Vänner,
I helgen hölls folkpartiets kommunala riksmöte i Västerås. Det var en riktig
energikick för oss som hade förmånen att vara där. Jan Björklund höll ett
lysande tal där han bland annat presenterade förslaget om en kraftig
upprustning av svensk skolhälsovård - en av många mycket efterlängtad reform.
Anförandet var också starkt ideologiskt hållet med tydliga markeringar av den
socialliberala profilen på en rad områden.
Konferensen innehöll också en rad spännande seminarier. Själv ledde jag bland
annat ett seminarium om integritet tillsammans med riksdagsledamoten Liselott
Hagberg, ett seminarium som gav viktiga insikter inför integritetsgruppens
fortsatta arbete. Viktigast av allt var ändå den goda stämningen bland
konferensdeltagarna. Det finns en tillförsikt, beslutsamhet och glädje som jag
inte har upplevt på länge i folkpartiet. Det är mycket lovande.
Kommunala riksmötet innebar startskottet på folkpartiets vårkampanj som i år
handlar om integration. Igår, måndag, sparkade vi igång kampanjen i Jönköpings
län med ett besök i bostadsområdet Råslätt utanför Jönköping där jag
tillsammans med lokala Jönköpingspolitiker träffade företrädare för Somalilands
kulturförening. Föreningen bedriver bland mycket annat läxläsning för barn och
ungdomar, ett projekt som har varit mycket lyckat. Föreningen visar i praktiken
vad ideellt engagemang betyder för en lyckosam integrationspolitik.
Det är viktigt att vi utnyttjar de kommande veckorna till att så mycket som
möjligt synas ute på gator och torg och marknadsföra vår integrationspolitik.
Vi vet att folkpartiets arbete på integrationsområdet är mycket uppskattat. Jag
har för egen del ett antal evenemang inplanerade. Ett omfattande
kampanjmaterial med ett smörgåsbord av tips och idéer på aktiviteter har tagits
fram. Jag hoppas att så många som möjligt låter sig inspireras.
Eksjö garnison
Försvarets framtid har återigen blivit en högaktuell politisk fråga. Nyligen
presenterades ett underlag från Försvarsmakten om hur den tänker sig att den
geografiska organisationen ska se ut framöver, inte minst mot bakgrund av
försvarets tuffa ekonomiska situation. I underlaget pekades Eksjö garnison ut
som ett av de förband som skulle kunna bli föremål för nedläggning. Det är
naturligtvis viktigt att ta dessa varningssignaler på allvar även om det också
är centralt att påminna om att frågan ännu inte har behandlats politiskt.
Jag har följt Eksjö garnisons utveckling under de senaste åren; tillsammans med
företrädare för folkpartiet i Eksjö besökte jag förbandet så sent som för
ungefär två månader sedan. Mitt intryck är att garnisonen ligger i framkant i
den modernisering som det svenska försvaret nu genomgår. Garnisonen har stark
internationell profil: Swedec - försvarets ammunitions- och minröjningscentrum,
exempelvis, är allmänt erkänt runt om i världen för sin mycket höga kompetens.
Verksamheten vid garnisonen spelar en viktig roll i Sveriges internationella
insatser.
De försvarspolitiska skälen för att Eksjö garnison ska få vara kvar är mycket
starka, enligt min bedömning. I Eksjö med omnejd mobiliseras det nu rejält för
att lyfta fram bland annat dessa synpunkter till beslutsfattare i regering och
riksdag. 8 maj har vi lyckats arrangera så att folkpartiets försvarspolitiske
talesman Allan Widman, riksdagsledamot från Malmö, kommer på besök till
garnisonen. Det känns mycket bra att vi på kort varsel har kunnat få stånd
besöket, där naturligtvis också jag deltar tillsammans med folkpartistiska
Eksjöpolitiker. Att bevaka frågan om Eksjö garnisons framtid blir, som ni
förstår, en viktig arbetsuppgift för mig framöver.
Välfärd - primärvård och äldreomsorg
Välfärdsfrågorna rycker allt tydligare fram som centrala frågor i den politiska
debatten. För en tid sedan presenterade utredaren Toivo Heinsoo sitt förslag om
framtidens primärvård. Enligt utredarens förslag ska vårdval inom primärvården
genomföras på bred front i hela landet. Ett nationellt grundåtagande, som ska
garantera likvärdighet över landet, ska slås fast. Förslaget har stora likheter
med folkpartiets husläkartanke. Och det finns därför goda skäl att välkomna
utredarens förslag.
I söndags hade TV 4:s Kalla Fakta ett avslöjande om hur ett privat vårdföretag
som bland annat driver ett antal äldreboenden runt om i Sverige hade agerat.
Kritiken gällde bristande kvalitet och påstådd, tvivelaktig, skatteplanering.
