildningsresultat.

Skillnader mellan könen finns redan i unga år. Flickor uppnår generellt klart högre genomsnittligt betyg och tillgodoser sig utbildning bättre än pojkar. Något som också avspeglar sig på högskolenivå. Av de mer än 81.000 studenter som påbörjade högre utbildning för första gången år 2006, var knappt 57 procent kvinnor. När det gäller doktorsexamen är siffran 46 procent. Sedan händer något som gör att kvinnor är starkt underrepresenterade på de högre positionerna i högskolevärlden.

De starkt könsrelaterade förhållandena i utbildningsväsendet i allmänhet och i högskolan i synnerhet är något som oroar mig. Det måste vara en uppgift för varje regering att försöka komma till rätta med problemet. Det är vår plikt, inte bara för att det ska göras, men eftersom det kan göras. Jag säger detta eftersom lösningarna ofta är betydligt enklare än vad man tror. Under mina år som forskare i Uppsala ökade deltagandet bland kvinnor på det högre seminariet på min avdelning med en så enkel sak som justering av schemat. Genom att schemalägga seminariet på eftermiddagen i stället för på kvällarna, blev det lättare för exempelvis fler mödrar med barn att kombinera föräldraskap med sin karriär.

Samtidigt kan vi inte ignorera att jämställdhet också handlar om resurser och hur de fördelas. Denna regering har gjort ett historiskt tillskott av resurser till högskolorna och universiteten för att förbättra kvalitet och tillgänglighet. En del av dessa extra resurser skulle till exempel kunna fördelas till att skapa fler post-doc tjänster inom universiteten. Forskning visar att kvinnor är mindre benägna att stanna kvar i sektorer utan säkerhet. Genom att tillföra de finansiella resurser som krävs, kan den högre utbildningen göras mer attraktivt för kvinnliga akademiker. Kvantitativa mål för rekryteringen av till exempel kvinnliga professorer tycks också vara effektiva i detta avseende.  Delegationen för jämställdhet presenterade en rapport på detta tema nyligen.

Jämställdhet handlar för mig aldrig om att göra pojkar och flickor lika. Snarare motsatsen, att befria individen från kollektiva förväntningars bojor - och att ge möjligheter för alla pojkar och flickor att själva bestämma vem de vill vara. Genom att titta närmare på könsskillnader i utbildningsresultat och aktivt arbeta för att förändra den nuvarande situationen hoppas jag att vi kommer att kunna hjälpa dem att bli, inte bara vem de vill, utan också vad de vill vara.

Trevlig helg!

Med vänlig hälsning

Tobias Krantz