Vänner,
"It's the Voters Stupid" (Det är väljarna, dumbom). Rubriken täcker förstasidan
på den amerikanska tidskriften Times nummer från den 21 januari. Hillary
Clinton hade just vunnit det demokratiska primärvalet i New Hampshire trots
ett, enligt förhandstipsen, till synes hopplöst underläge gentemot den främsta
konkurrenten Barack Obama. Glöm experterna, glöm opinionsmätningarna, glöm
TV-reklamen; det är väljarna det handlar om, konstaterar Time.
Också i Sverige finns det åtskilliga experter som har varit snabba att döma ut
den borgerliga regeringen. Statsvetarprofessorn Sören Holmberg vid Göteborgs
universitet hör till dem. Opinionsmätningarna synes också ge socialdemokraterna
och deras tilltänkta samarbetspartier ett bastant övertag. Men det är långt
kvar till valet. Och det är ytterst väljarna på valdagen som avgör.
Gott hopp om valseger
Det fanns flera faktorer bakom Hillary Clintons framgång i New Hampshire. Hon
spurtade formidabelt, gjorde ett par skickliga medieframträdanden i slutet av
valrörelsen och genomförde de sista dagarna före primärvalet en omfattande
mobilisering bland gräsrötterna. Därtill ska förmodligen läggas den
psykologiska förklaringen att invånarna i New Hampshire inte ville att någon
annan skulle tala om för dem vem de skulle utse till demokratisk
presidentkandidat; det ville de göra själva.
Det finns, enligt min mening, gott hopp om en valseger för alliansen 2010.
Regeringens satsning på fler jobb ger resultat; allt fler svenskar upplever att
de får en lön att leva på och mer pengar i plånboken. Det är säkert sant att
skattesänkningar inte entusiasmerar svenskar på samma sätt som exempelvis
amerikaner men få svenskar vill, när skattesänkningen väl är på plats, avstå
från den. Vänsterkartellens planer på en skattechock skrämmer. Under de
närmaste åren kommer också regeringen, i enlighet med sina vallöften, att kunna
genomföra en rad satsningar inom välfärden. Det handlar om vården,
äldreomsorgen, skolan, tandvården för att bara ta några exempel.
Nu börjar också de första sprickorna i den socialdemokratiska fasaden att
synas. Igår fick Pär Nuder under uppseendeväckande och närmast förnedrande
former sparken som ekonomiskpolitisk talesman för partiet. Både för sitt beslut
och för det sätt på vilket det offentliggjordes har partiledaren Mona Sahlin
fått skarp kritik, också internt. Utan tvekan sätter det hennes
ledarskapsförmåga i fråga. I nyhetsinslag som jag såg igår kväll vädrade också
ett antal socialdemokrater sin kritik mot den oklarhet och osäkerhet som råder
kring partiets politik på centrala områden. Går det i längden att låta bli att
svara på frågor kring innehållet i den egna politiken genom att hänvisa till
att i stort sett alla politiska frågor är föremål för interna rådslag?
Studiebesök på Nya Zeeland
Förra veckan öppnades riksdagen på nytt efter jul- och nyårsuppehållet. Under
den plenifria tiden passade jag på att vara ledig och tillbringa tid
tillsammans med min familj. Men jag ägnade också nästan två veckor till en
intressant studieresa med en delegation från socialutskottet till Nya Zeeland.
Nya Zeeland ligger på andra sidan jordklotet (drygt 26 timmars flygresa
inklusive mellanlandning i Bangkok och tolv timmars tidsskillnad) men i många
avseenden finns det likheter och spännande jämförelser att göra.
Det nyzeeländska sjukvårdssystemet är uppdelat i två system, dels ett system
för vård vid olycksfall, dels ett system för vård vid sjukdomar. Det första
systemet präglas av försäkringstänkande, finansieras via bland annat
arbetsgivaravgifter, medan det andra systemet finansieras via skatter.
