Vänner,
I onsdags i förra veckan presenterade folkpartiet sina utgångspunkter inför den parlamentariska utredning om socialförsäkringarna som väntas tillsättas inom kort. Idéerna lanserades i en rapport vid ett seminarium i riksdagshuset i Stockholm på förmiddagen men huvuddragen publicerades i en debattartikel i Dagens Nyheter redan på morgonen.
Rapporten bygger på klassisk socialliberal politik. Folkpartiet slår vakt om trygga och stabila socialförsäkringar. Socialförsäkringen är ett viktigt liberalt bidrag till den moderna välfärdsstaten och bygger ytterst på några relativt enkla principer: det ska finnas ett samband mellan avgifter och förmåner, avgiften är proportionell mot inkomsten - ersättning ges mot inkomstbortfall och försäkringen omfattar alla.
Inte minst de senaste årens debatt visar att inte minst den svenska sjukförsäkringen måste reformeras. Försäkringen lider av ett antal systemfel som i sin tur härrör från det förhållandet att den inte är tillräckligt försäkringsmässig. Det har lett till höga kostnader och stor utslagning. Under de senaste 30 åren har exempelvis andelen människor som tvingas leva på olika former av sociala ersättningar fördubblats. Och andelen människor som förtidspensioneras har ökat kraftigt. Inte minst är det unga som i allt högre grad får sjuk- och aktivitetsersättning. I längden är detta inte hållbart. Socialförsäkringsutredaren Anna Hedborgs utredning, som kom i höstas, bekräftade den uppfattning som vi i folkpartiet har haft under lång tid: den svenska sjukförsäkringen måste förändras. Regeringen kommer inom kort, enligt planerna, att presentera den parlamentariska utredning som ska ta vid och lägga fram konkreta reformförslag. Det var i syfte att sätta igång den viktiga reformdebatten som folkpartiet valde att lägga fram sin rapport. I samma ärende har jag tidigare under våren rest runt i landet för att samla idéer men också bilda opinion för en ny, trygg och stabil sjukförsäkring.
I rapporten - och DN-artikeln (både rapporten och artikeln finns att tillgå på min hemsida), pekar vi på en rad förslag till förnyelse. Det handlar om "raka rör" mellan avgifter och förmåner, om att försäkringen bör göras fristående och ligga utanför statsbudgeten, att den enskilde bör göras mer medvetenheten och försäkringens uppbyggnad och villkor och att ökade insatser måste sättas in för att bekämpa de långa sjukskrivningarna. En sjukskrivning ska normalt inte pågå längre än ett år och Försäkringskassan ska inom ett år efter att sjukfallet ha inträtt ha prövat om den enskilde kan återgå i arbete eller om det är nödvändigt att bevilja sjuk- och aktivitetsersättning. Ändå sker en sådan här så kallad ettårsprövning bara i ungefär hälften av fallen. På den punkten måste det till en skärpning.
Det förslag som väckte störst medial uppmärksamhet var emellertid tanken om att höja det så kallade inkomsttaket i sjukförsäkringen. Idag får inte 1,6 miljoner venskar 80 procent av sin inkomst från den allmänna försäkringen; det svarar en tredjedel av försäkringstagarna. Det är ett stort problem för försäkringens legitimitet och trovärdighet. En kommande utredning bör, enligt folkpartiets mening, pröva idén om att höja taket kraftigt och kanske också att slopa det helt. För de offentliga finanserna i sin helhet är det förhållandevis små belopp det handlar om.
I den så kallade Bankerydsöverenskommelsen accepterade folkpartiet att det så kallade taket sänktes från 10 prisbasbelopp till 7,5 prisbasbelopp. Det innebär att de som tjänar över cirka 25000 kronor per månad inte får 80 procentig täckning för sitt inkomstbortfall. Folkpartiet gjorde inte denna eftergift med lätt hjärta; att socialförsäkringarna ska omfatta alla är en viktig princip. Men vi kunde till nöds gå med på det på grund av de rådande höga sjukskrivningstalen.
