Vänner,
Det har hänt en hel del inom politiken sedan jag sist hade tillfälle att skriva till er. Vid folkomröstningen 14 september sade svenska folket ett klart nej till att Sverige ska övergå till euron. 42 procent röstade ja medan 56 procent valde nejvalsedeln. Betraktar vi omröstningen från ett geografiskt perspektiv kan vi konstatera att det var endast i Stockholm och Skåne som det blev ja-majoritet; i resten av landet, inklusive vårt eget län, segrade nej-sidan.
I eftervalsanalyserna har en rad orsaker till utfallet ventilerats: den interna splittringen inom socialdemokraterna (inklusive den så kallade munkavledebatten), förekomsten av en borgerlig nej-kampanj (till skillnad från folkomröstningen om EU 1994), strategiska misstag under valkampanjen med mera. Ett par faktorer förtjänar emellertid, enligt min mening, att särkilt understrykas, dels den bristande mobiliseringen bland de politiska partierna, dels - mer långsiktigt - de socialdemokratiska myter om folkhem och neutralitet som har byggts upp under lång tid och är oerhört svåra att slå hål på.
Låt mig börja med myterna. Statsvetaren Jacob Westberg har i en intressant doktorsavhandling från i våras (Den nationella drömträdgården) pekat på att två föreställningar har spelat en avgörande roll under de senaste decennierna varje gång Sverige har stått inför ett vägval i Europapolitiken. Det har handlat om tanken om folkhemmet - ett folkhem som var nationellt, byggde på solidaritet och rättvisa inom Sveriges gränser men inte därutanför. Det har gällt idén om neutraliteten, som har utvecklats långt bortom tanken att Sverige skulle vara militärt alliansfritt. Neutralitetsdoktrinen har kommit att bli en myt om att Sverige ska stå vid sidan av, ska gå sin egen väg och att samarbete och alltför mycket kontakt med andra är skadligt. I början av 1990-talet myntade Lorens Lyttkens det träffande uttrycket "välfärdsnationalism", som jag tycker beskriver en hel del av det som dessa myter bygger på.
Eurokampanjen 2003 var därför, menar jag, inte slutpunkten utan måste snarare vara starten för en mer intensifierad långsiktig opinionsbildning för Sveriges roll i Europa och världen. Vi måste visa att tillväxt och välfärd också i vårt land intimt hänger samman med att svenska företag som verkar i en internationell konkurrens - på både en europeisk och global marknad - har goda villkor. Vi måste visa att välfärd är någonting vi skapar tillsammans, inte var och en för sig. Den svenska välfärden är inte bäst i världen, som vi ibland tror; andra länder har minst lika utvecklade välfärdssystem som vi. Inte blir den heller sämre av att Sverige kommer närmare andra länder; den blir inte "nedsmittad". Och vi måste visa att demokrati är någonting som vi måste förverkliga på många nivåer samtidigt. Och det går att vara Nässjöbo, smålänning, svensk, europé och världsmedborgare samtidigt.
Jag tror också att en annan slutsats av eurovalet måste vara att vi inom de politiska partierna alltjämt har en viktig funktion när det handlar om politisk opinionsbildning. Det finns de PR- och informationskonsulter, inte minst på reklambyråer i huvudstaden, som tror att snabba utspel i medierna och enkelriktade reklamkampanjer kan vinna val. Omröstningen för en dryg månad sedan visar att de har fel. Ingenting kan ersätta engagerade valarbetare ute på fältet som brinner för sin uppgift och sin politiska uppfattning.
Socialdemokraternas svaga mobilisering bland medlemmar och lokala och regionala politiska ledare är en viktig förklaring till att eurobudskapet aldrig riktigt nådde ut. Och även om runt två tredjedelar av folkpartiets väljare röstade ja till euron måste vi erkänna att också vi måste vara självkritiska. Gjorde vi verkligen allt vi kunde för att försöka säkra en ja-seger?
Nu över till något annat. Direkt efter folkomröstningen öppnade riksdagen igen och den allmänna motionstiden tog vid. Den innebär ett stort arbete inte bara för oss riksdagsledamöter utan också för partiernas personal. Varje år i oktober skrivs tusentals motioner av enskilda ledamöter, partier och partiernas representanter i respektive utskott (så kallade kommittémotioner). I år har jag fått ökat ansvar för våra parti- och kommittémotioner på det konstitutionella området. Vi har i år bland annat lagt motioner om hur vi vill att en ny svensk författning ska se ut och hur granskningen av den offentliga makten ska skärpas. Ett av våra förslag är att inrätta ett svenskt konvent, liknande det som har förberett EU:s nya grundlag (mer om det nedan), som ska ta fram en ny grundlag för Sverige. Konventet ska nå ut brett i det svenska samhället, bland föreningar och organisationer, är folkpartiets tanke.
