Vänner,
Det är möjligt att det är en villfarelse. Ändå synes det mig som om de oförutsedda, omvälvande händelserna - de händelser som ställer allt på huvudet och ofta leder till radikala förändringar - kommer allt oftare. Och de flesta av oss har, oavsett om vi har varit direkt berörda eller involverade, något personligt färgat minne av det inträffade. Många oss minns exakt vad vi gjorde vid den tidpunkt då vi fick beskedet att statsminister Olof Palme hade mördats, hur vi reagerade när de två kapade planen kraschade in i World Trade Center i New York och var vi befann oss när nyheten om attentatet mot utrikesminister Anna Lindh nådde oss.
Sedan mitt förra nyhetsbrev har två sådana händelser, utan jämförelser i övrigt, som kommer att uppta och färga våra minnen för lång tid framöver inträffat. På annandagen förra året skakades Sydostasien av den fruktansvärda flodvågskatastrofen; än idag stiger kontinuerligt dödssiffrorna. Uppemot 300 000 människor kan ha omkommit. Natten mellan 8 och 9 januari drabbades stora delar av södra Sverige, bland annat Jönköpings län, av den värsta stormen i mannaminne. Förödelsen är på många håll mycket omfattande; stora ekonomiska resurser har gått till spillo och livsprojekt har raserats. Vilka konsekvenserna blir i ett längre perspektiv är idag svårt att förutse men att de kommer att bli allvarliga står redan nu klart.
Idag, tisdag när huvuddelen av detta skrivs, har vi haft förmånen att kunna hälsa Lars Leijonborg välkommen till vårt län för att på egen hand ta del av vittnesmål och synpunkter kring den stormkatastrof som har ägt rum. Under det av Ann-Cathrine André snabbt och effektivt arrangerade besöket mötte vi bland annat företrädare för Weland AB i Smålandsstenar som bara är ett av de företag i regionen som direkt eller indirekt har drabbats av stormen och dess efterverkningar. Stormen har direkt påverkat många skogsägare som har fått många, många års framtida avverkningsmöjligheter förstörda i ett slag: uppröjningsarbetet i skogen kan komma att bli tidsödande och inte heller helt ofarligt. Men den har också berört både företag och individer indirekt i form av exempelvis ström- och teleavbrott.
I samband med Lars Leijonborgs besök, som också inkluderade Hallands län, presenterade vi den motion som folkpartiet har väckt i riksdagen med anledning av stormkatastrofen i södra Sverige - en katastrof som berör hela vårt land. Motionen kan beställas exempelvis via folkpartiets riksdagskansli eller länsexpeditionen i Jönköping. Bland de många åtgärdsförslag som motionen tar upp kan nämnas idén att radikalt förbättra villkoren vad gäller skogsskadekontot så att en utjämning sker på 40 år. Elbolagen bör åläggas att betala skadestånd om de inte klarar av att leverera el; det tvingar bolagen att sköta sig. Företag som på grund av katastrofen har förlorat i likviditet ska få stöd och hjälp för att klara sina åtaganden. De ska kunna få uppskov med betalning av skatter och avgifter.
Ingen ska heller, enligt motionen, behöva hamna i kronofogdens register på grund av en händelse som ligger långt bortom det som är möjligt att själv påverka. I väntan på att det fällda timret ska transporteras vidare måste insektsbekämpning med kemikalier kunna bli aktuell. För framtiden måste ett nationellt katastrofkonto i syfte att bistå kommuner vid svåra katastrofer övervägas. Vägnätet måste rustas upp rejält. Det krav som jag och flera andra riksdagsledamöter från länet har haft om en omfördelning av väganslagen till länets fördel får nu bryskt förnyad aktualitet.
Om flodvågskatastrofen i Sydostasien har mycket sagts och skrivits. Den har redan, och kommer i än högre grad framöver, att få ett politiskt och konstitutionellt efterspel. En särskild medborgarkommission har tillsatts för att utvärdera Myndighetssveriges, inklusive regeringens, agerande före, under och efter det att katastrofen inträffade. Konstitutionsutskottet kommer också att genomföra en granskning med siktet särskilt inställt, såsom regeringsformen föreskriver, på hur statsråden enskilt och tillsammans har utfört sina tjänsteplikter. Jag kan försäkra er om att folkpartiet kommer att medverka till att alla fakta kommer upp på bordet och att det vänds på alla stenar. Granskningen handlar inte om att enkelspårigt felfinneri eller om att någon eller några ska hängas ut och "sättas dit". Det handlar om att utkräva ansvar av dem som har ansvaret och att peka på vilka åtgärder som kan vidtas för att begångna misstag ska kunna undvikas vid liknande eventuellt kommande kriser.
Både flodvågs- och stormkatastrofen har satt fingret på begreppen krishantering och krisberedskap. Utan att föregripa resultatet av kommande granskningar är det, enligt min bedömning, uppenbart att det både i förberedelserna för kommande kriser och det offentliga agerandet under själva kriserna finns uppenbara brister. Flera av de tillkortakommanden som har visats menar jag åtminstone delvis kan spåras till vilken form av (politiskt) ledarskap som dominerar i statsapparaten. Jag tycker att kungen elegant fångade in detta i sin numera berömda intervju i Dagens Nyheter (10/1) när han förklarade: "Jag tycker det är viktigt att man vågar ta ansvar. Sedan blir man säkert uthängd, men det är bättre än att stå passiv."
Det är ett problem inom svensk politik och förvaltning att förmågan att utöva ledarskap i kriser, att ta ansvar och våga ta risken att göra fel uppmuntras och premieras i så liten utsträckning. Istället är det det rutinbetonade agerandet och beslutsfattandet som sätts i högsätet. Följden har blivit att den offentliga förvaltningen är mycket duktig på att se till att skatter betalas in vid rätt tidpunkt och att barnbidrag, pensioner och föräldrapenning kommer i tid. Att hantera kriser, att agera när det oväntade och oförutsägbara inträffar, är förvaltningen däremot betydligt sämre på. Jag tror och hoppas att en långsiktig följd av de två katastroferna är att vi funderar över hur det politiska och "byråkratiska" ledarskapet måste förändras. Samhällsutvecklingen - och därmed politiken - blir allt mer föränderlig och det måste också det politiska ledarskapet anpassa sig till.
De två katastroferna överskuggar just nu det mesta politiska arbetet i Sverige - och därmed förstås också mitt arbete. I förra veckan hade jag emellertid en interpellationsdebatt med finansminister Pär Nuder om generationsperspektiv på den ekonomiska politiken där inte minst frågan om avdragsrätt för privat pensionssparande (som socialdemokraterna ogillar) blev en het potatis. Jag har också haft möjlighet att på nytt lyfta frågan med infrastrukturminister Ulrica Messing om Visingsöfärjans framtid. I morgon, torsdag, debatterar jag europeisk forskningspolitik med forskningsministern Leif Pagrotsky. Dessutom deltar jag i den remissdebatt om stormkatastrofen som har utlysts.
Till sist, en personlig tilldragelse. Till sommaren kommer jag och Anna att bli föräldrar för första gången om allt går som planerat. Det kommer så småningom leda till att jag under en tid kommer att vara föräldraledig från riksdagen Jag återkommer i denna fråga senare.
Hör gärna av er till mig med frågor och synpunkter. Och titta gärna in på min hemsida www.folkpartiet.se/krantz för den senaste informationen om till exempel utspel och artiklar. Varmt välkomna dit! Lev väl!
Smålandsstenar-Jönköping-Stockholm, tisdag-onsdag 25-26 januari 2005
Tobias Krantz