2006-08-14
Vänner,
Nu har valrörelsen dragit igång på allvar. Partiledarna har hållit sina traditionella sommartal. Lars Leijonborg gjorde det i Västervik för en dryg vecka sedan och lade då bland annat fram förslag för att reformera psykiatrin. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt talade i Vaxholm igår. I talet lovade han att moderaterna ska matcha alla socialdemokratiska satsningar på vård, skola och omsorg med minst lika stora satsningar.
Trots att aktivitetsnivån har höjts betydligt är det svårt att se att valrörelsen ännu har antagit någon tydlig karaktär. Utspelen är många men de spretar åt en rad olika håll. Ännu har inte någon fråga på riktigt skapat den nerv och spänst som krävs för att valrörelsen ska tända till ordentligt.
Fastighetsskatten var i mediernas blickpunkt under någon dag men försvann sedan ur strålkastarljuset. Utrikespolitiken i form av hur krisen i Mellanöstern ska hanteras har debatterats men inte slagit igenom fullt ut. Inte heller har frågor som rör säkerhet och skydd mot terrorism intagit en dominerande plats i valdebatten trots dramatiken kring avslöjandena om nya planerade dåd i Storbritannien.
Vilken som blir valet 2006 års "språktestfråga" återstår ännu att se. Att politiken som rör jobb och bidrag kommer att bli viktig är emellertid inte någon djärv gissning. Det finns ett intresse både hos socialdemokraterna och hos alliansen att det ska bli så. Socialdemokraterna kommer att anklaga partierna i alliansen för att slå mot de sjuka och arbetslösa; alliansen å andra sidan kommer att tala om vikten av att det ska löna sig mer att arbeta och att fler människor måste få chans att försörja sig själva genom ett riktigt jobb.
Ur alliansens synpunkt kan konflikten beskrivas som en strid mellan bidragslinjen och arbetslinjen. Jag är övertygad om att allt fler människor inser att vi måste slå vakt om arbetets värde inte bara för samhällelig utveckling och tillväxt utan också för den enskilda människans möjligheter att ta makten över sitt eget liv, sin egen framtid. Att bekämpa arbetslösheten är inte längre i mångas ögon en paradgren för socialdemokratin. För trots att konjunkturen i omvärlden är hög växer inte jobben fram i den svenska ekonomin. Utanförskapet ökar. En hel ungdomsgeneration riskerar att slås ut.
Vid sidan av andra sakfrågor såsom skolpolitiken och integrationspolitiken, vilka båda har en stark koppling till viktiga moraliska värderingar, kommer frågan om betydelsen av ett maktskifte i sig att inte vara oviktig, bedömer jag. Tillsammans med flera andra folkpartister besökte jag i lördags Vrigstad marknad (som för första gången på många år drabbades av regn - vet inte hur detta omen ska tolkas.). Flera av dem som kom fram till vår "monter" på marknaden berättade att de tyckte att det nu var dags för ett skifte i Rosenbad. Socialdemokraterna hade suttit för länge: det var dags för nya krafter att få chansen. Därutöver uttryckte för övrigt många sitt gillande över vår tydliga skolpolitik och vårt engagemang i rättsfrågor.
I fredags sparkade jag igång min personvalskampanj i Jönköping och Gnosjö. Jag är en varm anhängare av personval. Det ger en tydlig och direkt relation mellan medborgaren och kandidaten, vilket är en fördel för båda "parter". Viktigast är att det blir enklare för väljaren att ställa just sin politiker till svars. För politikern är det en styrka att veta att han eller hon har ett starkt personligt förtroende bland väljarna. Många kandidater i länet på olika nivåer driver också personvalskampanjer. Ett fyrtiotal kandidater har exempelvis tagit fram egna foldrar. Det tycker jag är alldeles utmärkt!
Temat för min personvalskampanj, vilket också framgick av den särskilda valkampanjtårta som vi serverade förbipasserande Jönköpingsbor, är "Säg ifrån!". Det anknyter till min batalj med statsminister Göran Persson i våras i konstitutionsutskottet om hans doktorshatt från Örebro universitet och blir den röda tråden i mitt budskap fram till valdagen. Kampanjarbetet kommer att fokusera på tre uppgifter; för det första att förstärka partiets profil i våra huvudfrågor, för det andra att lyfta fram frågan om socialdemokraternas maktmissbruk (bland annat inom utnämningspolitiken) och för det tredje peka på det arbete i lokala och regionala frågor som jag har bedrivit under den gångna perioden och som jag gärna fortsätter att driva om väljarna på nytt ger mig chansen.
De senaste opinionsmätningarna ger gott hopp om att det ska kunna bli ett maktskifte i höst och att folkpartiet ska kunna göra ett riktigt bra val. Även om undersökningarna har gjorts under den tid då många svenskar har semester, vilket gör undersökningarna mindre tillförlitliga, verkar det åtminstone tydligt att den tendens som kunde skönjas i slutet av våren och början av sommaren, nämligen att socialdemokraterna återtog mark i opinionen, är bruten. Nu gäller det för oss alla att försöka göra vår insats för ett regeringsskifte med ett starkt liberalt inslag. Jag kommer att turnera runt om i länet fram till och med valdagen och jag vet att många av er planerar en rad aktiviteter för att sprida det liberala budskapet.
Till sist. Då och då dyker debatten om folkpartiets "förvandling" upp på nytt. Nyligen har den blossat upp igen efter det att riksdagsledamoten Cecilia Wikström lanserade kravet på en så kallad litteraturkanon i den svenska skolan. Under rubriken "Ett folkligare folkparti" kommenterade DN:s förre chefredaktör Hans Bergström den diskussionen i en kolumn i torsdagens (10/8) Dagens Nyheter. Bergström poängterade bland annat att frisinnets nestor Waldemar Svensson ständigt varnade för risken för en "allstatlighet" som gjorde människan till en klient. Därefter fortsatte han och här vill jag gärna citera ett avsnitt som jag tycker träffar mitt i prick:
"Vi är många som tycker illa om bidragskultur, liksom flumskola och en kuratorsattityd till brottslighet. Vi gör det inte för att vi är emot det sociala utan, alldeles tvärtom, därför att vi med vår uppväxt i småbygdernas Sverige är överkänsliga för överhetens välvilliga paternalism. Människan är större till sin inneboende kraft än att reduceras till socialklient. En levande människas drömmar är inte bidrag utan livschanser. Socialliberalismen är större än Socialstyrelsen och Försäkringskassan."
Varma hälsningar
Tobias Krantz
PS. Följ gärna vilka utspel jag gör och aktiviteter jag deltar i på min hemsida, www.folkpartiet.se/krantz. DS