"Rehabilitering istället för ut(s)ortering"

Jönköpings-Posten 26 juni 2008

Under de senaste 30 åren har andelen svenskar som tvingas leva på någon form av social ersättning fördubblats. Andelen förtidspensionärer har tredubblats. Det är i längden inte en hållbar utveckling, vare sig mänskligt eller samhällsekonomiskt. I juni fattade riksdagen beslut om att i sjukförsäkringen inrätta en rehabiliteringskedja med fasta tidpunkter för avstämning och uppföljning av ett sjukdomsfall.

Av tillgänglig statistik och forskning framgår att det är oerhört viktigt att åtgärder för att få en sjukskriven tillbaka i arbete sätts in så tidigt som möjligt; efter tre månader faller möjligheten för en person att komma tillbaka i jobb dramatiskt. Rehabiliteringskedjan innebär att under de tre första månaderna ska den sjukskrivnes arbetsförmåga prövas mot de tidigare arbetsuppgifterna, under de tre närmast följande månaderna (fram till månad sex) sker prövning mot andra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren och efter sex månader prövas arbetsförmågan gentemot hela arbetsmarknaden.

Ersättningen i sjukpenningen blir 80 procent av lönen. Sjukpenning betalas ut under ett år – det är en tidsgräns som de allra flesta västländer också har i sina sjukförsäkringssystem. Men i särskilda fall (vid allvarliga sjukdomar) ska det också efter ett år vara möjligt att erhålla sjukpenning. Grundregeln är emellertid att för den som fortfarande är sjuk efter år så erhålls så kallad förlängd sjukpenning. Förlängd sjukpenning (75 procent av inkomsten) betalas fram till och med två och ett halvt år. Tidigare var huvudprincipen att personer som inte befanns ha arbetsförmåga efter ett år förtidspensionerades (64 procent av inkomsten).

Regeringens förslag har kritiserats för att det skulle inskränka arbetsrätten. Inget kunde vara mera felaktigt. En ny lag ger den enskilde rätt till tjänstledighet från sitt arbete för att söka ett nytt jobb; det betyder, tvärtom, en förstärkning av arbetsrätten. Också tidsgränsen på ett år har attackerats bland annat från socialdemokraterna. Sanningen är att det förslaget härrör från socialförsäkringsutredaren Anna Hedborg, tidigare socialdemokratiskt statsråd, och tidigare har lanserats i en rapport utgiven av Landsorganisationen, LO.

Parallellt med införandet av rehabiliteringskedjan inrättas nu också en rehabiliteringsgaranti på 3,4 miljarder kronor under de kommande åren. Det är den största satsningen på rehabilitering under mycket lång tid i Sverige och det är tio gånger större resurser än vad den gamla socialdemokratiska regeringen förmådde avsätta under sin tid vid makten. Regeringen gör också betydande satsningar på att utveckla Företagshälsovården. Satsningarna på rehabilitering och Företagshälsovård genomförs med början redan i år.

Sedan tidigare är det också klart att Finsam, den finansiella samordningen, utvecklas. Pengar som tidigare har använts för att betala ut passiv sjukpenning ska nu användas till behandling eller operation i sjukvården – en genialisk idé som socialdemokraterna naturligtvis har bekämpat under alla år. Förtidspensionärer får rätt att prova på arbete under längre tid utan att förlora sin rätt till ersättning. Förtidspensionärer får rätt att arbeta mer utan att förlora sin ersättning. Nya åtgärder kommer att presenteras för att färre unga ska tvingas bli förtidspensionärer.

Sverige har inte råd att ställa stora delar av befolkningen utanför arbetsmarknaden dömda till ett liv i, i många fall, evigt utanförskap. Och vilka värderingar präglas ett samhälle av som sorterar ut stora grupper människor och klassar dem som obehövda eller mindre värda? Är det ett samhälle som vi vill leva i? De nya reglerna gör upp med den gamla socialdemokratiska vänta-och-se-mentaliteten. Istället för en ut(s)orteringskedja får vi nu en rehabiliteringskedja.

Tobias Krantz

Riksdagsledamot (fp), folkpartiets socialpolitiske talesman