Nu visar Försäkringskassans senaste prognos att sjuktalen sjunker och kommer att göra så under de kommande åren. Det medför lägre kostnader för de offentliga finanserna. Regeringens åtgärder för att bekämpa fusk och överutnyttjande liksom när det gäller rehabilitering för att få fler människor i arbete leder också i samma riktning. Det skapar ett utrymme, bedömer vi, för att taket ska kunna höjas under innevarande mandatperiod. Regeringen bör därför överväga att höja inkomsttaket till 10 prisbasbelopp. Det skulle innebära att ungefär 90 procent av försäkringstagarna fick 80 procent av sin inkomst vid sjukdom.
Reaktionerna på "utspelet" har självfallet varit skiftande; påfallande många har varit positiva. Många kommentatorer har instämt i behovet av reformer och flera av förslagen har i sak mötts med intresse. En del borgerliga "ordningspoliser" har naturligtvis ryckt ut och kritiserat att folkpartiet uttrycker en egen ståndpunkt. Och visst är det viktigt att regeringen visar en enad front. Samtidigt är det fyra partier som ingår i regeringen och dessa måste ha rätt att bedriva en idépolitisk debatt om viktiga framtidsfrågor. Borgerligheten sammantaget gynnas inte av att idédebatten förtvinar. Det viktigaste är att debatten förs respektfullt och det inte ställs några
ultimativa krav. Så skedde inte heller. Folkpartiets förslag är att betrakta som idéer och hållpunkter för fortsatt diskussion. Jag noterar också att vissa "ordningspoliser" är selektiva när det gäller att kritisera borgerliga partier som "splittrar". Dagarna efter folkpartiets debattartikel i Dagens Nyheter präglades nyhetsrapporteringen av att kristdemokrater ville förändra abortlagstiftningen och att centerns skattepolitiske talesman i ett utspel förklarade att det inte var viktigt att avskaffa värnskatten. Men då var många av "ordningspoliserna" tysta.
En ståndpunkt som det finns skäl att bemöta i sak är att folkpartiets förslag om höjt tak skulle innebära höjda bidrag till höginkomsttagare. Det bygger på en missuppfattning om sjukförsäkringens grundläggande karaktär. Sjukförsäkringen är just en försäkring, inget bidragssystem. Jämför med den villaägare som tecknar en brandförsäkring för att, om olyckan skulle vara framme, ha ett ekonomiskt skydd. Inte skulle vi väl säga till den husägaren att den ersättning han får ut om huset brunnit ner är ett bidrag? Nej, det är en ersättning som följer av att han år efter år har betalat in premier till försäkringen.
Och inte heller skulle vi väl säga till husägaren: "Nej, tyvärr, du får inte ut ersättning på ditt hus i förhållande till vad det är värt och vilka premier du har betalat in; du får ersättning till ett betydligt lägre belopp." De flesta av oss skulle tycka att det vore orimligt. Det är också viktigt att komma ihåg att sjukförsäkringen i grunden är starkt omfördelande till sin natur. Höginkomsttagare utnyttjar i regel sjukförsäkringen i betydligt mindre omfattning än låginkomsttagare. Dessutom: den spridning av risker mellan dem som ofta är sjuka och dem som mindre ofta är sjuka är rimligen något som också människor med medelstora eller höga inkomster bör kunna få ta del av.
I övrigt finns ett par saker ytterligare att uppmärksamma från min horisont. Nomineringsprocessen till partiledare i folkpartiet är nu till ända. Styrelsen för folkpartiets länsförbund i Jönköpings beslöt vid sitt sammanträde i förra veckan att nominera Jan Björklund till ny partiordförande. Det är ett utmärkt val. Jan är en skicklig allroundpolitiker, duktig debattör och har i de positioner han tidigare befunnit sig visat att han kan utöva ett gott ledarskap. Folkpartiets utbildningskampanj fortsätter. Idag har jag besökt Nässjö lärcenter för att presentera regeringens nya satsning på en rejäl svensk yrkeshögskola. Och i förra veckan var jag i Sävsjö för att berätta om regeringens satsning Lärarlyftet. Skol- och utbildningsfrågorna är också fortsättningsvis vinnarfrågor för folkpartiet. Låt oss försöka göra ytterligare några insatser i kampanjen innan sommaren inträder!
Ha en fortsatt trevlig vecka!
Med vänlig hälsning/
Tobias Krantz