Vänner,
Blogg är ordet för dagen i den svenska debatten. En stor del av förra veckans medieutrymme upptogs av den påstådda folkpartistiska bloggkampanjen mot statsminister Göran Perssons närmaste man statssekreteraren Lars Danielsson. Frågan rör var Danielsson befann sig annandagen 2004. En blogg, som kan liknas vid en dagbok på Internet, har inte minst under senare tid blivit ett uppmärksammat fenomen i Sverige, särskilt inom den politiska opinionsbildningen. I exempelvis USA är företeelsen inte ny. Bloggarna sägs ha spelat en inte oväsentlig roll under valkampanjer under senare år både när det gäller informations- och ibland ryktesspridning.
I allt väsentligt är den nya uttrycksformen positiv. Nyheter och information sprids blixtsnabbt. Den är lättillgänglig, den låter många åsikter och ståndpunkter komma till tals. Möjligheterna att skaffa sig nya kunskaper och ta del av nya analyser ökar dramatiskt. Samtidigt - och det är i en mening förstås själva poängen - sänks trösklarna för det som kan komma till en bredare allmänhets kännedom. De tidigare "grindvakterna" - till exempel tidningarnas redaktörer - har förlorat mycket av sitt inflytande.
I sak är det viktigt att slå fast att osaklig ryktesspridning som ett led i det politiska arbetet förstås är helt oacceptabelt. Men de socialdemokratiska anklagelserna mot folkpartiet är absurda. Ryktena om var Lars Danielsson egentligen skulle ha befunnit sig på annandagen har cirkulerat under en längre tid; tyvärr skapas en grogrund för osakliga påståenden när "affärens" huvudfigur inte förmår lämna trovärdiga besked om sina förehavanden den ödesdigra annandagen för snart ett och ett halvt år sedan. Ryktena startades inte av folkpartiet och har inte varit led i någon organiserad folkpartistiskt kampanj.
Låt oss inte heller glömma bort i vilket skede, vid vilken tidpunkt, det blev en nyhet att två fp-märkta personer skulle ha satt igång en kampanj mot Lars Danielsson. Ryktesspridningen har pågått under en längre tid. Ändå valde socialdemokraterna att gå till attack mot folkpartiet just i mitten och slutet av förra veckan. Kan det möjligen ha ett samband med att pressen mot Lars Danielsson då ytterligare ökade och att Allians för Sverige samlade åtskilliga politiska företrädare i Stockholm till en konferens - ett viktigt avstamp inför den kommande valrörelsen? Ingen vet.
För drygt en månad sedan drabbade jag samman med statsminister Göran Persson i samband med ett förhör i riksdagens konstitutionsutskott, KU. Utskottet har haft att granska omständigheterna kring utnämningen av Göran Persson till hedersdoktor vid Örebro universitet. Utnämningen skedde med den uttryckliga motiveringen att Persson hade sett till att högskolan i Örebro hade förvandlats till universitet några år tidigare. Universitetet har flera socialdemokrater i styrelsen och rektorn har bakgrund bland annat som socialdemokratisk kommunpolitiker.
Affären är naturligtvis ytterst pinsam. Den är pinsam för Örebro universitets ledning; den visar på ett fjäsk och en underdånighet som inte borde vara en självständig akademisk institution värdig. Ytterst visar det att högskolornas och universitetens frihet idag är hårt ansatt. Men den är också pinsam för Göran Persson. Det är självfallet djupt olämpligt att försätta sig i en situation där ens oväld och opartiskhet i frågor som rör högre utbildning och forskning kan ifrågasättas. Men statsministern blev smickrad, så smickrad att det gick före det goda omdömet.
