Tobias Krantz nyhetsbrev 2005:6

Tobias Krantz nyhetsbrev 2005:6
 
 
2005-08-31

Vänner,

När detta skrivs har de fyra borgerliga partiledarna precis avslutat sitt "toppmöte" i Bankeryd. Resultatet av överläggningarna kan inte beskrivas som annat än historiskt. Aldrig tidigare har borgerliga partier i opposition nått en så bred uppgörelse på ett centralt politiskt område som nu har skett.

De fyra partierna i Allians för Sverige har enats om betydande skattesänkningar för såväl privatpersoner som för (små)företag. I början av mandatperioden ska en inkomstskattereform, riktad särskilt mot låg- och medelinkomsttagare, på 37 miljarder kronor sjösättas. Vanliga människor får mer pengar att röra sig med och det blir mer lönsamt att gå från bidrag till arbete.

Ett särskilt småföretagarpaket, som omfattar 14 miljarder kronor, iscensätts. Arbetsgivaravgifterna för småföretag reduceras, så kallade nystartsjobb introduceras (gäller människor som under en längre tid stått utanför arbetsmarknaden), skatterna för fåmansbolag lindras, förmögenhetsskatten avskaffas, avdrag för hushållsnära tjänster införs och krafttag tas mot regelkrångel och byråkrati.

De omfattande satsningarna är fullt finansierade. De fyra partierna föreslår bland annat att egenavgiften till a-kassan höjs, att egenfinansieringen i trafikförsäkringen ökas, att beräkningsgrunden för sjukpenninggrundande inkomst (SGI) förändras, att en rad skatteavdrag avvecklas (exempelvis avdragsrätten för fackföreningsavgifter), att en mängd statliga subventioner slopas (exempelvis bygg- och investeringsstöd), att en uppsjö riktade anställningsstöd avskaffas och att den statliga byråkratin bantas.

Sammantaget måste jag säga att det är ett riktigt bra paket som partiledarna har kommit överens om. Det har ett tydligt fokus på det som är den viktigaste frågan just nu – hur vi ska lyckas få fler människor i arbete. Satsningarna är konkreta och genom att det finns en anvisad finansiering sker det inom ramen för en mycket ansvarsfull ekonomisk politik. Naturligtvis har samtliga partier fått ge och ta.

Men ändå måste konstateras att utfallet för folkpartiet av förhandlingarna har varit mycket gott. Ersättningsnivån i sjukförsäkringen blir kvar på 80 procent; det ger människor som är sjuka en möjlighet att få en ersättning som det är möjligt att leva på. Det blir också en ordentlig satsning på småföretagandet. Om det blir attraktivare att gå från bidrag till arbete måste det naturligtvis också finnas fler arbetsgivare som är beredda att anställa nya medarbetare.

Uppgörelsen i Bankeryd visar att folkpartiet är en viktig spelare i det nya lag som söker väljarnas förtroende inför valet nästa år. Folkpartiets ståndpunkter och argument spelar roll; folkpartiet gör skillnad. Det är en viktig slutsats som vi måste berätta om för väljarna. Men överläggningarna visar också att de fyra partierna i Allians för Sverige kan leverera tydlig gemensam politik. Partiledarna lyckades leva upp till, och enligt min bedömning, överträffa de högt ställda förväntningar som fanns före mötet. Det visar på politiskt ledarskap av ett slag som Sverige med den nuvarande oredan i Rosenbad sannerligen behöver.

Många av oss hade förmånen att deltaga i det offentliga möte med partiledarna som arrangerades i Rådhusparken i Jönköping igår. Vädret var bra och stämningen på topp när Lars Leijonborg, Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson och Göran Hägglund utfrågade av gamla TV-profilen Ingela Agardh drog upp riktlinjerna för en ny regerings politik efter nästa års val. "Sverige måste bli mindre förtidspensionerat och mer framtidspassionerat", sade Lars Leijonborg (bland annat) och drog ned en av eftermiddagens starkaste applåder. Kvällen avslutades sedan med trivsamt mingel på den närbelägna restaurangen Twin city.

Det varma sensommarvädret dröjer sig kvar; allianstoppmötet i Bankeryd var emellertid det tredje i raden av tecken på att den politiska hösten redan har inletts. Bara knappt två veckor tidigare genomfördes folkpartiets landsmöte i Göteborg. Mötet hade föregåtts av åtskilliga spekulationer, inte minst i medierna, om splittring och närmast falangstrider inom partiet. I en del kommentarer pekades också folkpartiet ut som "krångligt" i det borgerliga samarbetet. Samtliga dessa spekulationer kom på skam.