Jag har också passat på att lägga ett antal enskilda motioner som främst rör frågor som har nära koppling till vårt län (för en förteckning se nedan, vill du beställa dem eller kommitté- och partimotioner ta gärna kontakt med mig). Ett stort tack vill jag rikta till alla er som har hört av sig med idéer, tips och tankar; det understryker det självklara faktum att ni är mina viktigaste politiska rådgivare! Några av motionerna har rönt viss uppmärksamhet i medierna och rör bland annat förslag om att strandskyddsbestämmelserna ska ändras så att kommunerna får mer inflytande och att den nuvarande tingsrätts- och hovrättsorganisationen måste värnas.
Jag oroar mig mycket över de tankar som nu förs fram om att kraftigt reducera inte bara antalet tingsrätter runt om i landet, bland annat i vårt län, utan också antalet hovrätter. På sikt kan Göta Hovrätt i Jönköping, som har funnits sedan 1634, hotas. Skulle dessa planer både vad beträffar tingsrätter och hovrätter sättas i verket får det allvarliga konsekvenser för rättssäkerheten och människors tilltro till rättsstaten.
För mig är detta bara ytterligare ett tecken på att det svenska rättsväsendet går på knäna och är i behov av en kraftig upprustning. För en vecka sedan hade länsförbundet styrelsesammanträde i Vaggeryd och då poängterade Ejlon Johansson, polis med lång erfarenhet, att han nu inte gör någonting annat än sitter i krismöten. Det är varningssignaler som måste tas på största allvar. Runt om i länet och landet finns det motsvarande stämningar. Mitt i det besvärliga läget känns det ändå bra att vara just folkpartist. I den budgetmotion som folkpartiet lade för ett par veckor sedan - och som i övrigt präglas mycket av Sveriges allt mer ansträngda ekonomiska läge - finns en stor satsning på rättsväsendet. Folkpartiet ger en miljard kronor årligen - tre miljarder kronor sett över en treårsperiod - utöver regeringens förslag till polis, åklagare, domstolar och kriminalvård. Det ger fler poliser, en lättnad i arbetsförhållandena för åklagare och domstolar och en kriminalvård som är värd namnet. (I övrigt innehåller budgeten satsningar på ökad tillväxt i form av skattesänkningar för företagandet, mer pengar till kommunikationer och höjt bistånd. Däremot sparar vi pengar på exempelvis byråkrati, press- och partistöd samt arbetsmarknadspolitik) Höstens landsmöte kommer också att ha rättsfrågor som viktigt tema.
Just nu formas Europas framtid. Regeringskonferensen om hur EU:s nya grundlag ska se ut har inletts. I riksdagen har ett särskilt utskott, det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet, som särskilt ska följa förhandlingarna bildats. I fredags lämnade samtliga oppositionspartier in sina förslag till vilka ståndpunkter regeringen ska föra fram i diskussionerna med de andra EU-länderna. I vår motion har folkpartiet valt att lyfta fram att varje land ska ha en egen kommissionär också i framtiden och att vi säger nej till tanken om en vald president för Europeiska rådet (stats- och regeringschefernas sammanslutning). Fortsättning följer. I november fattar riksdagen sitt beslut. Därefter följer förhandlingar inom EU; den nya grundlagen kommer troligen att kunna klubbas i början av våren.
I alla händelser måste den vara klar tills EU-parlamentsvalet i juni 2004. Ska nu lägga ned pennan för denna gång. Hör av er med synpunkter, tankar och kommentarer. Bjud gärna in mig till möten runt om i länet; jag kommer gärna!
Ha en fortsatt skön vecka!
Nässjö, måndagen den 20 oktober 2003
Tobias Krantz
-------------------------------------------------------------------------------
Enskilda motioner 2003/04
"Europakorridoren"
"Frihet, inte tvång i föräldraförsäkringen"
"En sammanhållen forskningsbudget"
"Postterminalerna i Nässjö och Alvesta"
"Låt kommunerna bestämma över strandskyddet"
"Göta Hovrätt"
"Släpp loss välfärdens kvinnor"
"Färjetrafiken till Visingsö"
"Fritt företagande i Jönköpings län"
"Jönköpings flygplats framtid"
"Riksväg 40 mellan Borås och Jönköping"
"De opinionsbildande myndigheternas roll"
"Skattefrihet för uthyrning av del av bostad"
"Skapa ett college i Jönköpings län"