(S)abotage mot EU-vårdval?

Varför är socialdemokraterna så rädda för att människor ska kunna välja vård inom Europeiska unionen? Under året kommer frågan att ställas på sin spets – först inför valet till Europaparlamentet i juni, sedan i samband med det svenska ordförandeskapet i unionen andra halvåret. Mycket tyder på att det blir Sveriges uppgift att ro i land ett nytt europeiskt regelverk om gränsöverskridande sjukvård.

Utgångspunkten är det förslag till direktiv som EU-kommissionen presenterade i juli förra året. Bakgrunden till direktivet är att det under senare år har kommit flera uppmärksammade domar från EG-domstolen som har slagit fast att unionens regler om fri rörlighet också gäller rätten att söka vård utanför det egna landet. Det har skapat behov av en tydlig politisk reglering, som gör att européerna enkelt och säkert kan dra nytta av de nya möjligheterna.

Kommissionens förslag till direktiv hade föregåtts av en rad märkliga turer. Under en längre tid hade socialdemokrater långt bortom offentlighetens ljus bedrivit en kampanj mot planerna på regler som öppnar för ökad rörlighet för patienter. Poul Nyrup Rasmussen, den tidigare danske statsministern och numera ledare för de europeiska socialdemokraterna, och den svenske EU-kommissionären Margot Wallström tillhörde dem som mest aktivt bekämpade tankegångarna. Vid upprepade tillfällen stoppades förslag från att läggas fram.

Huvudregeln enligt förslaget till direktiv är att patienter har rätt till ersättning för planerad vård i andra EU-länder om samma eller liknande vård hade ersatts i patientens hemland. Efter månader av socialdemokratiskt intrigerande har regeln emellertid försetts med en rad inskränkningar. En sådan är att medlemsstaterna under vissa förutsättningar kan ställa krav på förhandstillstånd för sjukhusvård i andra länder. Formuleringarna är så vaga och allmänt hållna att den fria rörligheten för patienter i praktiken riskerar att sättas ur spel.

Den svenska regeringen har under processens gång intagit en positiv hållning till planerna på att öka bland annat svenska patienters möjligheter att söka vård på andra håll i Europa om de så önskar. Att människor ska få välja den vård som passar just dem är en viktig princip. Men ökad frihet för europeiska patienter att välja var de vill få sin vård utförd ligger också, mera snävt, i Sveriges intresse.

Sverige har en sjukvård av mycket hög kvalitet. Med ett friare europeiskt vårdval blir det möjligt inte enbart för svenska patienter att söka vård någon annanstans i Europa utan också för andra européer att köpa sjukvårdstjänster i Sverige. Sjukvård kan, på sikt, bli en viktig svensk exportprodukt. Just nu pågår behandlingen av direktivförslaget i Europaparlamentet. Trenden är tydlig: Socialdemokraterna fortsätter att jobba för att direktivet ytterligare ska urholkas.

Socialdemokraterna har under decennier varit folkpartiets huvudmotståndare i sjukvårdspolitiken. Den enskilda människans valfrihet, hennes rätt att bestämma själv, inom ramen för ett system med solidarisk finansiering via skattsedeln har varit den stora stridsfrågan. Nu är det Europa som är spelplanen. Folkpartiet kommer att göra frågan om europeiskt vårdval till en av sina valfrågor inför Europaparlamentsvalet senare i vår.

Att Socialdemokraterna inte är så förtjusta i att människor ska få bestämma mera själva inom sjukvården förvånar ingen. Men deras strategiska agerande i frågan är uppseendeväckande. Varför ägnar sig socialdemokraterna åt korridorpolitik i Bryssel istället för att ta en offentlig debatt i Sverige? Och hur kommer Socialdemokraterna att agera inför och i samband med det svenska ordförandeskapet: kommer de att aktivt, öppet eller i hemlighet, försöka sabotera Sveriges möjligheter att få till stånd en uppgörelse om ökad rörlighet för patienter i Europa? Frågorna hopar sig.

Tobias Krantz
Riksdagsledamot (FP), Folkpartiets socialpolitiske talesman

Olle Schmidt
Europaparlamentariker (FP)