Missförhållanden och vanvård måste alltid fördömas; för egen del blir jag
alltid lika berörd och upprörd när äldre människor far illa. Missförhållanden
ska fördömas oavsett om de sker i privata äldreboenden eller i kommunala
äldreboenden. Och tyvärr har vi under senare år sett ett antal skandaler inom
såväl privat som offentlig äldreomsorg.
I måndags morse var jag inbjuden av TV4 att debattera äldreomsorg med Ylva
Johansson (s), vice ordförande i riksdagens socialutskott. I debatten
poängterade jag att svensk debatt under lång tid har handlat om huruvida privat
eller offentlig äldreomsorg är bäst men att det är att anlägga ett alldeles för
snävt perspektiv. Låt den äldre själv få bestämma! Varför ska kommunala
politiker avgöra att samtliga äldre i en kommun ska bo i kommunalt äldreboende
eller i privat äldreboende? Varför kan inte varje enskild människa få bestämma
det själv?
Den socialdemokratiska attityden i vårdfrågor präglas för närvarande av ett
stort mått av hyckleri. I TV-debatten attackerade Ylva Johansson den privata
ägandeformen inom äldreomsorg. Samtidigt är det ett obestridligt faktum att
andelen privata äldreboenden fördubblades under den socialdemokratiska
regeringsperioden 1994-2006. Om privata äldreboenden i princip hade varit
förenade med så stora kvalitetsproblem borde naturligtvis socialdemokraterna ha
ingripit. Men det gjorde de inte.
Regeringen föreslår nu en ny lagstiftning som rör valfrihet inom äldreomsorg.
Kommunerna är inte tvingade att infria valfrihetssystem; det är frivilligt. I
lagstiftningen ingår också att det ska bli betydligt lättare att ställa också
tuffa kvalitetskrav inom äldreomsorgen. Regeringen ska också införa en
värdighetsgaranti - som ska garantera äldre en värdig äldreomsorg. Dessutom
tillförs nu statliga resurser till äldreomsorgen i syfte att bland annat öka
antalet platser i särskilda boenden, något som socialdemokraterna upprepade
gånger lovade men aldrig infriade. Vi håller sakta men säkert på att laga de
revor i svensk äldreomsorg som socialdemokraterna lämnade efter sig.
Omreglering av apoteksmarknaden
En av de stora socialpolitiska frågorna under våren och hösten rör
apoteksmarknadens omreglering. I början av året presenterade regeringens
utredare Lars Reje ett förslag till hur marknaden för receptbelagda läkemedel
ska kunna öppnas för fler aktörer än Apoteket; det statliga apoteksmonopolet
ska brytas. Senare har Reje också presenterat förslag som innebär att vissa
receptfria läkemedel ska kunna säljas friare ute i handeln - i
livsmedelsaffärer eller på bensinmackar, exempelvis.
Socialutskottet hade nyligen en hearing i riksdagen om den framtida regleringen
av apoteksmarknaden. Det allmänna intrycket var att en överväldigande del av
deltagarna, som representerade ett brett spektrum av intressenter, var positiva
till en omreglering - en marknad med flera aktörer. Ökad tillgänglighet och
bättre service var argument som framfördes av många av deltagarna. Rejes
betänkande om marknaden för receptbelagda läkemedel innehåller en lång rad
olika delförslag. Det hade flera intressenter naturligtvis synpunkter på;
konstigt vore det annars! Men de allmänna principerna rådde det stor
uppslutning kring.
Jag har noterat att PRO nu driver en omfattande kampanj mot en omreglerad
apoteksmarknad. (SPF, däremot, har tagit ställning för en omreglering) Jag
undrar vad organisationen är rädd för. I Norge som har genomfört en
omreglering, brutit upp det gamla monopolet och släppt in nya aktörer har
antalet apotek, både i storstad och i glesbygd ökat. Många norrmän vittnar
också om att servicen och tillgängligheten har förbättrats. Varför skulle detta
vara så hemskt? Och varför skulle svenska pensionärer vara mindre kompetenta än
äldre i nästan alla andra länder, som inte har apoteksmonopol, att välja var de
vill hämta ut sin receptbelagda medicin?
Uppriktigt sagt tycker jag att PRO:s inställning tyder på en misstro mot äldre
människors förmåga att bestämma över sina egna liv. Det är ett uttryck för den
omhändertagandementalitet som Sveriges äldre så ofta utsätts för och som jag
vet att många av dem reagerar starkt emot.
Avslutningsvis. I sitt tal vid kommunala riksmötet tog Jan Björklund upp de
unga förtidspensionärernas situation. Att se till att så många unga människor
slipper hamna i förtidspension är en viktig uppgift. För en tid sedan hade jag
och LUF:s förbundsordförande Frida Johansson Metso en artikel i Dagens Nyheter
där vi krävde att samhället måste sluta att svika de unga förtidspensionärerna.
Artikeln kan ni läsa här>>.
Ber att få önska er alla en riktigt trevlig valborgsmässohelg!
Med vänlig hälsning
Tobias Krantz