Vänner,
Det är högtryck i svensk politisk just nu. Nyhetsbrevet den här gången blir därför tämligen fullmatat. I huvudsak tänker jag beröra tre ämnen: oppositionspartiernas skuggbudgetar, den nya utskottsfördelningen i folkpartiets riksdagsgrupp och det första riktiga sammanträdet med folkpartiets partistyrelse. Därutöver blir det något om mina ansträngningar under den allmänna motionstiden och om en nyligen utkommen bok där jag medverkar.
I fredags presenterades de tre oppositionspartierna sina alternativ till regeringens budgetproposition. Inte minst socialdemokraternas budgetmotion hade, på många håll, emotsetts med stort intresse. Nu skulle dimmorna kring hur socialdemokraternas politik framgent ska formas äntligen skingras. Partiet skulle staka ut en ny kurs och skaka av sig arvet från Göran Persson.
Möjligen var förväntningarna för högt ställda. Men det är svårt att vara annat än besviken över den alternativbudget som socialdemokraterna har presenterat. I många stycken är budgetmotionen notoriskt oklar; vart socialdemokraterna vill reds inte ut. På andra punkter är det närmast övertydligt att socialdemokraterna inte är intresserade av en förnyelse av sin politik.
Skattepolitiken är ett område där socialdemokraterna verkar ha svårt att veta vilket ben de ska stå på. Å ena sidan attackeras det av regeringen införda jobbavdraget för att det är orättvist, å andra sidan väljer partiet att behålla nästan hela avdraget; det är bara den förstärkning av avdraget som regeringen gör i höstens budget som socialdemokraterna avvisar. Socialdemokraterna angriper också regeringen för att inte hålla ordentligt i pengarna och försvaga de offentliga finanserna med risk för ökad inflation och ränteåtstramingar som följd. Själva höjer de utgifterna med 36 miljarder kronor samtidigt som skatterna höjs med 24 miljarder kronor. Det är svårt att se att det är en speciellt ansvarsfull ekonomisk politik. Retorik och praktik går inte ihop.
Inom jobbpolitiken märks ingen förnyelse av politiken. Socialdemokraterna fortsätter samma politik som de förlorade förra årets val på. Låg- och medelinkomsttagare får rejält höjda skatter, arbetsgivaravgifterna höjs med över fem miljarder kronor och det blir mer av arbetsmarknadsåtgärder i AMS regi. Om socialdemokraternas förslag hade gått igenom skulle många av de tusentals människor som nu har fått jobb tack vare regeringens politik istället få gå arbetslösa. Fler människor fortsätter i utanförskap. Att socialdemokraterna inte har lärt sig mer av sitt politiska misslyckande inom detta område är häpnadsväckande.
På flera punkter kör socialdemokraterna med dubbla budskap. Inom försvarspolitiken angriper partiet regeringen för att, som det sägs, genomföra för långtgående besparingar på försvaret. Men av socialdemokraternas budget framgår att de själva vill se mycket kraftiga besparingar på försvaret redan 2009 och 2010. I den offentliga debatten har socialdemokraterna också skarpt kritiserat regeringen för att den "ökar klyftorna" mellan dem som arbetar och dem som inte arbetar (exempelvis sjukskrivna och arbetslösa), genom att jobbavdraget bara omfattar den förra och inte den senare gruppen. Det är en retorik som nu faller platt till marken eftersom socialdemokraterna accepterar stora delar av regeringens jobbavdrag. Också med socialdemokraternas politik ökar klyftorna mellan dem som a rbetar och dem som inte arbetar.
Socialdemokraternas budget präglas i mycket av att partiet värnar bidragslinjen, istället för att slå vakt om arbetslinjen. På en rad områden ska bidrag och ersättningar höjas; åtgärderna för att fler människor ska komma i arbete lyser med sin frånvaro vid sidan av satsningarna på fler AMS-åtgärder. Ett förslag som väckte intresse på den presskonferens som socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Pär Nuder höll var förslaget om sänkt skatt för pensionärer. Ett mer oblygt försök till väljarfrieri har jag sällan skådat. Det saknar också all trovärdighet. Socialdemokraterna hade tolv år sig på att genomföra förbättringar för landets pensionärer men ingenting hände. Landets pensionärer, inte minst dem som har det allra sämst ställt, behöver förbättringar. Regeringen har red an höjt bostadstillägget men mer måste göras. Detta måste framöver vara en av de högst prioriterade åtgärderna för regeringen.
I skymundan för socialdemokraternas budgetproposition levererade också vänsterpartiet och miljöpartiet sina alternativ. Bilden av den samlade oppositionen är att den inte finns. De tre partiernas förslag sticker iväg åt tre olika håll. Ingen väljare vet vilka av de tre partiernas julklappar som verkligen delas ut om det blir maktskifte 2010, konstaterade Dagens Nyheters politiske kommentator Henrik Brors (DN 6/10). Hans kollega i Svenska Dagbladet Göran Eriksson skriver att socialdemokraterna och miljöpartiet accepterar huvuddelen av det jobbavdrag som infördes vid årsskiftet medan vänsterpartiet säger tvärt nej. "Att skapa söndring i motståndarblocket är inte syftet med att sänka skatterna, men för regeringen är det förstås en välkommen bieffekt", skriver Göran Eriksson (SvD 6/10).
