Vänner,
I måndags var det dags för finansministerns traditionsenliga budgetpromenad i Stockholm. Och det var en ovanligt positiv budget som Anders Borg (m) kunde presentera. Tillväxten är hög, människors disponibla inkomster stiger och arbetslösheten sjunker - i rekordfart. Regeringens satsningar ger resultat.
Vårbudgeten, precis som den budget som presenterades i höstas, präglas av kampen för att återupprätta arbetslinjen. Flertalet av de offensiva åtgärder som nu vidtas kan på något sätt kopplas till strävan att få fler människor i arbete. Det gäller nystartsjobben för ungdomar och långtidsarbetslösa, instegsjobben för nyanlända till Sverige, jobb- och utvecklingsgarantin, regelförenklingarna och skattesänkningarna för företagen, sänkningarna av arbetsgivaravgifterna, införandet av skatteavdrag för hushållsnära tjänster, slopandet av förmögenhetsskatten vars syfte är att öka tillgången på riskvilligt kapital, för att bara ta några exempel.
Successivt skapar den ökade sysselsättningen också möjligheter för offensiva satsningar inom välfärden. Efter tolv år av socialdemokratiskt styre har den svenska välfärden åtskilliga revor. Ett sådant område är tandvården, där den socialdemokratiska regeringen misslyckades med att lägga fram ett förslag som skulle innebära förbättringar och läger kostnader för den enskilde. Nu är ett förslag på väg från regeringen som ska innehålla både en lättnad för de många som idag känner att de inte har råd att gå till tandläkaren för att kontrollera sina tänder och ett stöd till dem med riktigt höga kostnader. Det tycker jag vore en väldig framgång och en fråga som folkpartiet har drivit under lång tid.
Reaktionerna från oppositionen var, som väntat, naturligtvis negativa. Förre
finansministern Pär Nuder (s) varnade för att regeringens politik skulle
kunna leda till överhettning i ekonomin utan att nämna att han i valrörelsen
påstod att det fanns ett utrymme för reformer, såvitt kan bedömas helt
ofinansierade, på åtskilliga miljarder kronor. Det är bra att vi har en
opposition som är på bettet men viss logik i argumentationen tycker jag ändå
att man kan kräva av ett parti som eftersträvar att uppfattas som ett
seriöst regeringsalternativ.
Överhuvudtaget präglas socialdemokraternas oppositionspolitik just nu av en
osäkerhet kring vilken väg som ska väljas: ska partiet välja förnyelse eller
är det den av Göran Persson utstakade vägen som gäller fortfarande? De
motstridiga beskeden om a-kassan är ett exempel på förvirringen kring det
framtida vägvalet. När regeringen genomförde förändringarna av a-kassan i
höstas protesterade socialdemokraterna våldsamt. Sedan förklarade både Mona
Sahlin och Pär Nuder att de inte kunde garantera en höjning av a-kassan om
socialdemokraterna kom till makten. Det skulle kräva en höjning av
inkomstskatterna för vanligt folk och det ansåg åtminstone Pär Nuder vara
för riskabelt från strategisk synpunkt. Nu verkar Mona Sahlin ha backat från
den ståndpunkten; a-kassan ska återställas, är det senaste beskedet.
Sammantaget illustrerar socialdemokraternas agerande att de har svårt att
veta hur de ska agera i förhållande till regeringens politik. Det är lätt
att attackera det som uppfattas som försämringar men att mejsla ut ett eget,
hållbart, alternativ är svårare. Dessutom finns det all anledning att tro,
med tanke inte bara på den rådande konjunkturen utan också på grund av att
regeringens satsningar på fler i arbete ger resultat, att det senare under
mandatperioden kommer ges utrymme också till satsningar som kommer att ses
som reformer och förbättringar. Hur ska socialdemokraterna tackla detta?
Inte minst de stundom dystra opinionssiffrorna har ibland skapat en oro i
det borgerliga lägret. Jag tror inte att man behöver vara så dyster.
Socialdemokraterna har mycket ännu att bevisa, de kommer att granskas
successivt hårdare och regeringen har trots allt ett relativt gott
utgångsläge sett i perspektivet valet 2010.
Statsrådet Maria Larsson (kd) presenterade vårbudgeten i Jönköpings län.
Själv fick jag därför möjlighet att presentera budgeten i Östersund
tillsammans med tre riksdagskolleger från alliansen. En fråga som dök upp
under presskonferensen från journalisterna var varför, som journalisten
menade, det inte fanns några regionalpolitiska satsningar i budgeten. Jag
svarade på presskonferensen att budgeten visst har en tydlig regional
profil. Budgetens främsta syfte är bekämpa utanförskapet (arbetslöshet,
sjukskrivningar m m) och vi vet att omfattningen av detta varierar kraftigt
över landet.
I vårt län är arbetslösheten relativt låg och sjukskrivningarna ligger på en
förhållandevis låg nivå medan det på andra håll ser betydligt dystrare ut.
Om regeringens åtgärder skulle leda till att utanförskapet sjönk med samma
procentsats i hela landet (detta är "defensivt" resonerat; rimligen är
förutsättningarna för att minska utanförskapet större i de landsändar där
utanförskapet är stort) skulle det leda till en kraftig stimulans framför
allt i de delar av landet där utanförskapet är stort. Fler människor i
arbete leder till ett rejält uppsving i den regionala ekonomin. Tala om
regionalpolitisk satsning!
I helgen håller folkpartiet kommunalt riksmöte i Örebro med flera deltagare
också från vårt län. Det ska bli spännande att få lyssna till flera viktiga
tal och följa flera intressanta seminarier. Jag har själv förmånen att få
leda ett seminarium om framtidens socialförsäkringar tillsammans med LUF:s
ordförande Frida Johansson Metso. Riksmötet i Örebro blir ett viktigt
avstamp inte bara för den skolkampanj från folkpartiet som nu sätter igång
utan också för ett ännu mer intensifierat utåtriktat arbete.
Jag önskar er alla en fortsatt angenäm vecka.
Med vänlig hälsning
Tobias Krantz