Vänner,
Det går inte att ta miste på att valet närmar sig. Temperaturen i den politiska debatten stiger. Utspelen kommer allt intensivare, debatt- och insändarsidor fylls av inlägg. Den socialdemokratiska regeringen presenterar efter påsk en vårbudget som, av allt att döma, blir en riktig valbudget i bemärkelsen att det förmodligen inte finns en intressegrupp som inte får sina önskemål tillgodosedda i någon mån. Regeringen sprider ymnigt skattebetalarnas pengar men utan fokus och kraft på det som är Sveriges största problem just nu – den stora arbetslösheten och det utanförskap i form av bidragsberoende som det skapar.
Det mesta borde tala för ett maktskifte i september. Socialdemokraterna har förlorat det som brukar kallas problemformuleringsinitiativet i det som är deras traditionella paradgren – kampen mot arbetslösheten. I mångas ögon är det alliansen som både beskriver verkligheten, såsom människor uppfattar den, bäst och har de bästa lösningarna på problemen. Dessutom synes de socialdemokratiska skandalerna och "affärerna" aldrig ta slut. För åtskilliga människor framträder bilden av en maktfullkomlig och arrogant socialdemokrati allt tydligare. Det finns flera paralleller till tiden före valet 1976 då socialdemokraterna förlorade makten efter ett rekordlångt maktinnehav. Den socialdemokratiska regeringens utsikter är inte direkt lysande.
Samtidigt spelar den goda konjunkturen Göran Persson och hans meningsfränder i händerna. Skatteintäkterna ökar och utgifterna i olika bidrags- och försäkringssystem kan hållas tillbaka. Socialdemokraterna är dessutom världsmästare i att vinna demokratiska val. De brukar ha en osviklig förmåga att mobilisera väljare och sympatisörer inte minst i valrörelsens slutskede. Mycket talar därför för att valet i höst blir mycket jämt och inte avgörs förrän på mållinjen. Kanske blir det lika dramatiskt som det italienska valet där, som det förefaller på tisdagskvällen, runt 25 000 röster av 38 miljoner röster avgör vem som får regeringsmakten. Det innebär bokstavligt att varje röst räknas och att varje arbetsinsats för en ny regering behövs.
Just nu pågår folkpartiets vårkampanj som rör hur Sverige genom en satsning på kunskap ska klara att anta den globala utmaningen. Jag vet att det runt om i länet genomförs en rad aktiviteter för att lyfta fram folkpartiets skol- och utbildningspolitik. I det syftet besökte jag nyligen bland annat Brinellgymnasiet i Nässjö. I måndags träffade jag företagare i Gnosjöregionen för att diskutera inte minst yrkesutbildningarnas viktiga roll i internationaliseringens tidevarv. I samband med besöket i Hestra och Gislaved presenterade jag också en rapport där ett förslag är att riktiga yrkes- eller fackhögskolor bör inrättas. Efterfrågan på människor med en kvalificerad yrkesutbildning, som inte är akademiskt inriktad, är stor både bland företag och studenter. En lämplig lokalisering för en sådan yrkeshögskola vore Jönköpings län, gärna med Gnosjöregionen som ett viktigt centrum, mot bakgrund av den starka entreprenörs- och företagartradition som finns i vår del av landet. Rapporten bifogas detta nyhetsbrev.
Sedan 1 april är också folkpartiets kampanj i länet officiellt igång. Då gick länsförbundets årsmöte av stapeln i Tranås. Tranåsföreningen hade genomfört ett mycket trevligt arrangemang. I samband med årsmötet ägde också en valutbildning riktad till kandidater på olika nivåer rum. Det känns som om länsförbundet är väl rustat inför den kommande valrörelsen. Under årsmötet antogs det program, som rörde främst sjukvårdsfrågor, som landstingsgruppen hade tagit fram, liksom ett regionalt valmanifest utarbetat bland annat av kandidater på riksdagslistan. Det regionala valmanifestet presenterades i måndags vid en presskonferens i Jönköping av undertecknad och Emma Löfdahl Landberg, riksdagslistans andranamn. Presentationen gav gott medialt genomslag. Manifestet bifogas också detta nyhetsbrev.
I fredags avslutades mer definitivt konstitutionsutskottets granskning av regeringens agerande med anledning av flodvågskatastrofen i Asien. I kammaren ventilerades under drygt en och en halv timme det eniga betänkande som hade offentliggjorts någon vecka tidigare. Att betänkandet skulle bli enigt blev inte klart förrän alldeles på slutet. I mångt och mycket möjliggjordes det av att socialdemokraterna under den sista veckan rörde sig tydligt i riktning mot den ståndpunkt som folkpartiet och andra allianspartier hade intagit, nämligen att betänkandet måste innehålla tydlig kritik mot ett antal statsråd, däribland och framför allt statsminister Göran Persson. De brister i Regeringskansliets krishanteringsförmåga som bara blev alltför tydliga under annandagen 2004 och de närmaste dagarna därefter var inte huvudsakligen resultatet av enstaka felbedömningar i den akuta situationen; de var produkten av åratal av både försummelser och medvetna politiska vägval. För det bär naturligtvis statsministern huvudansvaret.
Göran Perssons roll som huvudansvarig är tydlig i utskottets betänkande. Kritiken fördjupas också mot exempelvis numera före detta utrikesministern Laila Freivalds och den breddas genom att fler ministrar pekas ut än vad som var fallet när det gäller Katastrofkommissionens rapport. Det var därför inte svårt för folkpartiets representanter i KU att ställa sig bakom de slutliga formuleringarna. Att utskottets kritik blev enhällig ger dessutom ställningstagandet extra tyngd. Det är svårt för statsministern att smita ifrån även om han, efter det att ställningstagandet blev känt, har gjort "tappra" men fruktlösa försök i den riktningen.
Konstitutionsutskottets kritik ledde inte till att misstroendeförklaring riktades mot någon minister. Indirekt spelade dock utskottets granskning roll i så motto att den förmodligen bidrog till att Laila Freivalds till slut tvingades lämna sitt jobb. I det avseendet finns en parallell till den så kallade Ebbe Carlsson-affären där hotet om misstroendeförklaring gjorde att Anna-Greta Leijon lämnade sitt regeringsuppdrag. Politiskt finns det emellertid en viktig slutsats att dra: myten om socialdemokraternas unika regeringsduglighet är spräckt.
Jag ber att få önska er alla en riktigt avkopplande påskhelg!
Varma hälsningar
Tobias Krantz
PS. Följ gärna vilka utspel, frågor och interpellationer med mera som jag väcker på min hemsida, www.folkpartiet.se/krantz. DS