Igår presenterade den statliga Ansvarskommittén under Mats Svegfors ledning sitt slutbetänkande. Helt enligt förhandstipsen föreslår kommittén att Sverige ska delas in i sex-nio storregioner. Mycket talar för att Jönköpings län skulle kunna hamna i en region med de övriga Smålandslänen och eventuellt Östergötland.
Jag är mycket kritisk till kommitténs förslag. Om statsmakterna inte är beredda att acceptera vidgade regionala klyftor i Sverige - och det är jag övertygad om att ingen ledande politiker är - finns det inga egentliga demokrativinster med kommitténs tankegångar. För om regionerna inte får nya konkreta politiska områden, med ansvar att också stå för finansieringen, blir de nya regionerna en papperskonstruktion som mest ska ägna sig åt planering som ingen egentligen är tvungen att följa. Demokratin ökar inte, däremot byråkratin.
Inte heller ur effektivitetssynpunkt kan jag se några reella fördelar. Kommittén poängterar gärna att ett viktigt syfte med den tilltänkta reformen är att underlätta regional tillväxt och fler jobb. Jag har förmånen att i mitt jobb träffa en hel del småföretagare; väldigt få av dem tar spontant upp med mig att det viktigaste som nu behöver göras för att förbättra företagarklimatet i landet vore att införa storregioner. Snarare kan det bli så att den service och de kontakter som företagarna är beroende av kan bli än svårare framöver när myndigheterna flyttar längre bort.
I en artikel i Svenska Dagbladet i måndags vidareutvecklade jag dessa tankar (du kan exempelvis läsa den på min hemsida). Slutsatsen i artikeln är att om det inte går att påvisa några vinster för demokratin så framstår det som politiskt vanvettigt, självplågeri, att sätta igång en process med att rita om Sveriges administrativa karta. Redan har, när kommitténs idéer har läckt ut, reaktionerna på många håll i landet blivit starka. Det är emellertid endast en västanfläkt mot hur det kommer att se ut om regeringen väljer att verkligen gå vidare med Ansvarskommitténs propåer.
Jag är övertygad att den nya regeringen är för klok för att försätta sig i en sådan besvärlig situation. Regeringen har betydligt viktigare politiska frågor att lägga tid och kraft på. Mitt tips är att Ansvarskommitténs förslag i regionfrågan bara blir ytterligare en i raden som förpassas till ett mörkt rum långt in i Regeringskansliet. Men osvuret är förstås bäst.
I måndags genomförde folkpartiet i Jönköping på restaurang Twin City den första i raden av rundabordssamtal om sjukförsäkringens framtid med representanter för arbetsmarknadens parter och Försäkringskassan. Under våren ska förhoppningsvis en parlamentarisk utredning om socialförsäkringarna tillsättas med uppdraget att genomföra en rejäl reform med förhoppningsvis bred uppslutning. Därför genomför jag i egenskap av partiets talesman i socialförsäkringsfrågor nu en landsomfattande turné för att lyssna på berörda aktörer på området inför det kommande arbetet. Rundabordssamtalet gav för min del mersmak; det var spänstigt och gav nya infallsvinklar. Jag hoppas att de cirka 20 personer som bevistade lunchsamtalet också fick sig en hel del politiskt nyttigt till livs.
I samband med seminariet presenterade jag och Emma Löfdahl Landberg en rapport med folkpartiets utgångspunkter inför en kommande reform av sjukförsäkringen.
Hör gärna av er till mig med synpunkter, tankar och idéer om det politiska arbetet. Jag är tacksam för alla uppslag. Ha en fortsatt trevlig vecka!
Med vänlig hälsning
Tobias Krantz