Vänner,
Det har stundom stormat rejält kring den svenska monarkin under den senaste tiden. Sedan kungen gjorde sitt famösa uttalande under statsbesöket i det asiatiska sultanatet Brunei har kritiken varit skarp. Det svenska statsskicket i sin helhet har satts under debatt.
Kungens uttalande har förtjänat kritik. Det var både olyckligt och omdömeslöst. Och det stod i uppenbar strid med Sveriges officiella syn på demokrati och mänskliga rättigheter. Men för min och folkpartiets del är "affären", såvitt kungen anbelangar, nu utagerad. Efter sin hemkomst har kungen beklagat sitt yttrande.
Däremot finns det fortfarande alla skäl att granska regeringens, främst statsminister Göran Perssons och utrikesminister Laila Freivalds, ansvar för det inträffade. Det är regeringen som godkänner och förbereder samtliga statsbesök som företas. Svensk grundlag föreskriver också att samråd ska ske mellan kungen och regeringen innan kungen reser utomlands. Dagens medieuppgifter om att en promemoria som upprättades inom utrikesdepartementet före kungens besök i vissa delar har uttryckt sig fördelaktigt om situationen i Brunei sätter ytterligare regeringens ansvar i fokus.
Tillsammans med två partikolleger har jag anmält Göran Persson och Laila Freivalds till granskning i riksdagens konstitutionsutskott. I kommentarer på torsdagen har statsministern också mer eller mindre öppet tillstått att rutinerna för statsbesök kan komma att behöva ses. Därmed har Göran Persson indirekt erkänt att förberedelserna för besöket borde ha varit bättre. Enligt min mening är det dessutom tveksamt om besöket över huvud taget borde ha ägt rum.
Det finns de som vill utnyttja den uppkomna situationen till att ifrågasätta monarkin som statsskick. Jag tror att det är överilat. Monarkin har en stark ställning i den svenska befolkningen. Principen om en monark med ceremoniella men utan politiska uppgifter slogs fast i den så kallade Torekovkompromissen i början av 1970-talet. Kring den rådde, och har därefter rått, en bred politisk enighet. Det är en kompromiss som kommer att bestå också i framtiden, enligt min bedömning.
För dem av oss som tror att Torekovkompromissen kommer att ligga till grund för det svenska statsskicket under en betydande tid framöver är det särskilt viktigt att värna den balans som kompromissen bygger på. Därför är det principiellt viktigt att frågan om regeringens ansvar för exempelvis kungliga statsbesök nu reds ut på djupet i konstitutionsutskottet.
Apropå författningsfrågor kan nämnas att jag tillsammans med mina riksdagskolleger Bo Könberg och Helena Bargholtz för en ett par veckor sedan mötte samordningsminister Pär Nuder på regeringshögkvarteret Rosenbad för sonderande samtal kring en ny svensk författning. Under våren kommer direktiven till den kommande grundlagsutredningen att författas; därefter ska en bred parlamentarisk utredning att tillsättas. Av allt att döma inleds nu en process - utredning, debatt, remiss, två beslut i riksdagen med val emellan - som sammantaget kommer att ta uppemot decennium. Det säger en hel del om det stora arbete som nu väntar.
Folkpartiet har vid dessa inledande sonderingar fört fram några särskilt viktiga ståndpunkter. För det första har vi tydligt markerat att vi inte är intresserade av förändringar som innebär att valsystemet manipuleras i syfte att gynna det största partiet. Om socialdemokraterna vill driva den linjen kommer de att argumentera förgäves. För det andra har vi poängterat att det förhållandet att det nu ser ut att bli en total genomgång av hela regeringsformen inte får innebära att en "död hand" läggs över allt författningspolitiskt reformarbete under de kommande tio åren. Om det är möjligt att komma fram till förändringar, exempelvis när det gäller personvalet, före 2014 så måste det gå att genomföra den eller de reformerna tidigare än så.
För det tredje har vi lyft fram vikten av att det kommande författningsarbetet får en bred medborgerlig förankring. Att ge Sverige en ny grundlag får inte bli ett "elitprojekt". Därför har folkpartiet föreslagit att ett grundlagskonvent med bred representation i föreningar, organisationer med mera borde sammankallas. För det fjärde har vi markerat att våra tre huvudfrågor är: införande av författningsdomstol (förstärkt så kallade lagprövningsrätt), införande av skilda valdagar för kommun, landsting och riksdag samt en renodling/förstärkning av personvalet. Jag kommer att återkomma till dessa frågor i senare nyhetsbrev.
Den stora frågan lokalt och regionalt för oss just nu är annars den framtida tingsrättsorganisationen i länet. Igår kom Domstolsverkets rapport om hur det vill se domstolsväsendet i Kronobergs respektive Jönköpings län i framtiden. Föga förvånande föreslås att tingsrätterna i Värnamo och Eksjö läggs ner. Sakligt sett är verkets slutsatser mycket svagt förankrade. Det finns inga belägg för att det går att göra samhällsekonomiska vinster genom att lägga ned tingsrätterna; inte heller finns det något som säger att rättssäkerheten blir bättre - kanske snarare tvärtom. Om detta har jag skrivit flera gånger tidigare i nyhetsbrevet.