Lägg till de sakpolitiska skillnaderna att det råder ett samtalsklimat mellan de tilltänkta samarbetspartierna som framstår som närmast fientligt. I en radiodebatt för en tid sedan, i samband med att Sveriges radio uppmärksammade alliansens första år vid makten, kallades miljöpartiets språkrör Peter Eriksson antifeminist av vänsterledaren Lars Ohly. Peter Eriksson kontrade med att anklaga Lars Ohly för stalinistiska metoder (i fråga om att tvinga på lokalavdelningar och lokalpolitiker en viss uppfattning i frågan om vårdnadsbidrag). Igår attackerade Eriksson på nytt vänsterpartiet och kallar det bakåtsträvande och gammalmodigt (DN 9/10). Och Mona Sahlin vill inte gärna synas på samma bild som Lars Ohly och Peter Eriksson. Vilken rödgrön röra!
* * *
För knappt två veckor sedan beslöt folkpartiets riksdagsgrupp om vissa förändringar i partiets utskottsplaceringar i riksdagen. Johan Pehrson blir ny ekonomiskpolitisk talesman och flyttar från socialutskottet till finansutskottet; det är en naturligt följd av att Johan är gruppledare och behöver få ett samlat grepp över den ekonomiska politiken som självfallet är en central del av den offentliga politiken i sin helhet. Karin Pilsäter fortsätter i sin tunga position som ordförande i näringsutskottet och partiets näringspolitiske talesman.
För egen del innebär ommöbleringen i riksdagsgruppen att jag tar över som ny socialpolitisk talesman för folkpartiet. Jag får ett samordnande ansvar för välfärdspolitik i riksdagsgruppen. Jag fortsätter i socialförsäkringsutskottet som ersättare och blir ny ledamot i socialutskottet. Det är med stor ödmjukhet, respekt och engagemang jag närmar mig mina nya arbetsuppgifter. Sverige står inför viktiga utmaningar inom välfärdspolitiken. Socialförsäkringarna måste reformeras och efter tolv år av socialdemokratiskt styre finns det åtskilliga revor i välfärden som måste tätas. Att stå upp för "det glömda Sverige" är en socialliberal hjärtefråga.
* * *
Torsdag och fredag i förra veckan hade den nyvalda partistyrelsen sitt första riktiga sammanträde; vi hade ett konstituerande möte med val av bland annat partisekreterare (Erik Ullenhag omvaldes) redan i samband med landsmötet men det första reguljära mötet ägde rum först nu. Partistyrelsemötet innehöll en rad viktiga debatter och beslut. Under en punkt på dagordningen diskuterade vi det ekonomiskpolitiska läget utifrån en föredragning från en tjänsteman på finansdepartementet.
Europaminister Cecilia Malmström inledde en diskussion om de utmaningar som står framför oss i Europapolitiken. 2009 blir ett viktigt år. I juni är det val till Europaparlamentet och från 1 juli är Sverige ordförande i unionen. Partistyrelsen diskuterade viktiga politiska frågor inför såväl Europavalet som ordförandeskapet. För egen del tror jag att migrationsfrågorna kommer att utveckla sig till en fråga med inte obetydlig sprängkraft inför såväl 2009 års val som inför de allmänna valen 2010. Inte minst strömmen av flyktingar från Irak kommer att sätta det europeiska samarbetet på svåra prov. Och debatten kommer att bli het också i Sverige. Det gäller att hålla tungan rätt i mun. Det gäller att formulera en human politik som är trovärdig och har folklig förankring.
Som sig bör hade också partistyrelsen en debatt om det politiska läget. Partiledaren inledde med att peka på de frågor som han framöver ser som angelägna. Dit hör utbildningspolitiken, jobbfrågan, välfärdsfrågorna, integration och klimatpolitik. Diskussionen därefter spände över ett vitt fält av sakfrågor och strategiska perspektiv. Debatten var spänstig och gav förhoppningsvis inte minst partiledaren flera viktiga politiska uppslag. Under sammanträdet fattade också partistyrelsen beslut om att under året skicka ut en rad samråd på remiss ut i partilandet. Dit hör exempelvis såväl integritets- som integrationsfrågorna.
* * *
Till sist, två mindre noteringar. Den allmänna motionstiden i riksdagen löpte ut fredagen den 5 oktober. I år har jag ensam eller tillsammans med andra ledamöter författat 22 motioner, som spänner över en rad olika ämnen. Många av dem rör förhållanden i Jönköpings län men det finns också flera av mer allmän politisk natur. Jag har också skrivit flera motioner som rör situationen i Norrbotten. Norrbotten är som bekant mitt fadderlän i riksdagsgruppen. Enklast tar du del av mina motioner genom att klicka
här:
Du kan också kontakta mig så kan jag se till att du får motionerna överskickade i annan form.
