2006-11-06
Vänner,
Svensk politik under den senaste tiden har i hög grad präglats av debatt kring regeringens förslag till förändringar i a-kassan. Tonläget, inte minst från vissa fackliga organisationer, har varit högt uppskruvat. Kritiken har gällt såväl innehållet i sak, som formerna för regeringens reformer. På ingendera punkterna är kritiken förvånande; den har också till sitt innehåll svag bärkraft.
Regeringens förslag till förändringar i a-kassan har varit väl kända under en längre tid. Få politiska förslag har varit så omdiskuterade och i fokus för den offentliga debatten som tankarna om höjd avgift och lägre ersättning i arbetslöshetsförsäkringen. Att frågan inte skulle ha varit tillräckligt beredd och att berörda instanser inte skulle ha haft möjlighet att inkomma med synpunkter framstår mot den bakgrunden som svårbegripligt. Inte heller kan jag se att grundlagens formella krav på beredning inte skulle vara uppfyllt.
Innehållsligt är det så att förändringarna ingår i ett större paket för att få fler människor i arbete. Reformerna av a-kassan bidrar till att finansiera rejäla skattesänkningar inte minst för låg- och medelinkomsttagare; det är viktigt för att göra det mer lönsamt att gå från ersättning till försörjning av eget arbete. Och de bekostar också sänkningar av skatten på företagandet, så att fler företagare vågar anställa. Förändringarna i sig bidrar också till att markera försäkringens karaktär av just försäkring. A-kassan ska vara en omställningsförsäkring under en relativt kort period, inte en bidragsförsörjning under långa perioder. Alla åtgärder måste sättas in för att människor ska kunna komma ur arbetslöshet och in i eget arbete.
I den socialdemokratiska retoriken efter valet har det talats mycket om att den borgerliga regeringen kommer till ett "dukat bord". Ni som har varit med ett tag i politiken känner igen tongångarna från tidigare socialdemokratiska valförluster. Retoriken är lika falsk nu som den var då. Socialdemokraterna lämnar efter tolv år efter sig ett land med massarbetslöshet - över en miljon står utanför arbetsmarknaden. Sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna har nått förfärande höga nivåer. Klyftorna mellan invandrade och infödda svenskar har ökat. Det är i denna situation som den nya regeringen har fått ta över. Det är viktigt att komma ihåg när vi hör den socialdemokratiska oppositionens polemik under de kommande åren. Utgången av valet 2010 kommer att i inte oväsentlig utsträckning att påverkas av vilken verklighetsbild som sätts. Att korrekt beskriva läget vid den nya regeringens tillträde är därför av stor vikt.
I riksdagen har den allmänna motionstiden just avslutats. Det blev sammanlagt betydligt färre motioner i år än tidigare; spiralen av ständigt ökande motionstal har brutits. Jag själv har bidragit till den trenden. Jag har lagt färre motioner i år än tidigare. Skälet är enkelt: som riksdagsman för ett regeringsparti har man fler vägar att påverka politikens utformning än genom att lägga motioner. Det är vägar som jag tänker utnyttja flitigt under de kommande åren.
Ett antal motioner har jag ändå lagt. Det rör bland annat regionala infrastrukturfrågor, inrättandet av en yrkeshögskola i länet och etablerandet av kommunala "konstitutionsutskott" - det senare en motion som har väckt viss uppmärksamhet i Jönköpingspressen. Om ni önskar ta del av motionerna så görs det enklast via www.riksdagen.se. Ni kan också höra av er till mig så ska jag se till att ni får dem översända.
Fredagen den 1 december äger partiråd rum i folkpartiet. På agendan står bland annat en utvärdering och analys av folkpartiets valresultat med utgångspunkt i den granskning som en särskild grupp under ledning av Martin Andreasson just nu genomför. I gruppen sitter också Ann-Cathrine André från vårt län. Hör gärna av er till henne med synpunkter och idéer, liksom naturligtvis till mig för övrigt.
Ha en fortsatt trevlig vecka!
Med vänlig hälsning
Tobias Krantz