Och när Göran Persson sedan fick kritiska frågor från mig under konstitutionsutskottets utfrågning brast han. Historien var uppenbarligen så känslig att han istället för att svara på frågorna istället gick till attack mot frågeställaren. Statsministerns uppträde i KU är mycket, mycket ovanligt. Jag kan bara erinra mig Anders Björcks och Carl Lidboms berömda verbala duell i samband med utfrågningarna i den så kallade Ebbe Carlsson-affären som i någon mån motsvarar det som nu inträffade. Jag blev både förvånad och inte förvånad av hur statsministern agerade. Å ena sidan blev jag förvånad därför att Göran Persson brukar vara skicklig på att hålla masken; han vinnlägger sig också om att försöka tvätta bort den buffelstämpel som han stundtals har fått i vissa medier. Å andra sidan blev jag inte förvånad eftersom utnämningspolitik i allmänhet är ett mycket känsligt område; det är själva kärnan i den socialdemokratiska maktideologin. Denna gång rörde dessutom utnämningen honom själv.
Jag är övertygad om att tendenserna till socialdemokratiskt maktmissbruk upprör många medborgare; bland annat de reaktioner jag får via telefon och e-post tyder på det. Det blir därigenom också en viktig fråga inför valet. Frågor som rör jobb, skola, välfärd och trygghet kommer naturligtvis att dominera valdebatten. Det är politiska frågor som ligger mycket nära människor och griper direkt in i deras vardag. Men det finns en moralisk aspekt på frågor som rör maktmissbruk som många människor anser vara viktig och som därför inte får underskattas. Det finns således skäl att jobba aktivt också med denna fråga på olika sätt också framöver.
Kampanjen i Jönköpings län inför valet i höst rullar på. Igår hade länet besök av folkpartiets Europaparlamentariker Cecilia Malmström. Hon besökte Njudungsgymnasiet i Vetlanda och höll en kvällsföreläsning på Högskolan i Jönköping bland annat. Besöket var mycket lyckat och gav ett bra medialt genomslag. Cecilia är verkligen en kraftfull, engagerad och ytterst kunnig person som många av oss gärna skulle se som Europaminister vid en borgerlig valseger i höst. Sverige behöver en aktivare och mer visionär Europapolitik. Cecilia bedriver just nu en kampanj för att samla ihop en miljon namnunderskrifter inom EU för att få stopp på den orimliga flyttkarusell som Europaparlamentet tvingas genomgå varje månad när verksamheten tvingas flytta från Bryssel till Strasbourg. Det är både kostsamt och tidskrävande. Gå gärna in på www.oneseat.eu och stöd hennes upprop.
Själv deltog jag under gårdagseftermiddagen också i en utbildningspolitisk debatt på Högskolan i Jönköping - en debatt som tydligt visade att det skiljelinjer i synen på den högre utbildningen och forskningen. Det finns ett socialdemokratiskt alternativ som ser högskolan som en utbildningsfabrik där kvantiteten står i centrum och det finns ett liberalt alternativ där kvalitet, oberoende och att kunskap har ett egenvärde står i fokus. Under de kommande veckorna planeras runt om i länet flera aktiviteter. Mer information om detta kommer naturligtvis senare i vederbörlig ordning.
För egen del har jag under drygt två veckor på nytt varit föräldraledig med Isak. Han gör verkligen framsteg och överraskar sina föräldrar kontinuerligt på de mest skiftande sätt. Det är en livlig krabat som jag hoppas att en del av er kommer att kunna få träffa någon gång under valrörelsen. För nu är det förstås full fart framåt mot den 17 september som gäller!
Opinionsmätningarna är inte helt entydiga; partier och konstellationer av partier går upp och ner utan att några klara tendenser riktigt kan urskiljas. Möjligen kan det konstateras att det är jämnare än tidigare mellan de två politiska blocken. Socialdemokraterna och deras stödpartier har närmat sig, och i vissa mätningar gått om, alliansen. Folkpartiet ligger i många mätningar på runt tio procent. Vi bör se det jämnare opinionsläget som en utmaning, som en sporre, att anstränga oss än mer för att föra ut den liberala politiken och tala för ett maktskifte.
Jag ber att få önska er alla en riktigt skön Kristi Himmelfärdshelg!
Varma hälsningar
Tobias Krantz
PS. Följ gärna vilka utspel, frågor och interpellationer med mera som jag väcker på min hemsida, www.folkpartiet.se/krantz. DS