Tidningen Nu 24/08

 
Kristina Palmgren uppmanar (NU 23/08) till en intensifierad debatt inom folkpartiet kring hur vårdköerna kan kortas. Det är en uppmaning som det är lätt att instämma i. Svensk sjukvård håller i många avseenden mycket hög klass vid en internationell jämförelse. Men på en punkt tillhör vi det absoluta bottenskiktet. I en rapport som presenterades förra året rankades Sverige som sämsta land, tillsammans med Irland, när det gäller väntetider. Att få vård i tid har för allt för många svenskar blivit en utopi.
 
Debatten om de svenska vårdköerna är sannerligen inte ny, inte heller ambitionen från folkpartiet att attackera problemet. Under den borgerliga regeringen 1991-1994 infördes en vårdgaranti för ett visst antal diagnoser. Det ledde till att köerna kortades dramatiskt. Efter det att socialdemokraterna tog över regeringsmakten 1994 avskaffades vårdgarantin, vilket fick till följd att köerna på nytt ökade.
 
Efter många års debatt var socialdemokraterna tvungna att slå till reträtt; de tvingades överge sitt motstånd mot vårdgarantin. 2005 införde den dåvarande socialdemokratiska regeringen en nationell vårdgaranti. I början av året kom Socialstyrelsen med en rapport som utvärderade den nationella vårdgarantin. Rapporten kan inte tolkas på annat sätt än att vårdgarantin har misslyckats. Köerna är fortfarande långa.
 
Nästan en tredjedel av patienterna får vänta längre på behandling i specialistsjukvården än de 90 dagar som vårdgarantin stadgar. Väntetider inom vården finns på många håll i landet. Sanningen är ändå att fyra av de landsting som har de längsta väntetiderna för behandling inom specialistvården styrs av socialdemokraterna. En viktig slutsats från Socialstyrelsen var också att arbetet med att korta vårdköer i första hand inte handlar om resurser utan om ledarskap och organisation.
 
I mars i år presenterade folkpartiet en omfattande rapport med ett batteri av åtgärder för att bekämpa vårdköerna. Folkpartiet föreslår, för det första, att en ”vårdgarantimiljard” införs. Pengarna ska ges som stimulans till landsting och regioner som är effektiva när det gäller att korta köer och klara den till medborgarna utlovade vårdgarantin.
 
En bonus till de landsting som jobbar effektivt med att korta vårdköerna är en viktig signal till de strategiska beslutsfattarna i svensk sjukvård om att bättre tillgänglighet har högsta politiska prioritet. Vårdgarantimiljarden bör helt eller delvis finansieras inom ramen för de anslag som landstingen redan idag disponerar för vårdgarantin – en satsning som uppenbarligen har misslyckats. På så sätt innehåller förslaget borde morötter och piska för landstingen.
 
Patienten ska, oavsett var i landet han eller hon bor, ha rätt till information om vårdgarantin och hjälp att i praktiken använda den. I varje landsting ska det finnas en funktion med uppdrag att informera och vägleda patienter om vårdgarantin och hjälpa dem till en annan vårdgivare om garantin inte uppfylls. Men inom många landsting finns det tydliga brister på denna punkt. Det är oacceptabelt. Folkpartiet föreslår därför, för det andra, att landsting som i detta avseende inte lever upp till vårdgarantin ska kunna tvingas betala böter.
 
För det tredje bör patienter som får en operation inställd erhålla ekonomisk kompensation. Den ekonomiska kompensationen är ett plåster på såren för den patient som drabbad. Men den sätter också press på landstingen att effektivisera sin planering. I Stockholm och Västra Götaland får patienten ett schablonbelopp på 1500 kronor, respektive 1 200 kronor, om operationen ställs in i ett sent skede. Fler landsting bör följa dessa exempel.
 
I rapporten lägger vi också en rad andra förslag som att den enskilde patienten ska ges rätt att fritt välja enskilda vårdgivare, att den finansiella samordningen ska förstärkas och utvidgas och att fler operationer och behandlingar ska köpas in hos privata vårdgivare.
 
Folkpartiet vägrar att acceptera vårdköerna. Att ge människor vård inom rimlig tid är inte en omöjlig uppgift. Det kräver målmedvetet arbete och strategiskt ledarskap på samtliga nivåer inom sjukvården. Och det fordrar att patientens perspektiv sätts i centrum, inte politikers eller byråkraters. Ytterst är rätten till vård i tid en fråga om trovärdigheten för svensk sjukvård.
 
Tobias Krantz
Riksdagsledamot (fp), folkpartiets socialpolitiske talesman