Olycksfallsvården kännetecknas av korta väntetider medan den vanliga vården,
precis som i Sverige, brottas med relativt långa köer för operationer. Många
nyzeeländare brukar därför skämtsamt säga att de hellre råkar ut för en olycka
än blir sjuka.
Bland de lärdomar som jag tar med mig från besöket i Nya Zeeland hör den mycket
ambitiösa upprustning av den psykiatriska vården som landet har genomfört.
Under en lång följd av år har Nya Zeeland, i brett politiskt samförstånd,
konsekvent avsatt stigande ekonomiska resurser till vården av de psykiskt
sjuka. Satsningen har varit mycket målmedveten och genomtänkt. Uppsatta mål har
kontinuerligt prövats och utvärderats. Upprustningen av den psykiatriska vården
fortsätter under de kommande åren.
Den nyzeeländska primärvården bygger på en modell med "husläkare" (general
practitioners). För att få tillgång till specialistsjukvård krävs remiss från
"husläkare", om det inte gäller akutfall. Den som behöver läkarhjälp får i
regel träffa sin husläkare samma dag. Under vårt besök träffade vi på ett
sjukhus i Hamilton på Nordön ett antal svenskar som sedan en tid jobbade som
läkare på sjukhuset. De pekade utifrån sina erfarenheter på den mycket
kvalificerade läkarutbildningen, som enligt dem låg på en högre nivå än den
svenska. Till det positiva med den nyzeeländska sjukvården räknade de också
det, som de menade, mer avspända och flexibla förhållandet mellan offentlig och
privat vård.
På väg till Nya Zeeland stannade vi till ett par dagar i den thailändska
huvudstaden Bangkok. Vi diskuterade bland annat erfarenheterna från
flodvågskatastrofen med företrädare för Svenska kyrkan. Det som främst fångade
mitt intresse var emellertid det arbete som både Sverige och andra länder
bedriver på plats för att bekämpa det sexuella utnyttjande av barn som
utlänningar gör sig skyldiga till i Thailand.
Ett fenomen som har uppträtt under senare år är att utländska pedofiler söker
anställning som lärare i Thailand; allt fler skolor i landet, både privata och
offentliga, tar gärna emot utländska lärare. Kontrollmöjligheterna har hittills
varit i praktiken obefintliga. Det säger sig själv att det arbete som Sverige
och andra västländer bedriver tillsammans med thailändska myndigheter är mycket
svårt. Men målmedvetenheten och engagemanget var det sannerligen inget fel på.
Jag får säkerligen skäl att återkomma till fler aspekter av studieresan i
senare nyhetsbrev.
Leijonborg besöker Jönköping
I vårt län, liksom i övriga delar av folkpartilandet, drar det nu ihop sig till
årsmötessäsong. Under de närmaste månaderna håller lokalföreningar,
kommunföreningar och länsförbund sina årsmöten. Jag har redan ett antal
arrangemang inbokade i almanackan men det finns utrymme för fler. Hör gärna av
er om ni vill att jag ska komma till ert årsmöte. Låt mig i detta sammanhang
också få göra reklam för det besök som högskole- och forskningsminister Lars
Leijonborg gör i Jönköping 11 februari. Lars har ett fullmatat program på
Högskolan i Jönköping under dagen men har avsatt tid för lunch med partivänner.
Lunchen äger rum klockan 12.00 i Vinterträdgården på Högskolan för Lärande och
Kommunikation, HLK. Länsförbundet bjuder på lunchen men kommer samtidigt att be
om ett bidrag om 50 kr till Folkpartiets och SILCs insamling till Burma. Anmäl
dig till lunchen senast 7 februari till jkpg@liberal.se, alt 036-12 42 20 eller 0739-07 80 15. Inbjudan till denna
träff har gått ut separat i ett meddelande från länsförbundets ordförande
Stefan Björk.
Jag ber att få önska er alla en riktigt trevlig helg!
Med vänlig hälsning
Tobias Krantz
Riksdagsman (fp), Jönköpings län
Tfn. 036-164279 (bostad), 0707-831464 (mobil)