Vänner,
Det går bra för Sverige. Arbetslösheten sjunker kraftigt, sysselsättningen ökar rejält, statsbudgeten visar stora överskott, statsskulden minskar ordentligt och hushållens inkomster stiger. Det finns all anledning att känna stor stolthet över den budget, alliansens första riktigt egna budget, som regeringens presenterade igår.
Det är naturligtvis alltid möjligt att diskutera till hur stor del det goda ekonomiska läget beror på regeringens politik. Och visst är det så att konjunkturen i omvärlden är god; ändå har Konjunkturinstitutet räknat med att ungefär en tredjedel av de drygt 200 000 nya jobb som institutet räknar med ska komma under de närmaste åren är en direkt följd av regeringens politik för att få fler människor i arbete.
I valrörelsen förra året var socialdemokraternas paroll att "alla ska med". Sanningen är således att om socialdemokraterna hade fått fortsätta styra landet skulle ungefär 70 000 personer fått stå kvar på perrongen när tåget gick. I vårt län, som traditionellt visar låga arbetslöshetssiffror, har antalet arbetslösa minskat med ungefär 3~000 personer mellan augusti 2006 och augusti 2007.
Jag hade igår förmånen att, tillsammans med allianskolleger, presentera budgeten på hemmaplan. I raskt tempo besökte vi under dagen Eksjö, Jönköping och Värnamo; mediernas uppslutning var god. Dagen avslutades sedan med ett trivsamt kvällsmöte på restaurang Twin City i Jönköping, där också budgeten stod i fokus. Regeringens kurs ligger fast; att fler människor ska få jobb är fortfarande den allt annat överskuggande uppgiften.
I den nya budgeten vidtas en rad åtgärder för att ytterligare pressa tillbaka arbetslösheten och göra det mer lönsamt att arbeta. Inkomstskatterna sänks ytterligare genom att det så kallade jobbavdraget förstärks. Tyngdpunkten riktas mot låg- och medelinkomsttagarna. Regeringens inkomstskattereform leder sammantaget till att vanliga människor nu får en tusenlapp mer i plånboken varje månad. Det är en välkommen förstärkning för många.
Nystartsjobben utvidgas till att också omfatta den offentliga sektorn. Det är viktigt inte minst för kvinnor. "Nyfriskjobb" införs för dem som är långtidssjukskrivna och förtidspensionerade; det innebär att arbetsgivare får en rejäl skatterabatt för att anställa någon som på grund av sjukdom har varit borta från arbetsmarknaden under lång tid. Samtidigt med detta genomförs också sänkningar av skatter inom tjänstesektorn och av arbetsgivaravgifter för ungdomar. Skattereduktion för hushållsnära tjänster har införts.
Budgeten innehåller ett rejält sjukförsäkringspaket. Bakgrunden är att mellan 600000 och 700000 människor idag är långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade. Under de senaste 30 åren har andelen svenskar som tvingas leva på någon form av social ersättning (socialbidrag, arbetslöshetsersättning, sjukförsäkring m m) fördubblats, andelen människor som har hamnat i förtidspension har tredubblats. Detta har skett trots att medellivslängden har ökat och människor i allmänhet upplever att de är friskare. Det torde vara uppenbart för alla och envar att någonting måste göras, främst av mänskliga men också av samhällsekonomiska skäl. Att så många tvingas leva i utanförskap är oacceptabelt. Människor måste få uppleva färre återvändsgränder och fler vägar tillbaka till arbete.
Paketet har tydlig liberal profil. En rehabiliteringsgaranti införs, finansiell samordning som innebär att pengar som idag används till passiva sjukskrivningar istället används för att kort vårdköer, företagshälsovården förstärks och en rehabiliteringskedja som innebär att människor får rätt till regelbunden uppföljning. "Nyfriskjobb" införs. Nivån 80 procent i sjukpenningen ligger fast och det blir inga ytterligare karensdagar.
I den offentliga debatten både när sjukförsäkringspaketet presenterades för en tid sedan och när budgeten i sin helhet offentliggjordes igår är det främst två aspekter som har hamnat i skottgluggen. För det första har det riktats kritik mot att en tidsgräns införs vid tolv månader för hur länge sjukpenning (80 procent av inkomsten) ska betalas ut. Först ska sägas att det också framgent kommer att vara möjligt att få sjukpenning efter ett år för den som exempelvis genomgår en medicinsk behandling för en mycket allvarlig sjukdom.
