Vården är till för patienten, inte tvärtom

Publicerad i Norran den 26 november 2008

Vården är till för patienten, inte tvärtom

En splittrad opposition har länge anklagat alliansregeringen för att föra en politik som bryter sönder den allmänna och solidariskt finansierade sjukvården. Nu senast gick socialdemokraterna och miljöpartiet ut i en gemensam artikel där man bland annat anklagade alliansen för att föra en politik som slår sönder vårdvalet, det till säga patientens rätt att välja vårdgivare. Ingenting kunde vara längre från sanningen.

Utgångspunkten för alliansregeringens sjukvårdspolitik är att alla medborgare ska kunna känna sig trygga i att sjukvården finns tillgänglig när behov finns. Vården ska vara solidariskt finansierad, trygg, tillgänglig och ha en fokusering på patienten och dennes behov. För att uppnå dessa mål har alliansregeringen sedan den tillträdde påbörjat ett förändringsarbete. Ett arbete som nu intensifieras när våra förslag är färdigutredda och redo att förverkligas.

Vi inom alliansen tycker det är en självklarhet att den enskilda patienten är huvudpersonen, att vården ska vara till för patienten och inte tvärtom. Rätten till ett fritt och individuellt val är en självklar hörnsten i detta. En annan hörnsten är det självklara att Sverige skall ha en patienträttighetslag värd namnet. Något som vi inom kort kommer att förverkliga. Öppna jämförelser och vårdbarometrar som på ett enkelt och tydligt sätt kan visa på skillnader i kvalitet och tillgänglighet är en tredje. En god rättssäker tillsyn som överser arbetet en fjärde. Det finns fler, men det är på denna grund vi vill bygga en hälso- och sjukvård som präglas av kompetens, kvalitet, öppenhet och mångfald. Många av dessa hörnstenar börjar falla på plats och alliansregeringen har nu tagit ytterligare ett steg genom lagförslaget om vårdval i primärvården.

Detta lagförslag har väckt stor uppmärksamhet hos oppositionen som anklagar regeringen för att ”gynna producenten på patienternas och de sjukas bekostnad”. Enligt oppositionen är det här ett förslag som ”sätter valfriheten för företagen i första rummet” på bekostnad av patienternas valfrihet.

Känns det igen? Skrämseltaktik i stället för att begrunda själva sakförslaget. Patientens rätt att välja. Utförarnas lika villkor oavsett organisatorisk tillhörighet och kvalitet som den röda tråden som bär upp hela förslaget. Alliansregeringen anser att en mångfald av vårdgivare innebär större valfrihet för patienten. Om man är missnöjd som patient kan man vända sig till någon annan vårdgivare, om man tycker att väntetiden är för lång, bemötandet för dåligt eller läkaren för stressad. På vilket sätt vill oppositionen stärka patientens ställning, egna valet och brukarnas lika villkor?

Cecilia Widegren (m)