Men det är inte bara själv sakfrågan som gör mig upprörd. Det handlar också om det sätt på vilket förändringarna planeras och genomförs. Jag misstänker starkt att det ligger en mycket genomtänkt strategi bakom att Domstolsverket lägger sina förslag om tingsrättsnedläggningar län för län i stället för att lämna ett samlat förslag för hela landet. Den "lömska" uträkningen är att det på så sätt blir svårare för oss som ogillar den tingsrättsslakt som Sverige nu genomgår att mobilisera starkt motstånd. Domstolsverket räknar kallt med att få en mindre lokal opinion mot sig i ett län. Sedan drar nedläggningsvågen vidare till nästa län. Den större bilden redovisas inte; allt sker successivt och till synes omärkligt. Projektet drivs framåt huvudsakligen av ett mindre antal tjänstemän på Domstolsverket. Folkvalda politiker och allmänheten hålls borta i görligaste mån; tanken är att ställa oss alla inför fullbordat faktum.
Det är ett bedrövligt spel som nu pågår. Det rakaste, ärligaste och demokratiskt hederligaste sättet hade naturligtvis varit att, som folkpartiet har krävt, tillsätta en bred parlamentarisk utredning där hela domstolsväsendets organisation hade fått utredas och analyseras i sin helhet. Skälet till att så inte sker är naturligtvis att regeringen och Domstolsverket vet att om de hade gjort på det sättet så hade det aldrig gått att genomföra de förändringar som nu genomförs. Om allmänheten och landets folkvalda politiker hade fått ta ställning till förslaget att på ett bräde kraftigt reducera antalet tingsrätter hade det blivit ett kraftfullt nej. Nu körs förslaget igenom undan för undan utan rejäl debatt, närmast i det fördolda. Det är verkligen uselt.
Inte heller kan vi räkna med att om tingsrätterna i Eksjö och Värnamo skulle läggas ned det är den sista domstolsnedläggningen i vårt län. Inom Domstolsverket finns också långt framskridna planer på att, åtminstone i ett längre perspektiv, också lägga ned Göta Hovrätt i Jönköping. Att bjuda hårt motstånd mot tingsrättsnedläggningarna i Värnamo och Eksjö handlar också om att ytterst värna Göta Hovrätts fortsatta existens. Tyvärr - kanske är jag cynisk i överkant - är den enda verksamma metoden för att hejda utvecklingen att bråka så mycket som möjligt, och därigenom göra det opinionsmässigt mycket kostsamt att fortsätta domstolsnedläggningarna. Så, vänner, låt oss bråka och vara rejält obekväma framöver!
Över till något annat. 13 juni i år är det val till Europaparlamentet. Folkpartiets lista fastslås vid ett särskilt EU-representantskap i Stockholm 6 mars. Något annat än att Cecilia Malmström, Göteborg, eller Olle Schmidt, Malmö, i nämnd ordning skulle toppa listan vore emellertid en första klassens sensation. Jag tycker att vi ska vara glada över att vi har två så pass duktiga parlamentariker som på nytt kandiderar. Både Cecilia och Olle har uträttat mycket under sin tid i parlamentet hittills. Cecilia har slagits för öppenheten inom EU och det är till inte obetydlig del hennes förtjänst att EU nu för första gången har fått en offentlighetsprincip som gör det enklare att ta del av handlingar som upprättas inom EU:s institutioner. Jag vet också från det arbete jag själv lägger ned inom de europeiska liberalernas, ELDR:s, "styrelse" att Cecilia är enormt uppskattad bland sina kolleger i EU-parlamentet och betraktas som ett framtida stjärnskott. Olle har jobbat mycket med frågor som rör den inre marknaden och europeisk flyktingpolitik. Han har varit och är en modig förkämpe för en human europeisk flyktingpolitik.
I måndags hade folkpartiets länsförbund planeringsmöte inför det kommande valet. Jag tror att det är mycket viktigt att vi, utifrån tid och andra förutsättningar, gör vårt yttersta för att övertyga människor att gå till valurnorna och rösta liberalt på försommaren. Det är viktigt eftersom folkpartiets representanter verkligen gör skillnad i europeisk politik och det är viktigt för folkpartiet att befästa de framgångar som vi rönte i september 2002.
Denna vecka har det varit plenifritt i riksdagen. Jag har då passat på att träffa gymnasieungdomar runt om i länet för att prata om hur det är att vara riksdagsman och förtroendevald politiker. Jag fortsätter denna miniturné för demokratin senare under våren. Jag tycker nämligen att det är viktigt att vi ständigt håller debatten om demokratin och dess villkor levande. Och de möten jag har haft denna vecka har varit mycket intressanta, roliga och uppfriskande. I nästa vecka är det ånyo sammanträden i riksdagen i Stockholm men på måndagen besöker jag Nässjö kommunförenings årsmöte i Forserum tillsammans med Anna. Jag hoppas kunna få se en del av er då.
Ha en fortsatt trevlig vecka!
Jönköping, onsdagen den 25 februari 2004
Tobias Krantz