Landsmötet visade att folkpartiet står enat, starkt och är en konstruktiv partner i Allians för Sverige. Visst finns det åsiktsskillnader i vissa frågor inom folkpartiet; konstigt vore det naturligtvis annars. Folkpartiet är ett liberalt parti med högt till tak och där viktiga framtidsfrågor diskuteras med engagemang och frenesi. Det är en styrka, inte en svaghet, för ett politiskt parti. Kring de stora avgörande frågorna råder stor enighet. Lars Leijonborg höll också ett inledningsanförande, som många bedömare ansåg var ett av hans absolut bästa. Talet tog upp globaliseringen och hur dess utmaningar ska mötas. Det är ett perspektiv som hittills har saknats i den politiska debatten i Sverige. Att lyfta fram den aspekten är naturligt för ett liberalt internationellt engagerat parti.

Av de politiska resultaten från landsmötet menar jag att det, vid sidan av globaliseringsfrågorna, finns skäl att särskilt uppmärksamma det kraftfulla integrationsprogram som antogs. I den på förhand upphaussade frågan om straffmyndighetsåldern nåddes en, enligt min mening, bra kompromiss. Det blir ingen förändring av straffmyndighetsåldern men andra juridiska möjligheter att tidigare än vid 15 års ålder ingripa mot unga människor som riskerar att hamna snett.

För egen del gladdes jag också över en mycket spännande och intressant debatt kring familjepolitiken. Landsmötet avvisade med stor majoritet tanken på en ökad kvotering av föräldraledigheten. Förslaget nådde inte ens huvudvoteringen. Istället ställdes i den folkpartiets nuvarande ståndpunkt mot den som bland andra jag drivit om att de så kallade mamma- och pappamånaderna borde avskaffas i takt med att ett nytt system med så kallad jämställdhetsbonus i försäkringen införs. Jag känner att den linjen sakta men säkert vinner ökat stöd inom partiet. Jag tror också att en sådan modell kan ligga till grund för en klok borgerlig kompromiss om familjepolitiken. I samband med moderaternas partistämma nyligen lanserade partiets familjepolitiska arbetsgrupp tanken att med hjälp av skattelättnader stimulera till ett mer jämnt uttag av föräldraförsäkringen. Det är samma princip och mål som ligger bakom idén om jämställdhetsbonus men en annan metod. Också inom familjepolitiken närmar sig de fyra allianspartierna varandra.

Apropå familjepolitik så har jag, som en hel del av er redan vet, under sommaren fått egna personliga erfarenheter på området. 11 juli föddes Isak, en underbar liten (men undan för undan allt större!) krabat som är en solstråle i sina föräldrars liv – en ständig källa till kraft och livsglädje även om han naturligtvis, som sig bör, gör sitt bästa för att hålla sina föräldrar vakna på nätterna... Senare under detta år och början av nästa år (1 december 2005 – 28 februari 2006) kommer jag att vara föräldraledig. Under den tiden inträder Inger Gustafsson som ersättare. Mer om detta naturligtvis senare.

Det har blivit en del politiskt arbete under sommaren. Exempelvis ställde jag i början av juli ställde jag en skriftlig fråga till justitieminister Thomas Bodström om rattfylleriet bland annat på vägarna i vårt län. Förra året anmäldes 501 rattfylleribrott i Jönköpings län; det är 501 brott för mycket. I frågan krävde jag bland annat att ett förbud mot så kallad eftersupning borde införas. Eftersupning innebär att en rattfyllerist i samband med att han/hon grips efter till exempel en olycka kan hävda att denne har druckit alkoholen efter det att olyckan inträffade. Därmed kan det bli så att han/hon kan slippa undan straff. Hårdare krav på alkolås borde också införas. Ett antal andra utspel har också genomförts under sommaren. För aktuell information om utspel, artiklar samt motioner, interpellationer, skriftliga frågor med mera som jag väcker i riksdagen, titta gärna in på min hemsida www.folkpartiet.se/krantz.

Riksdagen öppnar på nytt 13 september. Då inleds också den allmänna motionstiden, den tid under året då riksdagsledamöter kan motionera om i stort sett allt under himmel och jord, förutsatt att det ligger inom det område som riksdagen kan besluta om. Jag välkomnar självfallet alla tips och idéer om frågor som kan tas upp i motioner eller för den delen i skriftliga frågor eller interpellationer. Tveka inte att höra av dig!

Varma hälsningar

Tobias Krantz