I förra veckan presenterade jag tillsammans med åtta andra debattörer skriften Vitalisera demokratin! - nio röster om vårt folkstyre. Studieförbundet Vuxenskolan är initiativtagare och boken förläggs av Hjalmarson & Högberg Bokförlag i Stockholm.
I mitt bidrag Återupprätta idépartiet! - partiernas renässans i svenskt samhällsliv analyserar jag partiernas ställning i svensk idédebatt och ger förslag på hur partiernas position på detta område kan stärkas. Min bestämda uppfattning är att partierna allt mer håller på att marginaliseras i idédebatten. Jag föreslår bland annat att politiska idéstiftelser ska inrättas; ett system motsvarande detta finns i Tyskland. Jag bifogar pressmeddelandet, som innehåller mer information, nedan.
Avslutningsvis. Idag, onsdag, besöker jag och integrationsminister Nyamko Sabuni Värnamo, relativt nyligen utsedd till landets främsta kommun på integration. Kul att kunna visa på också lyckade exempel på integration; integrationsdebatten landar ofta annars i eländesbeskrivningar. Och mycket roligt dessutom att kunna konstatera att en kommun i vårt län visar vägen.
Ha en fortsatt bra vecka!
Med vänlig hälsning
Tobias Krantz
--------------------------------------
Pressmeddelande från folkpartiet liberalerna i riksdagen 07-10-03
Inrätta svenska politiska idéstiftelser! - De politiska partierna tappar mark rejält i idédebatten.
Alltför få nya spännande tankar föds idag inom partierna. Istället tar intresseorganisationerna över. Trenden måste vändas. Nya arenor för idéproduktion och debatt måste skapas i anslutning till partierna. Sverige behöver riktiga politiska idéstiftelser.
Det skriver riksdagsledamoten Tobias Krantz (fp), Jönköping, i sitt bidrag till den nyutkomna boken Vitalisera demokratin - nio röster om vårt folkstyre, en antologi tillkommen på initiativ av Studieförbundet Vuxenskolan.
- En vecka i juli varje år samlas politiker, debattörer, intresseorganisationer och journalister till den så kallade Almedalsveckan i Visby. I stort sett alla viktiga aktörer inom opinionsbildningen finns på plats. Politikerveckan kan därför ses som en utmärkt spegling av förhållandena på den samlade svenska idémarknaden. Jag har under många år deltagit i Almedalsveckan som journalist, politiker eller som "bara" samhällsintresserad medborgare. Mitt bestämda intryck är att de politiska partierna allt mer har marginaliserats, säger Tobias Krantz.
- Visst är det så att partierna fortfarande väcker intresse när det gäller skildringar av det politiska spelet. Men partiernas roll som bärare av nya idéer har i allt högre utsträckning övertagits av andra aktörer. Numera är det intresseorganisationer av olika slag som står för de mest intressanta idépolitiska inspelen under Almedalsveckan. Utvecklingen inger oro. Partierna har en unik roll när det gäller att stå för ett helhetsperspektiv på politiken. Utan institutioner som med kraft förmår hävda en helhetssyn, baserad på vissa värderingar, utarmas demokratin, säger Tobias Krantz.
- Nu måste kraftfulla ansträngningar göras för att på nytt etablera de politiska partierna som centrala aktörer i svensk idédebatt. Självständiga idéstiftelser, men knutna till partierna, bör inrättas. Tyskland har redan ett liknande system. Stiftelserna bör få en ordentlig ekonomisk grundplåt, exempelvis genom att resurser frigörs genom försäljningar av statliga företag, årliga tillskott kan skapas genom att det existerande partistödet reformeras och genom att privata donationer görs avdragsgilla i deklarationen. Stiftelserna ska stå för både topp och bredd i idédebatten och därigenom bland annat anknyta till den starka studieförbundstradition som finns i vårt land. Sverige behöver idépartier. Så kan partierna få en renässans i svenskt samhällsliv, säger Tobias Krantz.
FAKTA: Tobias Krantz bidrag är titulerat "Återupprätta idépartiet! - partiernas renässans i svenskt samhällsliv". Tobias Krantz är riksdagsledamot (fp) och fil dr i statskunskap. Han har tidigare arbetat som journalist, som reporter på Jönköpings-Posten och ledarskribent vid Upsala Nya Tidning. Antologin Vitalisera demokratin! - nio röster om vårt folkstyre har tillkommit på initiativ av Studieförbundet Vuxenskolan och är utgiven av Hjalmarson & Högberg Bokförlag i Stockholm.
Medverkande författare i övrigt är Nalin Pekgul, ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet, Per Gahrton, debattör, Maria Abrahamsson, ledarskribent i Svenska Dagbladet, Bengt Göransson, tidigare utbildnings- och kulturminister (s), Anna Ekström, ordförande för Saco, Frida Johansson Metso, ordförande för Liberala ungdomsförbundet, Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap, och Hans-Albin Larsson, professor i historia. Hans-Albin Larsson är också bokens re
daktör.