Därefter är det viktigt att påpeka att för en hel del människor kommer den nya förlängda sjukpenningen (75 procent av inkomsten) att innebära en förbättring mot det som är alternativet, nämligen sjuk- och aktivitetsersättning (förtidspension), som innebär en ersättning på 64 procent av inkomsten. Det är naturligtvis också en fördel för den enskilde att slippa hamna i förtidspension och istället få den förlängda sjukpenningen eftersom det inger större hopp om att kunna återvända till arbetslivet.
Med dessa reservationer gjorda är det viktigt att poängtera att en tidsgräns är viktig för att bryta den passivitet som idag i alltför hög grad kännetecknar de aktörer som är aktiva på området (Riksrevisionen kom i dagarna med en mycket kritisk rapport i ämnet) och se till att insatser sätts in tidigt. Den statistisk som finns är entydig: efter tre månaders sjukskrivning minskar möjligheterna att komma tillbaka drastiskt. De flesta andra länder har också en tidsgräns för hur länge sjukpenning kan betalas ut.
Också i svensk debatt har tanken fått allt fler anhängare. Socialförsäkringsutredaren Anna Hedborg föreslog en tidsgräns i sitt betänkande förra hösten. Och i en rapport i våras föreslog också LO att en tidsgräns borde införas. I rapporten "Sjukas rätt till stöd - en idéskrift om framtidens sjukförsäkring" (april 2007) skriver man bland annat följande (s 9): "Socialförsäkringsutredningen föreslog en tidsgräns i sjukförsäkringen. Vi tror att det är rätt väg att gå för att göra omställning centralt i försäkringen. En tidsgräns skulle kunna bidra till att markera det temporära med sjukskrivning och betona att återgång i arbete måste vara målet."
Den andra aspekten som har rönt viss uppmärksamhet har varit regeringens förslag att den sammanlagda ersättningsgraden efter ett års sjukskrivning inte får uppgå till mer än 75 procent av den tidigare lönen. Inte minst fackliga organisationer har protesterat och hävdat att det är ett ingrepp i den fria avtalsrätten. Det är idag inte ovanligt att fackliga organisationer träffar avtal som ger medlemmarna högre ersättning vid exempelvis sjukdom än den ersättning som den offentliga försäkringen ger.
Jag erkänner gärna att det här finns en målkonflikt för liberaler. Å ena sidan är det självfallet så att liberaler principiellt värnar den fria avtalsrätten, både för fackliga organisationer och för privatpersoner. Å andra sidan har staten ett legitimt intresse att hålla tillbaka de totala sjukförsäkringskostnaderna. Erfarenheten visar att om den sammantagna ersättningen vid exempelvis sjukdom blir för hög leder det till att fler sjukpenningdagar måste betalas ut. Störst ekonomisk börda får staten bära eftersom det ändå är staten som betalar ut den största andelen av den totala ersättningen (75 procent av kanske 80 eller 90 procent). Tilläggsförsäkringen blir förhållandevis billig för den enskilde men den blir dyr för staten.
Att staten reglerar hur hög den sammanlagda ersättningsgraden får vara framstår därför inte, i mitt perspektiv, som orimligt. Debatten pekar emellertid på ett viktigt problem som vi i folkpartiet har försökt lyfta fram under de senaste åren, senast kanske i min artikel i Dagens Nyheter i våras: det blir problem när den offentliga försäkringen inte omfattar alla och människor upplever att de måste försäkra sig privat därutöver. Det är bland annat i det perspektivet vårt förslag om att höja inkomsttaket i sjukförsäkringen ska ses.
Också i övrigt innehåller budgeten en rad satsningar: på miljön genom den så kallade klimatmiljarden, på infrastrukturen (anslaget höjs med 1,2 miljarder kronor), på polis och rättsväsende, på skola och utbildning (en läsa-, skriva- och räknagaranti införs till en kostnad av 900 miljoner kronor) för att bara ta några exempel. Den högre utbildningen förstärks: högskolan i Jönköping får exempelvis ungefär 5,5 miljoner kronor i ökat anslag till höjd kvalitet.
Riksdagens "hösttermin" inleddes i tisdags under sedvanlig pompa och ståt. Nu vidtar den allmänna motionstiden där jag ska försöka vara aktiv och lägga flera motioner med länsvinkel. Jag mottar gärna tips och idéer kring detta.
Trevlig helg!
Med vänlig hälsning
Tobias Krantz